Hoppa över navigation

Category Archives: Vallning

20131006-222227.jpg

Idag åkte vi till Bro och träffade tjejerna. Dagen till ära var Anna och Doc här från Norrland. Lite som på den gamla goda tiden när vi brukade ses! Tjejerna körde vallning och jag publikade tillsammans med Loi som gärna ville hugga tag och hjälpa till. Mysig att träffa lite får igen och bli sådär fet om både byxben och händer. Gofika i solen och en massa fotograferande! Tjejerna vallade på bra och hann med mycket. Några får ville gärna sticka genom staketet så vi fick hjälpas åt att passa hålet, Tristan gjorde mig sällskap ett tag och röck ut som stopkloss när de ville sticka.

Vid bilen när vi skulle åka hem höll Loi plötsligt upp ett bakben?! Gick dock på det i rörelse. Mycket märkligt!

Väl hemma mötte vi upp Maria, Oscar, Zeena och Prada för kvällspromenad. Blev ute två timmar och tjötade en hel del. De berättade mer om infångandet av ”Loi på rymmen” och bekräftade att Oscar fångat in honom vid min lägenhet. Oscar hade lockat med sin kvinnligaste röst och räckt fram godis men Loi hade varit skeptisk och inte velat smaka. Men Oscar fick tag i halsbandet när Loi vände på klacken.

Här kommer en massa bilder från dagen!

20131006-223252.jpg

20131006-223304.jpg

20131006-223319.jpg

20131006-223332.jpg

20131006-223347.jpg

20131006-223359.jpg

20131006-223407.jpg

20131006-223418.jpg

20131006-223433.jpg

20131006-223442.jpg

20131006-223452.jpg

20131006-223501.jpg

20131006-223509.jpg

20131006-223517.jpg

20131006-223525.jpg

20131006-223536.jpg

20131006-223552.jpg

20131006-223608.jpg

20131006-223619.jpg

20131006-223627.jpg

20131006-223639.jpg

20131006-223706.jpg

20131006-223714.jpg

20131006-223722.jpg

20131006-223732.jpg

20131006-223741.jpg

20131006-223751.jpg

20131006-223805.jpg

20131006-223816.jpg

20131006-223823.jpg

20131006-223832.jpg

20131006-223841.jpg

20131006-223848.jpg

20131006-223855.jpg

20131006-223902.jpg

20131006-223910.jpg

20131006-223922.jpg

20131006-223929.jpg

Annonser

141
Den 20 juli åkte vi med Camilla och tjejerna upp till Kroksbo där det var asca-vallningstävlingar. Camilla och Choice tävlade på får, anka och kor. Fick resultat på samtliga! Duktiga tjejer! Även Linda var där och tävlade med Modja och Edith. Varav den sista gjorde väldigt fina prestationer. Modja tävlade bara på anka och är likt sin bror (Loi) ganska envis och ”kan bäst själv”. Men jättekul att träffa dem alla! Ja, alla bekanta överhuvudtaget faktiskt! Speciellt glada blev vi över att se uppfödar-Karin som kommit hit ända från Australien. Hon tyckte att Loi fortsatt är väldigt lik Bronco (brorsan som hon tog med sig till Australien). Loi blev såklart gladast över att träffa Linda!

Choice hade matvägrat och tyckte att det var lämpligt att spy i min bil, och Fade hade börjat löpa så hon blodade ner… Fräscha tjejer! Tack och lov så fann Loi inget större intresse av Fade… var ju så mycket annat att tänka på! Men förutom dessa ofräscha tendenser så är det alltid trevligt att åka på äventyr med tjejerna.

På hemvägen tittade vi in hos Camillas föräldrar och hälsade på deras Chihuahuavalpar. Loi tyckte att de var döäckliga! Var tvungen att lämna rummet när de släpptes lös på golvet.

 

 

001

Loisystern Phoebe, som gjorde jättefina resultat under helgen

021

Choice
034

Linda och Loisystern Modja

054

062

Camilla och Fade

072

074

078

121

Lilla Edith

135

146

Camilla får peptalk av domaren för att våga ta sig an korna. Verkade ha varit ett givande samtal med tanke på hur bra det gick!

