Hoppa över navigation

Category Archives: Prinsen

I torsdags kväll packade jag och Loi in oss i bilen, för att styra färden mot Enköping och Idåsfamiljen. Med rykande färskt kaffe från McDonals så hölls ångan uppe. Stereon gick varm, och inom loppet av en och en halv timme så var vi framme vid slutdestinationen. Möttes av Bruno i dörren, valpen som blev kvar och som numera tillhör Mårten & Katrin. Så stor han hade blivit, den lilla bruna. Loi var lite skeptisk… En liten valppojke stod inte på ligistens önskelista! Därefter kastade han sig in och pussade hela familjen. Vi hade nog båda saknat vår ”andra familj”. För det är lite så det känns, de är lite utav en extrafamilj till mig!

Lite fika och prata-igen-tid innan vi kröp till sängs. På fredagen hade vi nämligen äventyr på g. Vi startade tidigt från Enköping och styrde kosan mot Söderköping för att hälsa på Prinsen (valpen som jag hade ett tag) och hans familj. Loi, Edith och Modja fick samsas i bilburen. Något som Loi inte var helt nöjd med, och klagade över. Pipande resa… Att trängas med två tjejer – stod inte heller på önskelistan!

Väl framme så möttes vi av ”min” älskade lilla valp. Som han vuxit, och vad vacker han var! (Jag såklart helt opartisk…?!) Prinsen överöste oss med pussar och vi pratade glatt med husse Kalle som visade oss gården och bjöd på fika. Han hade en jättefin nybyggd anläggning och massor av får. Funderade på att utöka, och kanske i omfattningen 2000 lamm till nästa år. Där snackar vi får!

Loi fick förstås också hälsa på Prinsen, och verkade känna igen honom. Han blev till skillnad från mötet med Bruno inte butter, utan höll god min.

Efter några timmar lämnade vi Kalle och Prinsen, och det med en riktigt go känsla. Prinsen är älskad och har ett fantastiskt liv framför sig. Jag kunde inte varit gladare! Han har det bra, och det känns så gott i mitt hjärta! För oavsett om han ägs av någon annan, så är han lite min…


Vi planerade glasstopp i Söderköping, men insåg till vår förvåning att man i Söderköping anser glassäsongen begränsad till sista augusti. Snopet var bara förnamnet! Istället lunchstopp i Norrköping, där hundarna även fick luftas lite.

Vi bilade vidare, och införskaffade nödvändigt bilgodis vid Statoil i Flen där en underhållande mackförsäljare busade friskt med alla kunder, så jag frågade om jag kunde köpa honom… Han sa glatt att jag kunde återkomma, att han var lite sårbar för stunden. Haha! Jag gillar människor som bjuder på sig själva!

Hemma i Folsberga stylade vi om, och lämnade hundarna för middag hos Maja inne i Enköping. På plats var även Malin Fahlén. Fint hade tjejerna dukat och fixat, och en härlig middag med många skratt förtärdes kring köksbordet. Framåt midnatt var Filip snäll och körde ut oss till Folsberga igen, där vi trötta gick till sängs.

Lördag morgon hade vi spårdate planerad med Malin och Maja. Mötte dem ute i en skog, och la där ut spår till alla hundarna. Jag fick äran att gå ut ett enkilometersspår till Vegas. Trodde att jag hade vägen ganska nära mig, men när spåret var slut fick jag inse mig lite dislokaliserad… Projekt hitta tillbaka till bilen inleddes, och väl framme vid bilarna hade tjejerna nästan fikat färdigt. Ut och spåra, och Loi fick ett spår som Maja gått. Han gick ganska virrigt, och inte alldeles övertygande. Missade/Trampade på (?) första snusdosan, och missade slutet. Så ingen guldstjärna i kanten, men ändå… spåra gjorde han ju, och trevligt sällskap hade vi. Jag gick med bakom i lill-Ediths spår, en jätteduktig liten spårhund. Ska bli spännande att följa!

Innan alla spår var färdiga så fick Loi och jag lov att bege oss tillbaka mot Stockholm, då jobb väntade för min del. Kräftskiva präglade kvällen på jobbet, och dagen kan sammanfattas som: väldigt bra.

Här följer massor av bilder! Tack alla inblandade för trevliga dagar!

Prinsen

Edith
Syskonen i bustagen


Prinsen


Prinsen ”syster” Hilda


TokEdith

Prinsen på ”jobbet”, tanken är ju att han ska hjälpa Kalle med det praktiska kring fåren när han blir lite äldre. Det såg redan nu väldigt lovande ut!

