Lydnad med Åsah

I torsdags träffade vi Åsah, Rusa och Karma på Nacka Bk för lite lydnadsträning. Vi var för en gångs skull rätt effektiva och prioriterade träning före snack!

Loi fick börja med att vara känn å kläm hund för Åsah som utbildar sig till något… Ja vad det nu heter! Kände igenom alla muskler och leder. Loi reagerade ganska direkt på ryggen, strax bakom skulderbladen. Och tyckte väl inte att det hela var tip top efter det. Men helt klart fördel med någon som klämmer och känner som han har en relation till. Jag ska försöka massera ryggen lite intensivt nu för att se om vi kan få bort spänningen och det onda.

Körde sedan budföring till Åsah. Gick kanonbra! Utom när jag ska skicka honom igen (vill avsluta hos mottagaren), då går han inte iväg… Hände samma grej sist. Så nästa gång vi kör nu så tar vi hjälp med det tredje skicket.

Apporteringen börjar bli bra, även om vi tillfälligt har kopplat bort ingången och belönar med rejäl kamp (har gett himla fin galopp på tillbakasträckan!).

Inkallning med belöning när tävlingsledaren kommenderar (han har tenderat att gå på kommenderingen).

Fjärr med störning bakom och belöning på uppsittet. Fint! Rutan med target var också fint, men startskall!

Sammantaget rätt duktig kille! Ja, partisk som jag är så är han ju alltid duktig!

Framförgåendet var dock en smärre katastrof, han hade stora problem med att hitta riktning på den där planen.

Åsahs hundar gick också fint.

Kökstjänst

Igår hade vi en heldag på klubben. Maria och jag var nämligen matansvariga under en instruktörskurs för Frida Wallén (som matansvarig fick man vara med och lyssna när tid gavs – intressant och lärorikt). Fokus låg på problembeteenden och hur klubben ska hjälpa sina kursare med dem.

Loi, Prada och Zeena gillade nog kökstjänsten. Loi norpade i soptunnan när han kom åt och bönade och bad för att vi skulle tappa mat på golvet.

När de hade avslutande teori så passade jag på att gå ner och träna (hade varit kul och lyssna, men kände att Loi behövde sitt). Träffade då på Hanna, Isa och Zera. Så roligt att se tjejerna igen! Loi blev glad av att se Hanna, trots att det var väldigt länge sedan sist.

Körde rutan med target (tre perfekta skick – tjohoo!), apport med belöning på tillbakavägen (börjar verkligen ge resultat, trav först och sedan galopp in!), fjärr, fot, plats och läggande. Tänkte kört framförgående men glömde det när jag började snacka med Hanna.

Väl hemma var vi sedan rätt nöjda! Jag alldeles väldigt mycket trött… Somnade på soffan och vaknade 04.00. Ooops! Blev en väldigt sen kvällsrastning, som Loi förmodligen tog för en morgonrastning. Såg skummisar på parkeringen så var tvungen å dröja mig kvar ute länge.

Fick ett chockartat uppvaknade när chefen ringde och beordrade in mig för jobb imorgon (dag). Kändes alldeles väldigt opassande eftersom att mina hundvakter är på semester! Förklarade scenariot och hon föreslog då att hon kunde passa Loi… Nja. Han är ingen hund jag lämnar sådär till vem som helst som han aldrig träffat. Dealen blev tillslut att jag bara kommer in och jobbar förmiddagen.

Folsberga’s kennelläger

Den 6-7/8 var vi och deltog på Folsbergas kennelläger i Örebro. I egenskap av morbror till valparna så får Loi hänga på även om han saknar prefixet Folsberga.

På vägen hämtade vi upp Sara och Eros (den lilla svarta valpen som jag gillade så mycket). Lilla Eros var en glädjeprick fortfarande, och de bodde jättefint i en villa i Eskilstuna.

Framme i Örebro så inleddes lägret på Örebro Bk med agility för Matilda Persson (alias Kajs matte). Loi var taggad och hade nog längtat efter agility för jösses vad han körde, och vad förbannad han blev när jag visade fel (hoppade och bet mig i armen en gång, aldrig sett på maken!). Roligt var det hursom även om jag kände mig ringrostig och småförvirrad.

Middagsbestyr i form av pizzabak med många kockar, men det blev klart tillslut och kunde förtäras ute i trädgården över långbord. Fler och fler anslöt, och det var inte utan att man undrade var vi alla skulle sova. Men plats blev det, och vi somnade tungt hela gänget utom lilla Lova som var så glad av att se alla syskon att hon tyckte sovtid var överflödigt.

På fredagen så blev det lydnadskurs för Anette Daleke. Loi fick fokusera på fotgående och apportering. I fotgåendet fick jag tips om att aldrig följa hunden (istället gå åt sidan om han glider ut från mig), backa om han går för långt fram, se till att ha honom med i starten, att belöna med lek då han verkligen gillar det, och att gå med gott självförtroende. I apporteringen ska vi grunda med att leka med likadana leksaker då han gärna vill behålla ”sin” grej.

