Hoppa över navigation

Monthly Archives: januari 2011


Gårdagen blev en hellång jobbdag. Skulle egentligen kört kortpass, men så kände en kollega sig dålig och undrade om jag kunde tänka mig att stanna längre. Skulle egentligen åkt och firat Liam som fyller år, men kände att jag kunde ta det någon dag i veckan istället då jag ändå skulle komma försent. Sa även att jag kunde joura för honom idag. Enda uppenbara nackdelen med att jobba mycket är frånvarotid från den bästa. Men det går egentligen ingen nöd på honom, han har ju så gott som alltid sällskap. Jag satsar på att kunna vara ledig lite mer längre fram i vår. Lois syster Modja är parad och ska förhoppningsvis få valpar framåt vårkanten. Då måste jag ha tid att sitta i valplådan, helst i åtta veckor… men det är väl inte helt rimligt kanske. 😉

I lördags började för övrigt motorvarningslampan att lysa på Pärlan igen. Jag har ingen aning om varför, kände mig rätt cool och körde vidare ändå. Men fick olustkänsla i maggropen när lampan fortsatt lysa söndag morgon. Tur i oturen så slutade den lysa när jag startade och for hem från jobbet. Annars hade jag satsat på en batteriåterställning. Jeanette retades och sa att jag alltid tror att man kan lösa alla problem med en återställning, men why not? Det har ju fungerat förut! Oavsett så är det knöligt med bilar, bara att konstatera. På torsdag är det besiktning, Pärlan får hålla sig i skinnet fram tills dess.

Frasse har precis kört race i huset. Sprang och hämtade en låtsasråtta som låg på byrån i hallen. In i vardagsrummet, knöla ihop hela nya mattan (som ni förstår så vann Frasse i fighten kring ryamattan tidigare… inte så fräscht med en ryamatta som luktar kattkiss!). Frasse är ganska aktiv numera, och går ofta kring våra fötter. Älskar att stryka sig mot benen, men är inte riktigt någon knäkatt. Dessutom verkar han inte vara alltför förtjust i ”främlingar”. Går upp och gömmer sig om vi har gäster i huset. Något som vi inte riktigt förstår, han var ju så glad att se oss första gången? Hade aldrig någon betänkligheter kring vår familj (trots väldigt snabb introduktion).

Nu börjar min kaffekopp ta slut, så nu blir det förmiddagsumgänge med hundarna innan jag ska packa ihop mig för jobb.

Idag bör för övrigt Aussietidningen komma ut till medlemmarna. Säg till om ni fått den så att jag vet!

Annonser


Igår mötte vi upp vännerna på So-Su bk för promenad och lydnadsträning. Loi var ganska pepp på promenaden, och koppelgåendet som börjar se bättre och bättre ut fick väl ett bakslag. Men tjejerna såg ändå att vi tränat, kul! Camilla och jag pratade SASK och ovissheten kring om jag skrivit rätt datum för årsmötet i tidningen… vid närmare kik hemmavid, efter hemkomst, så insåg jag att det stod rätt ändå. Skönt! Jobbigt om fel datum hade gått ut till alla medlemmar… Sedan blev det lydnadsträning på plogad plan, vilken styrdes upp ordentligt. Vi delade in oss i par och körde sedan två moment var. Jag inledde med tandvisning, ska vi starta lydnadsklass så måste vi göra ett moment av det. Pratade strategi med Anna och fick lite tips på vägen, kändes bra! Visade sedan fotgående för Camilla. Konstaterade att jag behöver träna ingångar utan att vinkla in honom med axeln. Svårt med sådana där hjälper som sitter på ingrodda att man inte ens vet att man gör dem. Pratade sedan kryp, och insåg ganska snabbt att vi tappat mycket av det vi hade när i vi tränade det som flitigast. Loi tjuvstartar gärna.

Efter avslutad träning så gick vi ner till solen och hade fotostund. Jag tog fina bilder när de andra höll hundarna i famn, och bad Camilla göra detsamma på mig och Loi. Se ett av resultaten ovan. Loi undrar vad tusan som står på? Och jag orkar knappt hålla honom (frös, så armar & fingrar ville inte samarbeta… för nej, han är inte speciellt tung).

Roligt var det att Nathalie med Vilja hängde på den här gången också. Vi konstaterade att Malin är bossen i aussiegänget. Hon som värvar alla nya medlemmar. 😉

Mysig tid var det, som avslutades med säkert en timmes ”tjöt” på parkeringen innan hemfärd. Vi gillar våra tjejer!