Stora fina fårstallet


Prinsen

Prinsen och Kalle


Spårtajm med Linda, Malin och Maja

Malins turbo-River

Edith och Linda innan påsläpp

Annonser

Igår var det dags för Prinsen att flytta till sin nya/riktiga familj. Vi hoppade in i bilen tidigt tidigt för att slippa köer, och för att jag skulle hinna Enköping t/r innan jobb. Hamnade ändå i köer på Essingeleden (startade hemifrån strax efter sex…). Både Prinsen och Loi sov hela vägen när vindrutetorkarna gick varma.

Anlände till Folsberga strax efter åtta. Där hundarna först fick kissa lite, lämnade sedan Loi i bilen för att inte skita ner mer än nödvändigt inne hos Idåsarna. Prinsen kände sig omedelbart som hemma, och kände absolut igen sig. Ett kärt återseende med mor och syster. Ja, gladast blev han nog av att träffa Linda! Den där lilla aussierumpan studsade från sida till sida, och öronen låg lätt intill huvudet.

Först lite frukost och sedan tog vi ut hundarna på lite bus, och testade hur många aussiehundar som får plats i Pärlan. Fyra stycken var inga problem! Två brudar i ena buren, och två grabbar i den andra. Visserligen inte full storlek, men ändå… Åkte ner till ankorna och kollade Lindas ällingar. Så himla söta! Jag räknade till 6 st.

Sedan var det dags för mig och Loi att åka hem igen. Hade hoppats på att hinna träffa nya hussen, men tiden blev knapp. Prinsen låg då utslagen vid köksbordet där vi satt, men när jag avancerade till hallen för att klä på mig så följde han förstås. Lite hjärtskärande, men lyckades ändå hålla tårarna och vinkade adjö.

Kissade Loi lite och åkte sedan iväg, och då rann många många tårar… Är man en känslosam människa så är man, inte mycket att göra åt. Jag tror att Prinsen kommer få det alldeles underbart i Kalles ägo. Han ska få hjälpa Kalle med fårskötseln av 300 tackor. En sak är säker, Kalle har fått en vän för livet i Prinsen. Älskade lilla prinsvalpen! Jag hoppas på att få se honom om inte alltför länge. Jag och Linda måste styra upp Linköpingsvisit.

Trots tårar så är jag väldigt glad över de här veckorna med Prinsen. Det har gett mig mycket!

Om Prinsen någon gång behöver hundvakt igen, så får han mer än gärna komma hit! ❤ Grabbarna kommer sakna honom precis lika mycket som jag, det är jag övertygad om.




20110622-233422.jpg

Den sista dagen med prinsen började tidigt. 05.15 tyckte den lilla Herren att det var dags att kliva upp.

Jag var på presentjakt i Nacka forum innan lunch, gör att sedan plocka upp hundarna och dra ut till fåren. Prinsen växte i uppgiften att fåren kunde flytta sig gör honom. Mycket nöjd!

20110622-233702.jpg

På vägen hem stannade vi till i centrum för lite ärenden. Prinsen fick socialister och charmade bland annat en barnfamilj som var övertygade om att han var en border collie. Prinsen var så glad att han kissade på sig. Sedan in på djuraffären och handla hundben som han ska få med sig till nya hemmet.

20110622-233933.jpg

Hem för att hämta Lakki, och sedan möta upp Maria och Prada för lite umgänge. Prinsen var mycket skeptisk (igen) till Prada, men mjuknade sedan.

Lite snabbvila hemma innan vi åkte till Orminge för att fira storebror. Prinsvalpen sov nästan hela kalaset, delvis i min famn. Sötnosen!

Nu sovdags innan vi ska åka upp och vinka adjö av Prinsen. Tidig avfärd imorgon. På återseende!

Älskade lilla valp som väcker mig i ottan varje dag. Idag vaknade jag före honom, antar att kroppen börjar vänja sig. Upp strax före 06 för att sedan somna igen vid 07. Gå upp vid 09 och torka kiss på parketten. De två sista timmarna spenderas alltid på soffan med täcke och kudde, då Prinsen annars tar sig an datorsladdar och annat nödvändigt som finns i sovrummet.

Inte många dagar kvar nu, och det börjar kännas… Kan inte riktigt formulera några vettiga ord, utan sitter istället och snörvlar med en näsduk. Min lilla älskling ska flytta så långt! Jag önskar verkligen denna lilla valp allt gott, lilla Prinsen.

