Hoppa över navigation

Category Archives: Läger

20110926-144128.jpg

Vi har droppat droppat och droppat, och glädjande nog så ser ögat mycket bättre ut nu. Imorgon är sista dagen med ögondroppar.

Mycket jobb har det blivit i det senaste, och således begränsad tid med grabbarna. Vilket märks när man väl kommer hem, hälsningscermonin är allt annat än sansad. Loi pussas hoppar, naggar en i armarna, Lakki skäller och biter Loi i svansen. Ibland kan det bli lite mycket, men samtidigt så är ju jag lycklig över att se dem med!

Lite snabb uppdatering sådär, för nu är grabbarna nöjda efter skogstid och jag ska fara till jobbet!

Igår var vi på två loppis med jobbet, roligt men också lite rörigt. På loppis är det så mycket saker i en salig röra. Bara jag som har lite svårt att fokusera & hitta bästa fynden? Köpte i vart fall honung med smak av lavender ute i Siggesta.

20110926-144732.jpg

20110926-144743.jpg

20110926-144759.jpg
Hemmestaloppisen, lite mycket?

Annonser

Torsdag morgon spenderades hos morfar, knackade på hans dörr strax efter halv sju och gick sedan in med nyckel. ”Godmorgon godmorgon, någon som är sugen på kaffe?”. Förtärde sedan frukost tillsammans och pratade ansiktskräm för damer, morfar hade tagit gratisprover med antirynkkrämer på apoteket och ville ge dem till mig. Hint?! Tackade och tog emot, och ifrågasatte bara lite.

Hämtades sedan upp av Camilla vid niotiden, efter en felkörning (återigen) från hennes sida. Styrde sedan kosan mot Oxelösund med fullpackad bil. Väl där satsade vi på några timmars intensiv vallning. Snabba pass och ganska nöjda förare. I takt med att Loi går bättre och bättre så ökas också mina förväntningar, och mycke vill ha mer… Han gick in med fin attityd, men var istället inte speciellt lydig. Det var små detaljer som fick mig att känna ”nu glider han sakta ur hand”. Ändå väldigt positivt att attityden var fin. Fick hämta in flock från större yta när vi skulle byta får, då fick jag verkligen ha tummen i ögat på honom för att bibehålla i vart fall treans växel när Loi snabbt ville växla upp till femman. Han fick hjälpa till med sortering men hade svårt att förstå att några får skulle ”släppas iväg”, kontrollbehov precis som matte… fast i lite andra situationer.

När både hundarna och vi var möra så satte vi oss i bilen igen för att fortsätta resan mot Vårgårda (Tånga hed). Resan gick lugnt och smidigt, fram till Gränna när det blev kö pga. vägarbeten. Camilla var stressen personifierad och kunde inte se charmen i vacker utsikt. Jag själv passade på att njuta av denna vackra vägsträcka.

Lite småstressade så hann vi ändå komma fram i tid. Hämtade nycklar till rummen och installerade oss lite snabbt. Loi fick spendera några timmar på rummet själv direkt, då vi skulle på föreläsning för Jan Gyllensten. En väldigt intressant föreläsning, men som vid första anblicken kändes väldigt lång. Hade förberett mig på två timmar i föreläsningsstolen som snabbt visade sig vara fyra timmar. Hämtade Loi i pausen och placerade honom i Camillas bil istället. Kändes oschysst att lämna honom på främmande rum i fyra timmar, även om han säkert klarat det alldeles utmärkt.

Efter föreläsningen hade vi samling i grupperna, och vi i agilitygruppen fick presentera oss för varandra. Första anblicken av gruppen var positiv, och så fortsatte det helgen igenom. Ett glatt gäng som hade förmågan att bjuda på sig själva. Alla med ambitioner och tidigare erfarenheter som var snabba att lära, och villiga ska kanske tilläggas. Mellan varven var vi dock trötta, men Emelies osinande energi smittade av sig. Jag hade föraningar om att Emelie skulle vara grym som instruktör (efter att ha sett henne lite in-action förra året), och kunde glatt konstatera att hon levde upp till förväntningarna.