147

151

aussieligan

 

Måndag morgon åkte Loi och jag till Solna där vi mötte upp Camilla, Denise, Choice och Fade för vidare färd mot Örebro. Tanken var att Denise skulle sova på vägen, men hon hade andra planer och höll sig vaken. Därav lite stopp på vägen och utvärdering av rastplatser. Väl på plats i Örebro möttes vi av ett hus fullt av hundar. Linda, Matilda och Sofie fanns på plats med hundarna Modja, Edith, Kaj, Jackson samt Sannas hundar Misty och Dylan. Våra tre fick ansluta till skaran. Kaffe och smörgås innan vi for till klubben för promenad och lydnadsträning. Vädret var fint, men kallt. Jag borde ha haft överdragsbyxor med mig – frös konstant! Lydnadsträningen blev därav ganska plågsam… Linda kommenderade oss genom lite lydnadsmoment. Choice kördes igenom tätt intill och bjöd på störning. Loi hade lite svårt med stadgan, och tjuvstarter.

Kalla for vi sedan till Ica för lite snabbhandling innan vi anslöt till huset för middag. Mycket snack och många hundar, och väldigt trevligt. Somnade till slut som klubbad, men vaknade av lite trång säng. La mig på soffan och vaknade lagom till frukost. Loi valde förvånande nog att sova på övervåningen med de andra!! Han som annars är lite utav ett plåster när man är iväg, så rädd för att bli lämnad.

Promenad med stort hundgäng bort till Sannas blivande hus. Sedan lunch innan det var dags för ankvallning. Loi synnerligen ointresserad. Han ser ingen som helst tjusning med att valla ankor (lite märkligt med tanke på att det gick alldeles utmärkt för några år sedan!). Försökte envist med att motivera honom, och valla ankorna själv. Fick tillslut sätta på långlina och ”tvinga” honom att gå bakom ankorna – utan större framgång. Enda gången han visade på lite intresse var då jag medvetet splittade flocken. Men när de var samlade igen, ägnade han sig glatt åt annat. De andra hundarna var betydligt duktigare!

Linda hade små nyfödda lamm som vi gladeligen tittade på och gosade med. Helt bedårande söta! Middag i huset när Sanna kom hem, och då var vi alla rätt möra. Vi hade bestämt oss för hemfärd vid 21 då Denise förhoppningsvis skulle sova för natten. Det gick som planerat, och hon sussade sött i bilen! Lite trötta men nöjda påbörjade vi vår resa hem. Detta ”braiga” upplägg skulle dock snart ta slut…

Några kilometer från Örebro säger Camilla ”oj”, varpå jag tittar bakåt efter någon omkörande motorcykel som lät väldigt mycket! Det visade sig dock att vi hade fått punktering på vänster framdäck. OJ! Mitt på motorvägen med lastbilar susandes förbi gick vi ut för att beskåda eländet. Flyttade in hundarna i bilen, drog ur hundburen och började leta efter ”luft på burk” som Camillas skulle ha någonstans. Fann den och började tyda beskrivningen. Jaha, jahoo, okeeej?! Eller?! Ringde efter lite råd från nära och kära. Öppnade burken fel så att jag fick glukol i knät, men försökte ändå få in det i hjulet. Gick inte bra! Ringde Sanna som kom med ny flaska från macken. Hon sprutade in, men däcket lyfte inte. Vätskan rann ut på insidan vid fälgen. Ingen återvändo – dags att ringa vägassistans. De kom på två röda och jag åkte med bärgaren till ”Frasses däckservice” där bilen ställdes för natten. Sanna, Camilla, Denise och alla hundar inträngda i Sannas bil. Snabbt stopp på macken i Vivalla – vilket Sanna sa var ett skumraskt område. Jodå, många konstiga typer utanför macken. Gick in där på jakt efter barnmat och frukost. Kändes som värsta äventyret!! Åkte ut till Sannas stuga och sov där. Tänk vilken tur att Sanna kunde hjälpa oss där i natten!! En räddande ängel!!

Vaknade ännu mörare på morgonen, och begav oss efter frukost till Frasses för att hämta bilen som nu var lagad. Hemresan var trött från alla håll! Men hem kom vi, skönt!

Ett äventyr, och helt klart något att minnas. Tur i oturen att vi fick punka strax utanför Örebro, hade varit jobbigt om vi kommit halvvägs. Nu fanns ju faktiskt hjälp på nära håll!

Tack alla tjejer och hundar för trevliga dagar!