I fredags kväll lät jag Prinsen vara ute en sväng i trädgården själv, hade verandadörren öppen. Lite nyttigt för honom att vara några meter ifrån mig. Han håller sig annars ganska nära (gärna på tuggavstånd). Låg och kollade på film, och sneglade sedan ut genom fönstret… såg ingen valp. Kanske bäst att gå ut och kika ändå? Gick således ut i träskorna, men fann ingen valp på baksidan. Gick till framsidan, och där satt Prinsen utanför ytterdörren och grät ”var är min maaamma!”. Lillskrutt!

Det är inte kul att kissa ute när det regnar, det händer ju så mycket annat då… Så då kissar man i godan ro när man kommer in istället. Hm…!

Helgen har gått fort. Lite besökare och lite jobb, och dessutom lite förkylning.

Hoppas på fint väder imorgon, då blir det fotostund innan jag ska iväg till jobbet.

Nu torka tårarna och pussa på mina fina.

Idag fick vi sova till 06. Loi är lite låg på mornarna nu, han känner av mitt humör och vet att tidig uppstigning inte medför en pigg och glad matte. Tog ut valpen och Loi samt gav valpen mat. Somnade sedan på soffan under täcket, till valpens bus. Gick upp ordentligt efter åtta och satte på kaffe. Jag som nästan alltid druckit ”näskaffe” har nu fått smak för nybryggt kaffe på morgonen. Mums! Tog koppen på trappan så att Prinsen fick busa ute på gräset.

Åkte till Nacka forum på förmiddagen, fyndade skor på rea. Grabbarna fick vänta i bilen. Skulle sedan vidare till morfar, men då började Pärlan motorvarna igen. Blev sur. Åkte till morfar, och hon gick som en liten silverpil. Men antar att det är något inre fel, så får lov att kontakta verkstaden imorgon. Kommer bli stammis om jag inte redan räknas som det… suck. En gång i veckan känns lite överdrivet.

Prinsen fick utforska morfars hus och tomt innan han kom hem (hade varit på cykeltur). Tog en kopp kaffe var och gick sedan ut och meckade lite med Pärlan. In igen för att prata elavtal (dags att förlänga på landet). Sedan packade jag ihop mig för att åka, men kunde för mitt liv inte finna bilnyckeln… Både jag och morfar letade i minst en halvtimme. Jag började känna mig psykiskt störd… vad gör man av en bilnyckel liksom? Sista vändan (höll på att ge upp) så såg jag det glimma till i en buske innanför häcken. Där låg nyckeln! Då slog det oss att Prinsen legat och tuggat på något där, vad morfar trodde var en pinne… Lilla ”skitungen” hade snott nyckeln och lagt den i busken när jag höll på att putsa upp lite plast.

Idag blev Prinsen 11 veckor. Han börjar se lite mer högbent ut, och biter en hårdare… det är ungefär det som märks! Jag har aldrig haft någon valp tidigare som har det där tuggbehovet, han måste tugga på allt. Går väl an än så länge (även om jag försöker avstyra det), men blir nog inte så kul längre fram när han får kraftigare käkar och tänder. Hoppas att det är övergående!

Han är fortsatt väldigt följsam. Jag har så gott som aldrig koppel på honom, han är aldrig längre bort än att jag ser honom. Ganska skönt! Ikväll har vi tränat mer på sitt och ligg, nu kan han lägga sig från stående. Idag vid fotostund tränade vi även sitt-kvar. Det måste fotohundar kunna! Svårt när fotografen sätter sig ner, därav fågelperspektiv på vissa bilder…


På kvällen tog mamma och jag en promenad med Loi och Lakki ut till Lagnö. Vackra stigar med vackra ängar, och så lite vatten förstås. Genade genom en hästhage där den hästrädda (?) mamman trodde att vårt liv var i fara. Fyra hästar i hagen varav två tyckte att vårt ”led” såg spännande ut. De tog således, flockdjur som de är, följe. Gick mig hack i häl, men när de sedan skulle gå förbi mig tyckte Loi att de blev lite läskiga. Skällde och levde rövare, så fick släppa honom så att han kunde springa ut genom grinden längre fram. Lillbusen! Klappade hästarna adjö och lugnade mamman med att hästar är ganska fredliga djur.

Väldigt mysig promenad med inslag av räv och ekorre. Mindre trevligt var dock alla mygg, nästan olidligt.

