Hoppa över navigation

Category Archives: Mat

På torsdagseftermiddagen anlände vi ut till landet där det visade sig vara minusgrader inomhus. Lite småkyligt! Tände elda i pannan och gick sedan ut på promenad. Grabbarna rätt lyckliga av lantluften. Sedan följde många timmars eldande för att försöka hitta en dräglig tillvaro. Hade i vart fall +20 när natten kom.

På självaste nyårsafton hämtade jag Sigrid, Aika & Spica inne i Gnesta (de kom med tåget). Vi inledde firandet med en promenad. Grabbarna överlyckliga över tjejsällskap och körde uppvaktning på hög nivå. Hade sedan lite svårt att koppla av inne. Vi tvåbenta drillade hjärnorna med Alfapet (jag vann samtliga matcher, trevligt!). Försökte febrilt få ner en spark från vedboden, men den verkade till synes inbyggd och jag fick känslan av Fångarna på fortet och problemlösning (vi lyckades inte!). Åt middag i form av fyllda paprikor, ett experiment av stora mått (blev helt okej). Hade chokladfrossa. Spelade stress & andra kortspel. Gjorde Irish coffee (något att lägga till på meritlistan, mina första, helt okej!). Öppnade bubbelflaska lagom till tolvslaget och skålade glatt.

Nyårsdagen bjöd också på snöpromenad och Alfapetmatch (jodå, min segeranda höll i sig!) innan Sigrid och tjejerna kördes till tåget för att åka hem till Stockholm igen. Vi spenderade en dag till i lantluften. Grabbarna väldigt trötta efter att tjejerna åkt hem.

Idag for vi hem efter att ha skottat ut bilen. Detta är sannerligen en snörik vinter!

Några nyårslöften? Nej, jag gillar inte att lova saker… om jag inte är övertygad om att jag kommer klara dem. Och ett år, det är lång tid!

Nu tittar jag på Arn, dricker te och glädjs åt att få gå och jobba imorgon. Slut på ledighet och frid – skönt!

Annonser

Lösningen för oss med Lakkis matproblematik blev hemmagjord mat. En gång i veckan är det nu storkok som gäller utefter eget recept. Detta varieras med bravo-burgar och Hills valpfoder. Numera finns det inte bara ben, utan även muskler och viss massa. Härlig känsla att kunna klappa hund, och inte förfasas över bristen på näring.

Det är fortfarande med viss glädje man ser honom äta!