 

 

037

Glada gulliga Denise tillsammans med Linda

056

Modja och Edith vill in och hjälpa till med fåren

063

Denise klappar lammet

 

075

079

105

Bondunge!

113

Kung Loi

120

Edith och Modja
126

Misty

141

Fade
144

Dylan, Choice och Fade

146

147

149

154

179

Modja- en duktig ankvallare

192

Fade tände till på ankorna209

245

253

269

290

En anka gillade inte Edith och lät meddela det snabbt och tydligt! Tänk att de kan se skillnad på hundar så snabbt och lätt!

296

Duktig Edith298

304

322

326

Inte lika duktig Loi! Vallning under tvång! 340

Linda vallar… grabbarna (Loi och Dylan) är inte så intresserade av att hjälpa till!358

360

Att snusa på lammungar är däremot intressant!373

Grabbarna! Loi och Dylan

20120422-233612.jpg

På kvällspromenaden mötte vi några vitkindade gäss nere i hamnen. Vi kände nog båda vallningssuget…så jag lät Loi valla dem lite. De skötte sig förvånansvärt bra. Två gick på en gräsmatta och flyttade sig fint för oss. Sedan fick Loi spatt och då flög de iväg. Men roligt var det innan dess!

På lördagsförmiddagen åkte jag och Loi till Solna där vi packade in Malin, Moa, Tjabo och Vilja i Pärlan. Åkte sedan till Annas parkering där vi mötte upp henne och Sofie, för vidare färd ut mot Bogesundslandet. Väl där stod spår på schemat, och Loi skulle få testa viltspår under ledning av Malin. Alla sprang ut åt olika håll och la spår, det ena längre än det andra. Kul numera när alla kör med runkeeper och vi kan kolla (mer eller mindre…) exakta avstånd.

Loi fick kika på råddjursklöven innan vi la ut den i spåret. Han tyckte att det var en väldigt mumsig grej! Sedan var det då dags för spåret, 500 m med blod i varje steg. Herregud vad pilligt att lägga ut. Jag hann både stå på öronen och tappa klöven… Någon timme senare fick Loi gå spåret. En intressant upplevelse! Han nosade till sig blodansamlingen i starten, spårade några meter och såg sedan ut som om han inte fick och bytte till att leta ett ”rent” personspår. Blodspåret var nog lockande, men han visste inte riktigt om han fick… Några varv för att inse att detta var enda spåret att tillgå, och vips så var vi iväg… i SNIGELFART! Här var det då ingen risk för brännsår av spårlinan! Noga luktade han sig fram, och gick tidvis med hög näsa för att spana sig ikring efter eventuella mördare. En rotvälta såg misstänkt ond ut, och han var tvungen att göra några kaninhopp för att försäkra sig om att han inte stirrade döden i vitögat. Undrar just vad som rörde sig i hans hjärna där och då! Vi tog oss runt, och nog blev han glad över ”fångsten” i form av klöven. Den bar han stolt till bilarna för att visa upp för alla andra. Malin tog en superfin bild på under detta ögonblick, och den kan jag visa i ett senare inlägg.

För när spårdagen var slut (Camilla anslöt även hon med tjejerna och jag fick vara hundförare i Choice spår) for vi vidare mot Enköping. Där väntade middag med Linda och Eva. Mysmiddag med massa snack blev det. Kvällen blev sen och sömntimmarna få. För söndag morgon ringde klockan tidigt och vi for iväg i Marinas Volvo mot Skinnskatteberg. Valparna (som numera är 10 månader) skulle nämligen kursa för Peter Nilsson.

Det var superkul att se valparna. En väldigt fin dag i solen fick vi. Men trots det milda vädret och den strålande solen, så kände jag mig som en levande isbit. Alla lager kläder gav inget skydd. Men trevlig stämning och duktiga hundar höll humöret uppe.

Väl i Enköping tog Linda och jag en fika och tittade till Lindas tackor som är dräktiga. Fåret ”Pärlan” var mycket tjock! Verkar inte rimligt att det bara skulle vara mat i den magen… Efter detta for jag och Loi hem.

Kort sammanfattning av en väldigt trevlig helg!

Edith

Samba

Esther

Grillmästarna!

Ernie

Esther och Eva

Jeanette och Chip

Alla foton: Malin Hamner

Fredag morgon gick jag av mitt arbetspass 09.00. Åkte hem och packade hela Pärlan full av ”bra att ha saker” så som sovsäck, vallningspinne, stamtavla, papperstallrikar… osv. Helgen skulle nämligen bjuda på asca-tävlingar i Kroksbo (ligger strax utanför Heby).