20110615-092919.jpg

Vid 05 vaknar Prinsen och försöker övertala oss andra om att det är morgon. Vi låter oss inte luras, men tröttnar tillslut på hans skönsång. Hittar ingen nyckel och kommer inte ut genom ytterdörren… Överväger fönstervägen innan jag slutligen finner en nyckel. Valpen kissar, frid och fröjd. Valpen vill sedan inte sova mer… Trött Lisa har behov av att sova mer.
Mamman hämtar valpen vid sju och tar en promenad. Valpen springer in i en sten och blir halt.

Bra morgon? Ohja.

Hältan är dock redan bättre, men vila får det bli.

Lilla söta odågan väckte idag matten strax före 06.00. När han inte fick vidare gehör tog han plan b… som innefattar sätt tänderna (ljudligt) i hela sovrummet. Om inte det fungerar… plan c: skönsång vid sovrumsdörren och grova krafsningar. Det tar på krafterna att ha valp! Men när vi sedan låg på gräsmattan i solen, delade på ett stort ölglas med vatten och isbitar i, så kändes det som om tidiga mornar var en piss i atlanten. Han är så söt lilla valpis!

Lakkis öga mådde bättre idag, så nu fick han vara lekfarbror till 100% igen. Som de röjer de där två! Vi har konstaterat att det är tur att Prinsen är liten, för det är knappast passande för en halvstor aussievalp att leka vilda lekar med en sheltie (som brukar kallas ”tändhatten” för att han speedar upp tillvaron så makalöst!).

Det ena örat på Prinsen har fortsatt sett lite piggt ut idag. Jag har även klippt samtliga klor, vilket lämpligtvis utfördes när han sov efter en händelserik promenad med mamma (jag jobbade kvällen). De hade mött en cavalier på 7 månader. Storleksmässigt en bra kompis, de hade verkligen funnit varandra.

Loi och jag tog en egen skogspromenad efter lunch. En sån där mysig över stock och sten, som såväl behövs för de där pigga benen. Nöjda och med mer balanserade kroppar så kom vi hem och kunde ägna oss åt valpuppfostran igen.

På lägenhetsfronten så går det lite trögt. Hoppas för tillfället på en lägenhet på rutens, en tvåa på 51 kvm. Utan balkong och på tredje våningen (högst upp). Står som nr. 5 och blev kallad till visning. Men kände att jag inte behövde se den, då jag sett hur planlösningen ser ut… och inget kan får mig att tacka nej?! Är den sunkig, så gör jag något åt det. Den ligger i ett bra område. Ja, där skulle vi nog kunna trivas. Orkar inte ens hoppas, och lite därav jag inte gick på visning heller… har mentalt flyttat in i flertalet lägenheter nu, lite påfrestande för psyket är det. Nu tackade jag ja rakt av. Det får bära eller brista. Så ligger det till, kort och gott. Hoppet står till att det kommer ut bra lägenheter i sommar när alla är på semester och inte har tillgång till dator… dvs. så de missar sista anmälningsdag (fan för apple som närpå försett alla med iphone!).

På jobbet har jag nu fått ett sommarschema, inte en dag försent då det börjar gälla i nästa vecka. Ser rätt bra ut, mycket jobb blir det men även lite ledigt.

Livet med valp är på många sätt underbart, men samtidigt så inser man hur mycket tid man behöver ”investera” innan man får det man är ute efter. Det händer saker varje dag, och även fast att jag vet att Prinsen bara är på genomresa… så ”investerar” jag som om han var min egen. Något annat förhållningssätt är svårt. 
Det märks att han verkligen landat här hemma nu. Tar för sig och lever rövare. Är absolut värst när han börjar bli trött. Biter vilt ikring sig och är totalt ostyrlig. Han vaknar någon gång mellan 6-7.30. Då är det bara att rusa ut snabbt innan det sker en olycka inne. När vi varit ute och han gjort ifrån sig så får han frukost (sina kulor och vanligtvis lite fil också). Han smaskar i sig, och är sedan pigg. Jag brukar vara det motsatta, men sätter på lite kaffe för att försöka vakna till. Loi tittar på mig med menande blick ”jag skulle aldrig dra upp dig tidigt, det vet du, ska vi sova en stund till?”.

Lakki agerar sedan lekfarbror och står för Prinsens underhållning. Den där sheltiepälsen blir nog aldrig vad den varit med tanke på hur mycket den där lilla svartvita krokodilen hänger i den…

Lakki vaknade idag med ett igenklistrat öga, så han har fått ögonsalva idag. Hade en fästing igår precis vid ögonkanten, antagligen det som spökar.