Efter föreläsning och gruppintroduktion så blev det till att installera sig ordentligt på rummet, och bädda sängen. Loi hade redan boat in sig och tycktes trivas. Jag kände ganska omedelbart samma sak. Några klagade på hårda sängar, men jag kan inte tycka att det var någon fara. Sov riktigt gott och vaknade utvilad och redo för första passet. Kände mig lite nervös och hade helt klart anledning till det, här skulle vi sättas på prov direkt med lång bana.

Loi som bara precis börjat sin agilitykarriär fick en redig uppgift att ta itu med, och inte nog med det… hans matte var inte till vidare stöd. Till skillnad från många andra situationer så kände jag mig ändå ödmjuk inför uppgiften, och kunde med att Loi inte riktigt förstod. Han har ju inte lärt sig, klart att han inte kan då! Vi hoppade över slalom, hamnade på fel stället vid fel tidpunkt några gånger och han drog upp på gungan som jag tänkt hoppa över. Skrek ”NEEEEJ” i samma veva som gungan slog ner. Gissningsvis så var det inte det allra smartaste, vilket Emelie påtalade. Men vi ska nog kunna jobba upp ett förtroende för det hindret igen. Slalomet fungerade inte alls, så där får vi också gå tillbaka lite (jag visste iof att det inte satt helt, men trodde nog ändå att han skulle ha en aning om ingången… så var inte fallet!).

Efter den starten kunde det bara gå bättre… och vilken utveckling vi gjort under helgen. Loi har visat sig vara värsta agilitystjärnan. Jag har fått fila på min handling och sista dagen satte vi kombination efter kombination, och här snackar vi inte några lätta grejer. Vi har tränat bakombyten, framförbyten, blindbyten (ve och fasa, jag försökte undkomma uppgiften med att påtala att jag tänkte bli gregorian… men det gav inte utdelning), jaakkosvängar, push & pull, tempoändringar, grundsvängar. Sedan förstås en massa mer som jag redan glömt, alternativ inte kan namnet på?!

Grunden i all träning är ändå att man har roligt, och samarbetar. Det har vi verkligen gjort, och roligt har det varit. Nu måste vi nog tyvärr satsa på agility också, förutsättningarna finns verkligen där… och det vore ju synd att inte ta tillvara på dem med en så bra hund. 😉

Fredagskvällen spenderades i förtältet hos Sofie & Johan tillsammans med dem och Natalie (& Vilja) samt Malin (Moa & Tjabo). Riktigt trevligt hade vi och några vinglas senare försökte vi ta oss på osäkra ben till andra sidan anläggningen. Gick alldels strålande! Morgonen därefter blev lite trög och svårstartad. Men med Lajos frukost (all mat från Lajo var riktigt god, glad överaskning att vi fick så god mat på lägret!) så kunde inte humöret deppa mer.

På lördagskvällen var det gemensam grillning, och även den kvällen blev trevlig i snack med aussiefolk i mässen. Bestämde mig dock för att gå och lägga mig i tid, då den sega lördagsmorgonen fortfarande cirkulerade i minnet. Tog en sen kvällspromenad med Loi och förfasade över alla briarder som satt i bilarna och skällde (de var också på Tånga och hade utställning). Vindarna var kalla och det analkande varma täcket kändes lockande. Trots briardskall precis utanför fönstret i all oändlighet och dunka-dunka musik från ungdomsmötet som hölls i ett stort tält brevid så kunde jag och Loi somna sött.

Städade sedan rummet söndag morgon och insåg hur mycket sand och skräp en hund drar in på bara några dagar. Kanske nakenhund skulle sitta fint ändå?

Kändes lite småtråkigt att lägret rundades av, men peppande med den avslutande banan vi körde på söndagsförmiddagen. En lätt klass tre bana som Emelie uttryckte det. Vi fick till så fin handing, och framstegen under helgens gång var verkligen påtaliga. Jag är så nöjd med Loi! (och mig själv?!)

Tack till alla arrangörer av lägret, det var trevligt, roligt och underhållande i vanlig ordning. Tack till Emelie för att du varit en riktig toppeninstruktör. Tack till gruppen för att ni varit engagerade, trevliga och entusiastiska. Tack till Sanna & Misty för promenadsällskap, blindbytescoaching, kaffe, godis och underhållning (kanske framförallt en ny och trevlig bekantskap!). Tack till Lajo för all god mat! Tack till Camilla för trevligt ressällskap! Sedan… tack till alla andra som deltog på lägret. Aussiemänniskor är verkligen väldigt trevliga, det kände man lite extra när man fick höra om Camillas natt i briardhuset (hon fick ett rum i deras länga) där de bråkat och skrikit på varandra under nattens timmar.