Mycket inspiration fick vi såklart av att se alla andra!

Totalt mör så var det sedan dags att åka hem, då jag skulle jobba under helgen (de andra fortsatte lördag och söndag med lägerdagar). Åkte förbi landet och lämnade Loi hos mamma och pappa så det blev en nätt resa på 4h. Sista biten var jobbig vid 23 på kvällen… Gäsp! Men uppe med tuppen var jag sedan och jobbad hela helgen. Efter det, total kollaps. 😉

Lite blandade bilder från två fina dagar! Tack vår bästa Linda för att vi blev medbjudna i år igen!

Loi 7 år

I torsdags var det ingen vanlig dag, det var nämligen Lois sjuårsdag. Han inledde den med att vakna hos mamma och få en morgonpromenad med henne då jag jobbade natt. För att sedan hänga med mig ut till Solna där vi skulle träffa Sofie, Tristan, Milo, Camilla, Denise, Nicole, Choice och Fade. Även Sofie fyllde år dagen till ära så mycket firande blev det. Även lite lydnadsträning. En himla trevlig dag helt enkelt. Lite bilder från ”lekstugan”.

En bra start på dagen

Idag löd inte morgonen som rubriken. Nej väcktes av att min kollega Thomas ringde och frågade var jag höll hus? Eftersom att jag alltid brukar komma i tid till jobbet, så ringde han efter en kvart – tack och lov för det! Hoppa ur sängen, kasta på sig kläder, rasta Loi och sedan dra iväg snabbare än snabbast!

Men när jag hunnit ikapp tiden och kunde pusta ut, så flöt dagen på i en mer lagom fart. Hämtade Loi på eftermiddagen och drog till Beatelund och la spår. 500m och Loi missade ingen apport. Men gick väl inte exakt där jag gått hela tiden, lite slarv men äh… Vi hade trevligt!

Igår rullade sig Loi i bajs (igen). Det var däremot inte trevligt. Så nu är han nybadad, och ser ut lite som en tarm. Kanske måste vi höja upp maten lite nu när det är vår och vi är mer ute. Även om man försöker motionera mycket på vintern med, så bjuder ändå våren på mer spontan utetid. Ändå väger han 22kg vilket jag tänkt att han borde ligga på, men jag tycker han ser lite smal ut… Vi får se, när pälsen har lagt sig tillrätta igen så kanske jag kommer på andra tankar. Och visst, man kan känna också… Det gör jag – han känns tunn, men inte mager.

Valborg

Jag har firat valborg på jobbet, vilket visserligen var trevligt även om man kanske hellre hade varit ledig i det vackra vädret. Nu väntar jag otåligt på att hundarna ska komma hem efter sin landetvistelse! Snart stormar de nog in här, och pusskalaset är i full färd.

Zetts nya familj

En gammal bild på Zett i sommarfrisyr får pryda detta inlägg. Ikväll var nämligen hans nya familj här och hälsade på. Vi var lite oroliga innan och hade tusen frågor i huvudet, men hade verkligen inte behövt oroa oss. De var hur trevliga som helst! Zett ska få flytta till Djurö och förgylla denna familjs liv. De har haft flat tidigare, och såg helt kära ut i vår svarta långbenta pojke. De är intresserade av att träna (kanske tävla?) litegrann, men framförallt ska han bli en älskad familjemedlem. Allt känns verkligen superbra! På lördag går flytten. Fortsättning följer.

 

 

En ny ängel…

Zett förlorade idag sin älskade husse. Inga ord kan beskriva den sorg som infinner sig. Tystnaden som uppstår, tårarna som rinner och den stora klumpen i magen.

Godnatt

Efter mysiga välfyllda dagar i Enköping är vi nu båda lite trötta. Längre rapport imorgon, nu vill vi bara sova!

 

My sister´s keeper

Efter en lång dag när trött varit ledordet, så blev det filmkväll med ”Allt för min syster”. Nu har jag ont i både kropp och själ. En film som kryper inpå skinnet och hugger ett litet hål i hjärtat. Ett otäckt hålrum tar vid, och jag blir påmind om döden och det faktum att ingen lever för evigt. Att världen ibland är så orättvis. Att det finns så mycket som man aldrig någonsin kommer förstå.

Idag många tankar till Tyresöfamiljen som förlorat en älskad. Cancer har satt stopp för ännu ett liv, alldeles för tidigt, alldeles för snabbt.

Med tårar rinnande nedför kinderna, så hoppas jag på en god natts sömn utan mardrömmar (som annars präglat de senaste nätterna) ska ge mig ny kraft och ork att ta mig an morgondagen.

Inga ord vill avsluta detta tunga, så jag nöjer mig med godnatt.