Loi lämnades sedan hemmavid, och jag åkte in till stan för att skåla för Åsah som fyllt år. Kom hem i lämplig tid för att orka upp och jobba dagen efter (idag).

Förmiddagen spenderades utomhus med Loi. Vi promenerade runt Ösbyträsk och tog en avstickare upp mot Ösbydalen. Går sällan där så det var lite mysigt. Loi gick kanonfint mestadels av tiden. Nemas problemas när han är själv med! Att hålla reda på flera koppel är svårare. Genade över gångbron på vägen hem, och mötte där en man som log och sa ”du håller koll på vargen va?” med lite nervös stämma samtidigt som han tryckte sig mot broräcket. En mycket underlig man för övrigt, jag har träffat på honom förut.

Laddade med en kopp kaffe och åkte sedan till Nacka forum på jakt efter en födelsedagspresent (egentligen två, men hittade bara en!). Spanade även in lite rea och gjorde ett och annat fynd. Lite lagom mycket folk var det. Det tog några timmar och sedan var det dags för middag. När den var färdigtuggad hamnade jag i matkoma. Dags för ny hundpromenad och peppen var inte total. Då plingade telefonen till och Maria ville ha promenadsällskap. Vips så blev den kvällspromenaden mycket roligare! Loi och Prada busade nere vid sjön, och sedan körde Prada terror när Loi fick gå i koppel. Det är verkligen intressant att se hur deras relation utvecklar sig. Prada som var lite dålig förut (hade ont i musklerna) var nu pigg och glad igen, verkligen skillnad!

Lojsan hade sedan tur och fick gå en till kvällspromenad med pappa.

Sedan kan man säga att mina batterier var slut. Har städat undan lite här hemma, men så vidare effektiv kväll blev det inte. Imorgon tar vi nya tag, och en ledig dag ska försökas utnyttjas till fullo.

Bilden är förstås gammal, från när Prada var en valpis. Kameran ligger lite på latsidan, svårt att kombinera tjockjacka och kamera med på promenader. Således lite tomt på nya bilder. Imorgon ska dock kameran hänga på!

Gårdagen blev en riktig heldag på jobbet. Började nio och skulle egentligen ha slutat sju, men sjukdom ledde till att jag stannade över natten och jourade. Slutade således idag vid nio. Gick ändå förhållandevis bra, men hade mycket obehagliga mardrömmar under natten. Vet inte riktigt var de kom ifrån, men ibland spelar väl hjärnan en ett spratt. Var i vart fall skönt att komma hem idag och mötas av glada pigga grabbar. Morgonpromenad som innehöll mycket bus. Sedan fastnade jag med en tekopp framför datorn. Nu ska vi se vad denna dag har att erbjuda!

Så smått har februari börjat styras upp, känns bra att ha lite stolpar i vardagen.

Jag har börjat läsa boken Infiltratören – den smutsigaste härvan inom svensk polis av Lasse Wierup. Verkar spännande

Jag är absolut ingen pedant, men jag är en vän av ordning. Jag ogillar å det grövsta att hitta viktiga papper på fel ställe. Jag har ganska bra koll på min omgivning, och lägger allt som oftast viktiga saker på minnet. Idag fick jag hastigt ändrade arbetstider, och frukost uteblev till fördel för morgonpromenad med grabbarna. Således har hela dagen varit på ända. Jag skulle jobbat kväll, men något gick uppenbarligen fel och man förväntade sig mig på jobbet dagtid. Visst… alla kan göra fel (när det händer ofta börjar man bli irriterad!). När jag sedan gått av mitt pass vid tre, och sitter hemma i köket ringer mobilen ”du Lisa, skulle inte du jobba kväll idag?”. Den oredan fick någon annan reda upp, själv tog jag en skogspromenad med grabbarna. Det behövde jag.

Det finns en antydan till motvind i livet just nu, men jag försöker se det positiva och fokusera på det som är roligt och bra. Inte alltid det lättaste, men jag intalar mig att bra tankar kan göra underverk för det egna välmåendet.

Nu ska jag ta med mig Lojsan ut och promenera längs ljusbeklädda gator, och sedan ska jag åka till lugnet i stallet. Imorgon är en ny dag, och jag tror att den kan bli bra!

Igår spenderades en heldag på jobbet. Det var ömsom vin ömsom vatten. Började med att jag fick en smäll med en matsked, som jag överlevde. Fick sedan omåttlig glädje när någon som knappt säger ett ord plötsligt lärde sig säga ”Liisa”. Kom hem i ett tillstånd som höll allt levande väsen på avstånd. Alltför trött och hungrig, ingen bra kombination. Några tuggor senare så återfick jag humöret.