Då Loi var ute på semesterparadiset, så fick jag lov att köra via Gnesta. Åt lunch ute på landet med mamma och pappa, och hade en svart ligist klistrad vid min sida. Tills jag öppnade bakluckan, då såg han ut som om han helst ville stanna! Vi kom oavsett iväg, men låg lite efter i tidsschemat. Nästa stopp var Enköping där Linda hade valpträff för sin kull. 10 valpar av 12 var på plats, och jag stormade in när de precis svalt lunchen. Kärt återseende med Karin som är här på semester & giftemål. Tillika Lois uppfödare. Vi gick ner till bilen och lät Loi komma ut, han hälsade snabbt på Karin likt han gör med ”okända” människor. Inte mer med det… Sedan en stund nere i hagen med valparna, då Loi fick vänta i bilen. När vi kom tillbaka till bilarna fick Loi komma ut när jag stod och pratade med Karin. Och någonstans där kom han för att lukta igenom henne ordentligt, och inse att… dett var ju KARIN. Glad blev han, och pussig.

Vi åkte sedan i gemensam trupp (jag, Linda och Karin) till Kroksbo. Med en mellanlandning på Ica maxi där vi handlade förnödenheter. Väl på plats i Kroksbo visade Micke oss runt i sitt hus. Vilket var gigantiskt! Vi hälsade på den ena domaren, och jag slogs av insikten att engelskan är… knackig.

Efter rundvandring så tog vi en promenad med hundarna, och entrade då ”campingen” med alla andra trialdeltagare. Där mötte vi även Anna!  Sedan var det dags för middag uppe i huset. Kvällen blev sen och vin samt chips bidrog god stämning. Det var inte utan att man drog sig lite för att gå till sängs. Pärlan var destinationen för natten, dvs. att sova i bilen. Trots att jag bäddade vackert, så sov jag bara någon timme innan jag vaknade av fullständig panik i form av ”inteskönt” någonstans! Loi flåsade och jag fick gå ut och lufta oss båda, samt förtära lite vatten. La mig sedan själv i framsätet, och lät honom ta stora platsen i baksätet. Då somnade han som en liten räv, nöjd med tillvaron att ha matte precis intill. Jag sov väl inte bra… men vaknde ordentligt av väckarklockan vid 7.

Dags för veterinärbesiktning och handlers meeting. Loi blev godkänd på alla fronter, och jag likaså. Såg på startlistan att vi skulle köra först på eftermiddagen. Men fann ro i det, och tyckte att det var lite skönt.

Lois runs under dagen på ankor och kor (både i open – vilket är den andra klassen i asca) gick inge vidare. Ankorna ville han överhuvudtaget inte se. Jag vet inte riktigt vad det beror på, mer än att han där och då tyckte att det var mer spännande att spana ut över arenan där fårvallningen gick av stapeln. Kanske är det att vi har fjäderfän hemma, som man inte får lov att valla… På korna hamnade vi i närstrid med en tjur som inte för sitt liv ville flytta på sig. Loi gjorde allt han kunde, men fick inget vidare stöd av mig som faktiskt blev lite rädd. Då speciellt när tjuren började stampa med ena frambenet. Usch! Lilla Lojsan gjorde sitt yttersta, men utan min hjälp så fick vi lov att se oss besegrade.

Kvällen bjöd sedan på gemensam grillning utanför ladan. Vi hastade iväg till Heby centrum och köpte grillkött. En mysig kväll på alla sätt och vis, där jag fick en inbjudan att sova i Nathalie och Malins husvagn ”Snigla”. Sicken lycka! Så när timmen var sen, kröp vi in i snigla både Linda, jag, Malin och Nathalie. Mycket fniss men tillslut kom alla till ro. Loi och Modja fick sova i min bil.

Vaknade sedan något sånär utvilade, och var redo för nästa dag. Även den dagen gick våra runs på eftermiddagen. Det var trevlig stämning på publikplats, och när tröttheten tog vid anordnade vi ”kaka eller kex” vissling…. ja ni vet radioreklamen, hurvida man kan vissla efter 10 sekunder eller ej.

