Hoppa över navigation

Monthly Archives: oktober 2013

1036

Vad hände med oktober? Plötsligt står vi på tröskeln till november – och jag känner tröttheten som det medför i minsta cell i min kropp. November är på inget sätt min favoritmånad. Mörkt och kallt och lite chockad blir man varje år. I början på oktober åkte jag med Camilla upp till Kroksbo för att kolla på vallningstävlingarna där. Loi var med som bästa support, och gjorde sitt bästa för att styra upp situationen utanför arenan. Hans fina systrar Phoebe och Modja fanns på plats så vi passade på att ta en syskonbild. Den prickiga brodern Sejer var även han där – så jag passade på att pussa på honom med. De där syskonen ligger en allt bra varmt och hjärtat, säkert för att man följt dem under alla år – samt att de alla har vissa likheter med Loi. Vi hade bestämt oss för att åka hem på eftermiddagen, men råkade stanna tills tävlingarnas slut och fick en lång resa hem. Trötta och hungriga trots middagsstopp på vägen. Loi var sjukt besviken på att hans middag blev så sen – så han snyftade mellan varven i sin bur. Lillskrutt! Just middagstid är väldigt viktigt för honom.

Helgen efter var det dags för Chapplelinevalparna att göra sina mentalbeskrivningar på So-Su Bk. Jag åkte såklart dit för att se dem alla, och körde racerfart sista biten för att hinna se Fade. Loi var inte med, då den dagen skulle bli väldigt tråkig för hans del, så han spenderade den helgen ute på landet med mamma och pappa. Chapplelinevalparna gjorde grymt fina rundor. Vi blev nog alla lite stolta, tänk vad fina hundar småttingarna vuxit upp till! Skottfasta, sociala, nyfikna, lekfulla, duktiga på att avreagera och framförallt – väldigt söta. När alla hundar hade gått så for jag snabbt hem för att åka till jobbet. Har haft ett jättedåligt schema hela oktober och jobbat varje helg – vilket jag inte är van vid numera. Har haft ”lyxen” att vara ledig varannan helg sedan ett tag tillbaka, men nu har vi lite avhopp i ledningen så nu blev det lite tokigt för min del. Men hopp om framtiden finns, och nu i november har jag återgått till att ”bara” jobba varannan helg – vilket blir värsta lyxen i jämförelse. Jag älskar att vara ledig på vardagar också, men det är svårt att komma ifrån att helgerna är lite heliga när ”alla” andra är lediga och det mesta sociala umgänget erbjuds.

Många trevliga kvällspromenader har det blivit med Maria och tjejerna. Lite lyxigt att ha dem på så nära håll att vi bara hörs tio minuter innan och sedan traskar iväg i gemensam takt. Maria har börjat jobba så möjligheterna att ses dagtid har blivit betydligt mer begränsade. Även Camilla har börjat jobba igen efter mammaledigheten, så nu är vardagsumgänget lite mer begränsat. En som däremot är ledig och hemma, är Ida. Så idag har vi varit ute hos dem för promenad (i regn – riktigt hundpromenad) och fika. Clint växer så att det knakar och det är så underbart att hänga med i hans utveckling. Inte alls partisk så måste jag förstås säga att han är något av det sötaste i barnväg! Loi har försökt skrämma ihjäl Röjar-Ralf (kattungen) och förhoppningarna kring en vilsam relation dem emellan ligger rätt långt borta. Detta trots att Loi är en sk. kattvan hund. Men har han bestämt sig för att inte gilla någon, ja då är det rätt svårt att försöka övertyga honom om något annat!

Våra närmaste grannar har flyttat och vi har fått en ny ung barnfamilj istället. Men de är rätt lika så skulle jag vara lite halvblind så skulle jag tro att det är samma som bor kvar. Under besök i andra lägenheter så inser jag vilken tur vi har. Min lägenhet har ingen vägg som angränsar till någon lägenhet, utan bara till trapphuset, källarförråd och två ytterväggar. Sedan bor det en jättegammal tant ovanför oss som aldrig gör väsen av sig. Vi kan bara höra när hemtjänsten är där och dammsuger (och det verkar inte ske alltför ofta). Rätt lyxigt faktiskt! Sen att ytterväggarna och lite dåliga fönsterrutor verkar ge biverkningen – extrem kyla – ja det får man bara stå ut med, och utnyttja filtar, tofflor och tjocktröjor. Loi är nog ganska nöjd som gillar kyla bättre än värme.

Det var allt för denna gång! På återseende, förhoppningsvis ganska snart. Det är inte alltför lätt att försöka sammanfatta en månad i ett inlägg. Vissa saker uteblir, kanske både på gott och ont.

1394

Lyckligaste killen i stan som börjar bli stadig på benen!

1409

Efter-regn-promenad-fika och givetvis ska katten vara med!