Idag inleddes dagen med bordet ovan. Lugnt och stilla. En kopp kaffe till tonerna från en playlist på spotify och surfing på nätvågorna. Tog en morgonpromenad med Loi, där vi mötte på skogshuggare. Två själar, samma tanke, olika yttranden… Vi båda hade en inkörsport av tanken ”vad fan gör ni?”. Loi valde matchomanstuket och skrek ”dra härifrån era jävlar”, samtidigt som han försökte se sådär matcho ut som han lät. Jag däremot hade först en intresserad uppsyn, som vändes till en arrogant jävel som inte brydde sig ett dugg om männen ifråga… Utan istället la fokus på den väldigt ouppfostrade hunden! Jag undrar just vad skogshuggarna tänkte om ekipaget, för jag kan lova er att de hörde oss…

När vi sedan kom in, och jag skulle fortsätta min frukost – så samlade ligisten på sig extra pluspoäng. Kom smaskandes med kattskit i munnen. Någon som vill veta hur många svordomar jag kan? Nej jag tänkte väl det… för grodorna som hoppade ur min mun var nog inte få. Samlade ihop känslorna och stängde in mig i köket själv samt funderade på hur eventuell formulering på blocket skulle kunna se ut.

Lite återhämtning så var vi vänner igen (på ytan, jag är mycket långsint…). Var iväg på ärenden och grabbarna fick hänga på. Stannade till vid Hellasgården och tog en promenad där. Ganska överskattat ställe? Var dagen till ära väldigt trist på alla sätt och vis. Parkeringsavgift var det också. Kan tänka mig att det är finare när det är 1. fin årstid, 2. fint väder. Tycker att det ser sunkigt ut överallt just nu!

Lakki spydde sedan i bilen, så fick lov att tvätta plädar och filtar. Hade en idé kring att stanna på hemvägen och lägga spår, men la de planerna på hyllan när jag insåg att bilen var tom på alla typer av träningsprylar. Imorgon kanske?

Positiv anda? Jodå, egentligen så har jag inte mycket att klaga på! Pratat med chefen idag också vilket resulterade i lite extrapass här i slutet av januari. Trevligt! Jag kan inte undgå att räkna timmar och försöka pressa. Det är som att slå egna rekord.

Preparerar kroppen så smått med gerimax, honungste och echinagard då en förkylning tycks vara mig i hälarna.

Godnatt gott folk, imorgon hoppas jag på en bättre start på dagen!

Efter en slapp dag så är jag nu mer eller mindre hyper. Dammsugit, bytt lakan, städat badrumsskåpet, shejpat nya trix, klippt klor… och sedan tagit fram tandskrapan. Loi har fått lite tandsten, och nu var det dags att ta itu med den. Jag tar bara lite på ytan, och det värsta avlägsnar sig. Loi var mycket tveksam till om detta verkligen var nödvändigt. Efter tre år så känner jag dock honom ganska väl. Det gäller att både uppmuntra ”du är en duktig kille” med lite kli på magen samtidigt som man måste vara tydlig och bestämd ”här finns inget utrymme för egna önskemål, du får finna dig i detta!”. Sen vet jag också att han måste få vänja sig, vi gjorde således bara en tand idag.

När han var liten tyckte han att detta med borstning var väldigt överflödigt, i så fall bara i nacken. Idag kan han till och med tycka att det är skönt när borsten kommer fram. Han försöker förstås anpassa situationen så att jag borstar mest där han ”vill” (magen + ryggen + nacken + bakom öronen). Men finner sig i att även de mindre populära platserna (rumpan + svansen!) behöver sig en genomgång.

Kloklippning minns jag aldrig som något direkt problem. Det har fungerat sådär hyfsat hela tiden. Han kommer och lägger sig frivilligt, framtassarna går utan problem. Baktassarna måste man hålla på ett speciellt sätt då han är väldigt kittlig mellan tårna där, men gör man det så ligger han ganska stilla. Däremot så måste man ”klippa på” det går inte att börja vela och eventuellt klippa fler gånger på samma klo och fundera, då märker han av osäkerheten och stoppar näsan i klotången (då vet han att man inte kan klippa!).

Han litar på mig men behöver uppmuntran och tydliga ramar. Speglar nog många situationer när man tänker efter!

Nu ligger han hopsnurrad i sina biabädd och vi ska sova. Godnatt!

Grattis säger vi till vår veterinär Fredrik Ståhlberg som har vunnit 50000:- i månaden i 25 år! Helt galet! Men han är en trevlig prick så vi glädjs med honom, och hoppas att han stannar på kliniken.