Tråkigt nog så skedde en olycka strax före lunch. En förare blev omkullsprungen (hoppad?) av en tjur. Det hela var väldigt olyckligt och tyvärr så fick ambulans tillkallas. Det blev lite som att dra en påse för hela tillställningen… Olyckor kan såklart alltid ske, oavsett försiktighetsåtgärder, men ändå blir man lite skakis när det väl sker. Jag var inte alltför pigg på mitt korun efter detta. Men bet ihop och gick in. Men valde att bryta själv efter att vi fått oreda på korna, och jag stått öga för öga med en tjur. Var lite rädd och kände att det inte är rätt förutsättningar. Lojsan skötte sitt jobb fint, men alla mina kommandon som samtliga gick i panikens tecken var nog inte lätta för honom att ta in… Lilla Kung Loi!

Ankorna ville han inte se på den här dagen heller! Istället spanade han i fjärran.

När prisutdelningen var avslutade kastade jag och Anna oss i bilarna, och påbörjade vår resa hemåt. Vi slog följde ända till Solna, och jag kände att det var lättare att hålla fokus på körningen när jag kunde lägga lite kraft på att hålla sikte på Annas bil. Tack för det! För annars gick ögonen nästan i kors…

En riktigt trevlig helg var det. Sådant stämning, sådant arrangemang. Heltigenom jättekul! Tack allihop som bidrog till detta. Alla applåder utanför arenan, alla glada miner… ibland är det extra kul att leva! Trots att vi inte tog några resultat med oss hem, så är jag jätteglad! Nu får vi träna, och förhoppningsvis ha några nya ess i rockärmen till näsa år.

Tack du fina Malin för bilderna, jag har sällan skådat så vackra utställningsbilder på Loi 😉


Här kommer några bilder från Kroksbo. Harriet Ingholm har tagit samtliga tre. Lilla fina ligisten!

Här har vi precis tagit dem igenom andra grinden, och de tar fart ner mot fållan (där resten av flocken står inne i bås). Loi vill förstås inte släppa dem, vilket han har rätt i. Han går därför upp och tar kontroll, och stoppar upp. Själv hade jag lite andan i halsen, men det skötte han fint. Syns tydligt att han tar i med hela kroppen, och får faktiskt kossorna med på noterna. De stoppade upp, och han kunde sedan gå bak och driva på igen (kossorna i vetskapen om att – den här hunden drar vi inte bara ifrån). Jag står utanför bild till höger.


Här ser vi precis när korna stoppat upp, Loi ändrar på sin kroppshållning och går runt flocken för att driva dem framåt igen.

Som synes så var Lojsan ganska lycklig! Tack Harriet för bilderna!

Foton: Malin Hamner

Nu ligger jag verkligen efter uppdateringsmässigt. Men dagarna rullar på i ett rasande tempo! I onsdags och fredags var vi ute vid fåren och såg till att de hade vatten och mådde bra. Tränade fösning i lina, samt stopp och höger/vänster i hörn. Fåren är hur mysiga som helst, och jag har aldrig träffat så keliga får. Går jag in i hagen utan hund står de gärna länge och väl vid min sida för att snusa mig i håret och bli kliade. Följer mig sedan var jag än går, och är besvikna när jag stänger grinden om dem. Gullefåren! Anledningen till att jag kör lina på Loi nu är att hagen är rätt stor, och han har svårt att behärska sig om flocken drar iväg. Det blir pang på och inte speciellt bra. Så vi lugnar det hela med att köra lina och ser lite vart det leder. Jag tycker mig se positiva drag redan nu! En stor fördel är också att kunna vara där och träna på själv, ett lugn lägger sig över oss båda. Otroligt fin omgivning är det där ute också, så vi brukar passa på att promenera när vi ändå är där.

På torsdagen var Loi ut med familjen till landet, och levde lantislivet (något han gillar). Kom sedan hem igen och kunde hänga med mig till Kroksbo på asca-tävlingar. Vi åkte söndag morgon, men Pärlan bar oss tyvärr inte hela vägen. Vid ett rödlyse vid Henriksdal kände jag plötsligt ”darr på ribban”, och när vi sedan skulle accelerera upp på centralbron var hon inte fräsch alls. Paniken kröp sig inpå skinnet… vågar man bege sig ut på E18 med en bil som inte känns helt fräsch? Motorvarningslampan började lysa och blinka också. Ajaj! Ringde pappa, som stängde av telefonen. Ja… tiden var, väldigt tidig. Vi startade hemifrån före sex. Fick tag i Camilla på Klarastrandsleden och förklarade läget för en nyvaken vän. Camilla som inte tänkt åka upp på söndagen ställde upp och vaknade till ute i Solna. Körde dit Pärlan och parkerade henne på Lövgatan. Åkte sedan med Camilla och tjejerna upp till Kroksbo.