Sen förmiddag så har vi det oftast lite lugnt, då är Prinsen trött. Sedan rullar dagen på, och absolut värst är det mellan 20-21.30 då Prinsen attackerar allt som kommer i hans väg. All inredning får sig en törn innan han slutligen somnar på ett par gamla pyjamasbyxor. Han fick med sig en fleecefilt från Linda, men den tycker han fungerar bättre som potta.

Idag har det ena örat börjat lätta lite, jag hoppas på sk. rosenöron. Vi får se vart det slutar, vore skönt om ”labbeöronen” försvann i vart fall – jag tycker inte att de klär honom.

Mycket hundben går det åt också, Prinsen älskar ben… och de andra trycker i sig för att missunna. Flocken fungerar fortsatt väldigt bra. Prinsen har fått sig en snyting av Frasse, en sån där lagom hård så att man blir rädd… inte skadad… och samtidigt förstår att katten i grunden är snäll, men man bör behandla den med respekt!

Jag har jobbat ikväll så familjen har stått som hundvakter. Fick dessutom stanna längre då jag var den enda på bygget som kunde lite teckenspråk, och vi har en ny ”kund”. Var spännande och lärorikt!

Godnatt allihop, nu sover hela flocken!

20110610-113934.jpg

Vaknade vid halv sju av att Prinsen var vaken. Valpen under armen och snabbkiss ute på gräsmattan. Fixade mat och sov sedan en stund till.

Vaknade vid halv nio och ringde bilfirman Christer Holm direkt. Trevligt bemötande, såklart! Och orden: titta bara in någon gång under dagen mellan tio och tre. Åkte sedan dit i sällskap av Prinsen. Fick köra in Pärlan direkt och de kopplade upp henne mot datorn för att kolla felkoder. Såg att hon indikerade på exakt det vi bytt. Yeah!! Christer släckte koderna, och ville inte ha betalt för jobbet. Vilka killar! Så nu går hon bra igen. Jag får köpa med mig några bullar till grabbarna nästa gång, som tack för hjälpen!

Prinsen skapa förstås uppmärksamhet. Även verkstadskillar smälter för små valpar. En annan kund som var där frågade om det var en Berner sennen. Haha! Bra för Prinsen att hänga med och få miljöträning.

Nu lunch och bredvid mig ser det ut som på bilden! Gullegrabbar!

Härnäst ut till fåren och se om dem.

Idag blev prinsvalpen 10 veckor. Jag kan inte riktigt förstå att någon som är så liten, kan vara så klok. Blivande husse kommer verkligen få en trevlig träningskompis. Vi lägger lite grunder och Prinsen är en mycket smart kille. Lite på gott och ont det där, men mest gott förstås!

Utseendemässigt ska det bli kul att se vad det blir av honom! Han har mycket trubbigare nos än vad Loi har/hade, så förmodligen kommer huvudet inte bli så snipigt som morbrors. Jag kryssar fingrarna för rosenöron, och inte ”dumboöron” som han har i nuläget.

Han är fortsatt väldigt lättsam att ha och göra med, och den här tiden är mycket enklare än vad jag trodde på förhand. Han testar att smaka på allt, men släpper viktiga saker vid ”ajaj” och vi ger honom något annat istället som han kan hugga sina små valptänder i. Svansen går som en propeller när man kommer hem, och han älskar att bli kliad på magen. I famnen så snusar han gärna mig i håret och lägger huvudet under min haka, svårt att inte smälta av det. Han är verkligen så himla söt!

Igår klippte jag tassarna på honom, för ett mer välvårdat utseende. Alla mina hundar måste ha välvårdade tassar!

Ikväll har vi meckat ännu mer med Pärlan. Nu har hon nya tändstift och tändspolar. Vips så… gick motorn bra igen. Sicken lättnad! En nackdel är dock att motorvarningslampan inte vill sluta lysa. Så imorgon får jag ringa till Christer och se om jag kan köra förbi där för en felsökning. I så fall blir det stadsbesök för Prinsen. Hade hoppats på att slippa åka in med Pärlan. Men nu är hon ju i vart fall körbar igen, så hoppas att det inte blir någon ny affär. 1890:- har reservdelarna kostat än så länge…

Kvällen innan mecket har spenderats på jobbet. Var skönt att lämna skutan och åka hem. Jag har fortfarande inte fått något sommarschema, detta irriterar mig till tusen.

Godnatt!