Fredagen avlöpte i en rask takt. Promenerande med hundar och sedan iväg till jobbet. Långpass och nattjobb. Det var egentligen så pass lugnt att det hade varit lämpligt att sova, men jag fann inte riktigt ro. Sov någonstans mellan två och halv fem för att sedan vakna klarvaken. Jobbigt att vara vaken när andra sover som man inte vill väcka. Satt således och bollade med tankar till klockan sex när kaffesuget inte fann några gränser. Lite surr med en kollega om ditt och datt. Sedan vaknade huset till liv, och några timmar senare for jag hem. Landade hemmavid helt slut. Batterierna var slut. Tog en morgonpromenad med grabbarna och sedan lite frukost. Tänkte försöka ignoerar tröttheten, och istället satsa på tidig nattsömn. Men gäspningarna fann inga gränser. Några avsnitt Solsidan på soffana, och sedan avancerade jag till sängen och kröp in under täcket. En timme och sedan ville hundarna ut på äventyr. Kunde inte ignorera deras vackra ögon. Tog med mig dem till Mölnvik och tog en promenad i skogen där. Loi rejsade på snön som nu är så pass frusen att en tjugokilosrekyl kan springa obehindrat. Lämnade sedan hundarna i bilen en stund och köpte raggsockor på rea.

Sammantaget en mycket seg dag. Laddar inför imorgon då mer jobb väntar. Snölek och frisk luft står på schemat, passar mig alldeles utmärkt!

Jag har dessutom lärt mig lite nya tecken (i vissa fall behöver vi kunna lite teckenspråk). Så nu kan jag säga ”Jag vill hjälpa dig” samt ”Tack”. Och jodå, mitt ordförråd blir bara större och större. Jätteroligt är det!

Körde lillebror till Farsta idag för att han skulle köra upp, och passade då på att besöka kusin Mzie. Hon hade en ny jourhund nu vid namn Ozis. En dvärgpinscher. På inrådan från kusin så skulle jag vänta tills hon öppnade, då Ozis var lite vaktig och det möjligen skulle kunna ta lite tid. Lite hundskall och sedan fick jag komma in. Lillhunden stod i soffan och skällde ut mig efter notor, men var på tok för feg för att göra något mer än att hota. När jag sedan hängde av mig jackan och la fokus på Selma (katten) så passade Ozis på att lukta igenom min jacka. Nyfiken i en strut! Några hundgodisar senare så var vi bundis. Han verkar vara en gullig hund. Jag får alltid lite hjärtesorg när jag träffar de här hundarna. Samtidigt som man känner glädje för att de ska få en ny chans i livet, så kan jag inte undgå att fundera kring vad som gick fel? Varför bestämde sig ägaren till denna lilla söta hund att de inte skulle fortsätta sitt liv ihop? En till synes ganska älskad varelse som både kunde trix och hade varit tränad i agility. Hur hamnade han hos hundarutanhem? En registrerad dvärgpinscher (som visserligen var lite för stor, men ändå inte i klass med mellanpinscher). Den som tar sig an Ozis kommer få en vän för livet! En favoritgrej var att sitta med en tass på varje axel och gnussa kinderna mot människans ansikte. Så himla gulligt!

Lillebror klarade körkortet och efter att jag kört honom till jobbet i Hammarby så stannade jag till i Sickla för att handla fika som vi senare skulle kunna fira med. Tog ett span i några klädbutiker men var inte i rätt form för klipp. Åkte sedan hem till glada hundar och tog en långpromenad upp genom skogen. Aspviksvägen hem och det kändes som en fröjd att ha fast mark under fötterna igen. Svårt att gå i skogen denna årstid. Hundarna var dock glada och gick fint i kopplet på hemvägen efter att ha fått röja ur sig det värsta.

Hemmavid lagades det sedan middag innan familjen sammanstrålade för fika och firande av körkort. Ida och jag satt även en stund med hennes projekt. Hon ska starta företag och öppna en webshop med erotik. Jag glädjs åt när folk hittar projekt som de brinner för! Svårt dock att hitta lämplig grund för en webshopshemsida.

Efter tårta, bulle, kaka, kaffe och semla för de som ville (så kul, blev värsta knytisen eftersom att ingen förvarnat om att de köpt massa gott så blev det totalt överflöd – haha!) så var alla ganska dästa. Dags för muppbilder som numera är en favorit hos mig. Många skratt och tårar innan vi vinkade adjö.

Nedan några bilder på Ozis.