Kul har det varit att få se så mycket bra aussiehundar, det är allt en bra härlig ras vi har!

Massa bilder har jag förstås tagit, och några av dem kommer här. När man ska skriva om en sådan här helg, blir det väldigt mycket… och ändå inser man snabbt att många viktiga detaljer fallit bort. Det finns helt enkelt så mycket att säga!

Makea, kördes av matte Tezze. Kommer från Door keepers. En fartig och galen agilityhund. Springer som en duracellkanin och skäller i ett.

Fina Loi. Vi pratade lite om hoppteknik och att aussies generellt har ganska dålig hoppteknik. När jag studerar våra bilder (som är tagna av Tezze & Sanna med min kamera) så slås jag ändå av hur bra Loi ser ut att hoppa. Allt som oftast inte mer än vad hindret kräver, och med (vad jag tror är) en fin teknik. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tror att han rev ett hinder på hela helgen, och då hoppade han väldigt väldigt många. Kanske blir det anorlunda när han blir mer varm i kläderna!

Söta lilla Orca kördes även hon av Tezze. Hennes matte Frida körde hennes andra hund Tex i rapporten. Orca kommer från O´Mullans.

Tokiga, roliga och glada Misty är syster till vår aussiekompis Doc. Hon kördes av hennes lika tokiga, roliga och glada matte Sanna. Misty kommer från Kreivis. På bilden ovan ser ni att Sanna gör ett bakombyte, ser snyggt ut!

Multi är en liten tik som kommer från CoWorkers. Långväga besökare var de Jenny och Multi. Vi från Stockholm tyckte att det var långt med fem timmar, men de här tjejerna kom från de djupa norrlandsskogarna. Multi har jag träffat tidigare, men då med sin tidigare ägare Cari. Liten söt och näpen är ord som beskriver henne bra tycker jag!

Ville var det åldersmässiga minstingen i gänget med sina 14 månader. Han kommer från Empress. Han kördes av sin matte Camilla. En söt liten kille som har koll på allt och ingenting, precis som alla aussiesar i den åldern. Mellan varven går allt som på räls, och där emellen måste man hinna med lite aussiebus. När jag träffar yngre hundar så inser jag att det faktiskt hänt ett och annat med Loi, han börjar växa till sig!

Crozza är en tik från Sugarwinds och handlades av Marianne. De har tävlat lite och hade betydligt mer erfarenhet än mig och Loi. Kul att se ekipage som kommit lite längre, och kan lite mer!

Focus är en hane från O´Mullans som faktiskt är bror till Orca som presenterades tidigare. En erfaren kille som tävlat både det ena och det andra. Körde av matte Lisa som för enkelhetens skulle har nästan exakt samma efternamn som mig.

Focus matte Lisa klappar en av våra maskothundar.

Sanna kör en Jaakkosväng.


Makea

Genomgång, Emelie syns (som vanligt) fnittrandes i grått

Lisa med sin andra hund Fritz (så himla söt!!)

Multi


Vid grillen på lördag kväll

Borta bra men hemma bäst, vi drog nog båda en lättnadens suck när vi steg innanför vår egen dörr. Fyra härliga dagar fyllda med aussies och träning är nu förbi, vi har många härliga minnen att se tillbaka på. Med gänget ovan har vi spenderat den mesta tiden, ett riktigt härligt gäng! Mer om det imorgon… nu först efterlängtad sömn.
(Saknas på bild gör Makea och Orca)

Siktet är nu inställt på årets Riksläger för alla Australian shepherds. Loi och jag åker tidigt imorgonbitti, väldigt tidigt. Först frukost och snack över en kopp kaffe med morfar innan Camilla hämtar upp oss för gemensam färd mot Vårgårda. På vägen ner ska vi hinna valla lite, och väl på plats väntar föreläsning med Jan Gyllensten. En spännande resa har vi framför oss!

Vi hörs åter på måndag, trötta och förhoppningsvis nöjda.