Annonser

20131006-222227.jpg

Idag åkte vi till Bro och träffade tjejerna. Dagen till ära var Anna och Doc här från Norrland. Lite som på den gamla goda tiden när vi brukade ses! Tjejerna körde vallning och jag publikade tillsammans med Loi som gärna ville hugga tag och hjälpa till. Mysig att träffa lite får igen och bli sådär fet om både byxben och händer. Gofika i solen och en massa fotograferande! Tjejerna vallade på bra och hann med mycket. Några får ville gärna sticka genom staketet så vi fick hjälpas åt att passa hålet, Tristan gjorde mig sällskap ett tag och röck ut som stopkloss när de ville sticka.

Vid bilen när vi skulle åka hem höll Loi plötsligt upp ett bakben?! Gick dock på det i rörelse. Mycket märkligt!

Väl hemma mötte vi upp Maria, Oscar, Zeena och Prada för kvällspromenad. Blev ute två timmar och tjötade en hel del. De berättade mer om infångandet av ”Loi på rymmen” och bekräftade att Oscar fångat in honom vid min lägenhet. Oscar hade lockat med sin kvinnligaste röst och räckt fram godis men Loi hade varit skeptisk och inte velat smaka. Men Oscar fick tag i halsbandet när Loi vände på klacken.

Här kommer en massa bilder från dagen!

20131006-223252.jpg

20131006-223304.jpg

20131006-223319.jpg

20131006-223332.jpg

20131006-223347.jpg

20131006-223359.jpg

20131006-223407.jpg

20131006-223418.jpg

20131006-223433.jpg

20131006-223442.jpg

20131006-223452.jpg

20131006-223501.jpg

20131006-223509.jpg

20131006-223517.jpg

20131006-223525.jpg

20131006-223536.jpg

20131006-223552.jpg

20131006-223608.jpg

20131006-223619.jpg

20131006-223627.jpg

20131006-223639.jpg

20131006-223706.jpg

20131006-223714.jpg

20131006-223722.jpg

20131006-223732.jpg

20131006-223741.jpg

20131006-223751.jpg

20131006-223805.jpg

20131006-223816.jpg

20131006-223823.jpg

20131006-223832.jpg

20131006-223841.jpg

20131006-223848.jpg

20131006-223855.jpg

20131006-223902.jpg

20131006-223910.jpg

20131006-223922.jpg

20131006-223929.jpg

20131004-235930.jpg

Har jobbat ikväll och fick ett samtal från min bror strax efter halv sju. Han berättade att de blivit osams hemma och att Loi hade blivit rädd och flytt i panik. Där och då fick även jag panik! Vad gör man? Jag är på jobbet och kan inte lämna bara sådär. Mamma jobbade också, och hon är ju Lois andra trygghet efter mig. Väntade på att brorsan skulle gå upp till min lägenhet och se om han dragit sig ditåt. Men han ringde tillbaka efter en stund och sa att det inte var någon hund i sikte. Mitt hjärta rusade samtidigt som jag försökte fokusera på jobbet och allt vad det innebär. Men trycket över bröstet var stort. Och när jag sedan ringde Maria och frågade om hjälp så brast det och tårarna rann. Loi är svart, det är mörkt och han är rädd – tänk om han blir påkörd? Fy vilka hemska minuter! Maria gick ut och letade och mötte en hundägare som träffat på Loi och skickade sedan Oscar i rätt riktning som hittade honom och kunde locka in honom med godis. Tack gode gud! Jag är oändligt tacksam över deras hjälp! Loi kände nog inte igen Oscar först men blev såklart jätteglad när Maria kom med Prada.

Nu ligger han här nära nära mig, och jag är himla glad över att ha en ledig helg så att jag slipper lämna bort honom något mer nu!

Vilken pärs!

20131001-002431.jpg

Ledig måndag och så välbehövligt! Först lite sovmorgon för att sedan ringa en ny verkstad för att se om de har tid för Pärlan. Fick tid på onsdag och lugnande besked kring oljelampan – finns tydligen ett ännu mer akut tillstånd (om lampan lyser röd – nu är den gul!!). Hoppas på bra service och billigt pris. Det sistnämnda är väl inte så troligt, men bara de gör ett bra jobb så är jag nöjd egentligen. Åkte ner till mamma och städade ur bilen, vill inte lämna bort den helt trashig. Vill inte bli känd som sunkigaste tjejen på Värmdö!

Sedan kom Ida och Clint och vi tog en promenad tillsammans. Loi hade racer under tassarna och släpade runt mig. Snart ser jag ut som en apa med armar ner till fotknölarna! Clint underhöll oss och är så söt, väldigt lik min storebror som liten. Han har nu börjat krypa så smått, men ålar om det ska gå undan. Är så gosig och gillar att lägga kinden mot ens ansikte – gullunge!

Mamma och jag åkte sedan på shoppingtur innan Loi och jag slutligen kom hem. Mötte en granne i porten och Loi blev till sig i glädje. Skulle upp och kramas och kvinnan som har lite svårt med balansen fick kämpa för sin överlevnad. Han är inte så finkänslig alla gånger! Fick ursäkta framfusigheten men hon såg mest glad ut över lite kärlek.

Lite tvättstuga på det och sedan var denna dag förbi!

20131001-003506.jpg

20131001-003519.jpg

20131001-003528.jpg