Kom fram försent och missade således både domargenomgång och veterinärbesiktning. Men fick starta ändå! Anläggningen som Veronica och Micke byggt upp var helt grym. Loi var taggad när vi tog en promenad med Camilla och tjejerna. Jag var extremt orolig och nervös.

Var ganska bestämd mot Loi innan vi gick in på ankorna, i tron om att han skulle vara taggad. La honom plats inne i hagen innan vi startade (i open, vi blev uppflyttade förra året). Han låg dock kvar när jag sedan började smacka igång honom, och var inte speciellt taggad på uppgiften. Istället höll han fokus på arenan brevid, där fåren kördes. När jag kommenderade honom, så såg man hur han funderade kring hur han skulle kunna ta sig dit. ”Hm… vänster Lisa, genom två staket? Visst… jag försöker”. Oavsett, inget lyckat run för fem öre.

På eftermiddagen var det dags för korna. Jag var än en gång mycket nervös, svårt att hålla koll på tävlingsnerverna. Ändå fanns lite förväntan då kor måste anses som ”Lois grej”. Vi gick in på arenan och presenterade vårt startnummer för domaren Maarten Walter, som önskade oss lycka till. Gick ner mot fållan på spagettiben. Öppnade stora grinden och såg att Loi blev lite osäker, valde därför att snabbt följde med honom in i fållan (poängavdrag, men det känns mer värt att hjälpa hunden när han tycker att det känns svårt). Fick ut korna fint och sedan flöt allt på. Jag höll min placering på innersidan och tryckte fåren mot staketet, Loi fick driva dem bakifrån. På tillbakavägen från andra grinden gick han upp och stoppade dem då de travade på lite för fort framåt. Jag blev lite nervös först, men insåg sedan att han tänkte rätt… klart vi inte bara kan släppa ner dem. Fållade sedan in dem, och gick ut med en bra känsla.


Den rundan gav 72 poäng och således ett leg (dvs. en typ av förstapris). På protokollet hade Maarten skrivit ”Good thinking! Nice job.” vilket förstås är kul att höra!

Det resultate tillsammans med våra 88 poäng från förre året gjorde att vi blev ”uppflyttade” till nästa klass, som heter open.

Linda, jag och hundarna åkte sedan hem till Annette som bor i Heby för att spendera natten där. Hennes trädgård var full med hundar, men otroligt nog så fungerade det riktigt bra mellan alla. Jag brukar inte ha för vana att släppa ihop Loi med okända hanar, men Annette gav mig mod och visst gick det bra! En mysig grillmiddag bjöds vi på, och fick sedan en nybäddad säng att sova i. Lyx! Kvällen blev sen, men mysig tillsammans med hela Annettes familj. Ett härligt gäng! Jag vaknade sedan vid halv fem av att valparna behövde ut, och tassade ut med alla hundar. Annette tog sedan över och jag fick sova en stund till, ännu mer lyx! Hon matade alla hundar och gjorde sedan i ordning frukost till oss.

Vid åtta var vi ute i Kroksbo för domargenomgång och veterinärbesiktning. Loi fick visa upp sig för veterinären, som tyckte att han såg pigg och tävlingsbar ut. Skönt!

Han började knackigt på ankorna även denna dag. Ofokuserat och säkert en minut gick ut på att rulla sig i ankbajs…! Men sedan klickade något till, och han började jobba ankorna. Då hade tyvärr jag tappat lite fokus, och vi fick dem inte runt banan. Men jag är på något vis ändå nöjd. Loi visade lite av vad han egentligen kan.

Vårt korun blev inte heller bra. Han var lite för laddad till en början, och tryckte på dem för hårt så att det blev ostyrligt. Jag blev stressad och tappade både plan och tankeförmåga. Han gick väldigt fint på slutet, men vi fick ändå inte loss dem. Samarbetet oss emellan var inte helt hundra. han jobbade dem fint men jag fick inte fram till honom vart jag ville ha dem så han flyttade koncentrerat ner dem så fort de försökte ta sig upp längs banan. Samarbetesmiss, men ändå nöjd förare tillslut. Innan tiden var ute så valde jag att fålla in dem, då jag tyckte att han gjort ett fint jobb och borde få ett bra avslut. Det gjorde han snyggt, och var sedan helt soppslut.

Sammantaget så är jag ändå väldigt nöjd med helgen. Vi tog vår STDc titel, och fick känna på tävlingsnervositeten rejält. Nu ska vi försöka träna lite mer fokuserat på kor uppe hos Linda, och förstås träna på fåren här hemma.

Åkte hem på måndagseftermiddagen helt slut. Och fick en bonushund med oss hem… ett inlägg om honom kommer.
Packade över all packning i Pärlan på Lövgatan, och höll tummarna för att hon skulle ta oss hela vägen hem till Värmdö. Det gjorde hon, men gick inte mer än 60km/h upp för kaffebacken. Hade ingen ork alls trots plattan i botten. Pappa kom ut och lyssnade på henne när vi kom hem, och lät meddela att hon inte gick på alla cylindrar. Ja, jag är ju ingen bilmeck men det har med motorn att göra.

Många ord blev det, men det var helgen i stora drag. Tack snälla Camilla som gjorde oss sällskap & ställde upp. Samt tack till sovsällskapet Linda, och husvärden Annette! Ja tack alla som gjorde detta till en trevlig helg!!

20110528-220118.jpg

I torsdags fick Pärlan solfilm på rutorna, vilket blev riktigt bra. Några tjejer på brorsans jobb som fixade. Jag var under tiden och jobbade, hade natten mellan torsdag och fredag.

Skulle jobbat dag på fredagen också, men det blev lite omstrukturerat så istället åkte jag hem och planerade spårdate med Maria. Vi drog ut med Loi, Lakki och Prada i skogen bakom oss.

Mamma la ut ett spår till Loi på 890 meter. Han gick bra men slarvade med apporterna.

Lakki fick ett spår på 80 meter med synretning. Han gick bra så nu kan vi börja avancera lite. Fin spårnäsa verkar han ha.

Prada gick ett liknande spår (likt Lakkis) fast utan synretning. Hon gick på bra hon med, grymt spårgäng!

20110528-220654.jpg

På eftermiddagen var jag ut till fåren och pratade med Sussie. Loi fick valla lite men konstaterade att det var svårt i stora hagen. Körde lite fösning i koppel längs staketet. Har dock förhoppningar kring framsteg. Vi ska se om fåren två dagar i veckan. Fina fåren, en tacka är jättesöt och kelig. Lite som en hund, fast ett får!

Idag tog vi en promenad vid Södersved och hittade en ny stig. Kul! Går nog även bra att springa där… Har lite tappat löpmotivationen. Vilket känns tråkigt…

Packade sedan väskan och for till jobbet för ett dygnspass. Sitter nu och kollar på film, och bloggar. De boende har varit gulliga och gett mig godis. Ibland är de bara för rara!

Jag har dessutom anmält mig på ännu en lägenhet, men inte bestämt mig för om jag vill ha den eller inte. Minus – saknar balkong. Plus – låg hyra. Ligger i ett okej område, men vet inte exakt var lägenheten är placerad. Utom att det är andra våningen. Hoppas på visning!

20110528-221450.jpg

I måndags när jag var uppe hos Linda så var hennes vallningsgäng där och tränade. Vi gästade dem i hagen och hängde med på fikat, Annette hade gjort en gudomlig sockerkaka. Ett härligt gäng är de, med positiv attityd & fint samarbete med sina hundar. Samtliga rörde sig fritt i hagen och fungerade fint ihop. Loi fick ingå i flocken och tog snabbt rollen som ”lekfarbror”. Jag tycker alltid att det är kul och faschinerande när många hundar fungerar i samspelet med varandra, vanligtvis så är jag väldigt feg och har inte gärna mina hundar lösa med sådana jag inte känner.

Här kommer en massa bilder från denna härliga dag!

Den fawnfärgade bergern är lilla Isacq
Den mörkare bergern är Molly
Hunden vid grinden är mamma Modja som kom ner till hagen på eget initiativ och hälsade på
Den svart vita aussien är Tessla från Stjernborgens (fantastiskt trevlig hund!)
Den blå/grå border collien är Maja
Fina bordercollieblandningen Nova var med också, men fastnade inte på någon bra bild!