Hoppa över navigation

Monthly Archives: maj 2011

20110528-220118.jpg

I torsdags fick Pärlan solfilm på rutorna, vilket blev riktigt bra. Några tjejer på brorsans jobb som fixade. Jag var under tiden och jobbade, hade natten mellan torsdag och fredag.

Skulle jobbat dag på fredagen också, men det blev lite omstrukturerat så istället åkte jag hem och planerade spårdate med Maria. Vi drog ut med Loi, Lakki och Prada i skogen bakom oss.

Mamma la ut ett spår till Loi på 890 meter. Han gick bra men slarvade med apporterna.

Lakki fick ett spår på 80 meter med synretning. Han gick bra så nu kan vi börja avancera lite. Fin spårnäsa verkar han ha.

Prada gick ett liknande spår (likt Lakkis) fast utan synretning. Hon gick på bra hon med, grymt spårgäng!

20110528-220654.jpg

På eftermiddagen var jag ut till fåren och pratade med Sussie. Loi fick valla lite men konstaterade att det var svårt i stora hagen. Körde lite fösning i koppel längs staketet. Har dock förhoppningar kring framsteg. Vi ska se om fåren två dagar i veckan. Fina fåren, en tacka är jättesöt och kelig. Lite som en hund, fast ett får!

Idag tog vi en promenad vid Södersved och hittade en ny stig. Kul! Går nog även bra att springa där… Har lite tappat löpmotivationen. Vilket känns tråkigt…

Packade sedan väskan och for till jobbet för ett dygnspass. Sitter nu och kollar på film, och bloggar. De boende har varit gulliga och gett mig godis. Ibland är de bara för rara!

Jag har dessutom anmält mig på ännu en lägenhet, men inte bestämt mig för om jag vill ha den eller inte. Minus – saknar balkong. Plus – låg hyra. Ligger i ett okej område, men vet inte exakt var lägenheten är placerad. Utom att det är andra våningen. Hoppas på visning!

20110528-221450.jpg

Annonser

Modja och Loi får pryda dagens inlägg. Detta är en innehållsrik vecka, av stora mått. I måndags var vi till Strömsholm och ögonlyste valparna. Samtliga hade friska ögon och vi kunde andas ut. Maja och jag agerade tynglyftare när vi proppat in alla valpar i en stålbur och skulle bära in den… hujedamig så tungt! Många glada miner i väntrummet som samtliga utbrast ”nämen…. åhh…” inte så konstigt kanske, med tanke på hur söta sjuveckors aussievalpar är! De skrek hela vägen dit, men var lugnare på hemvägen.

Nästan framme i Folsberga så såg vi en svart hund stå vid vägen, tillsammans med en man. Jag utbrast ”eh, är inte det där någon av våra hundar Linda?”. Då den var svart och långhårig, misstänkt lik våra… Kom lite närmare, och hann tänka ”åhnej, Loi som rymt och någon grannen som hittat honom!”. Men det var visst Johannes som hade lånat med sig Loi på en löpartur. 9 km löpning i raskt tempo. Loi hade skött sig och var enligt Johannes ”bra att springa med”. Det tackar vi för!

Hem och byta om innan vi kastade oss i bilen igen för att uppsöka Enköpingsbion och se Pirates of the caribbean 4. Mysigt att gå på bio!  Efter den dagen var jag trött, och Linda kanske ännu tröttare som på förmiddagen var till Skinnskatteberg och hämtade hem lite nya får.

På tisdagen fotade vi valpar och tittade på mh-filmer. Sedan skulle valparna iväg på veterinärbesiktning och jag åka hem för att hålla agilitykurs. Hämtade upp Maria hemmavid och for sedan ut till Värmdö Bk. Glada kursare var peppade på träning, och fick köra hårt. Loi och Gipsy fick ligga på sidan av och beskåda det hela. Loi i sällskap av Gipsy väldigt lugn och snäll. Bra! Måttet var dock rågat när jag tog över en liten pudelflicka och visade hur man kunde göra med händerna. Loi utbrast högt ”en pudel?? när världens bästa aussie ligger intill? skärpning Lisa!!”.

Idag startade vi dagen tidigt för att åka till Yasuragi Hasseludden för dagsvisit. En mysig dag i avslappningens tecken. Bad i varma källor, intensivt simmande av längder, vilstol i solen, örtte och fruktbuffé, en klangresa till tibet och en massa mer. Min massage uteblev dock då massören blivit sjuk. Inte hela världen… men sedan fick jag beskedet att lägenheten på Skyttevägen inte blev min… och kände att en bra dag blev, ganska dålig. Hoppas på någon ny lägenhet att hoppas på snart, just nu ser det dött ut.

For till stallet när vi kom hem, och har efter det varit till Orminge och lämnat Pärlan då hon ska hänga med brorsan till hans jobb imorgon och få solfilm på rutorna. I utbyte fick jag en fin audi (kallar ”honom” silverpilen, pigg och rask bil!).

Nu närmast lite sömn! Godnatt!
Trötthet kommer ibland plötsligt… jag orkar inte ens läsa igenom, eventuella konstigheter får stå kvar. Tjing!

Sitter vid köksbordet i Folsberga och är valpvakt till 12 små raringar. Linda är iväg och hämtar lite nya får, så jag fick äran och ansvaret. Åkte hit sent igår kväll efter att ha varit på husvisning med Ida och Liam. Huset stod ute på Saltarö, men kändes väl inte helt och fullt värt pengarna. Två miljoner för en liten fritidskåk, som inte hade bästa tomten. Det är så sjukt dyrt!

Somnade till Bellas snarkningar och vaknade tidigt av den lilla kören på 12 individer som alla ville testa sina röstresurser till fullo vid fyrasnåret på morgonen. Vid sjutiden blev det riktig uppstigning, och kören hade dragit igång igen. Nu ville de ut! Trots lite fuktig mark fick de hänga med ut en timme. De springer nu fritt på gården men håller sig där man själv och de större hundarna är (med lite små undantag, då får man hämta dem – 12 är många att hålla ordning på!). Loi som tidigare inte intresserat sig för valparna alls, tycker nu att de börjar bli roliga. Leker ibland, och uppfostrar ibland (men på ett schysst sätt). Modja har gjort ett fint jobb med valparna vad gäller uppfostran, och jag tycker att de sköter kontakten med en ”ny” hund på ypperligt vis. Kul! Loi körde på lite vardagshyfs som att ”man tar inte en pinne från morbor” och ”om morbror har en grop, måste valparna fråga innan de får leka i gropen” liksom ”har du ett ben, ge det till morbor direkt – apport!”. Kul att se honom i samspelet med hela valpskaran.

Efter en timme blev de trötta, och då var det för kallt för att kunna sova ute. Så då bar jag in dem, och nu sover de sött. Lugnet före stormen, jag tror snart att de drar igång igen!

I eftermiddag är det dags för ögonlysning, jag håller tummarna för att de ska se bra ut på alla valpar.


Lilla träsktrollet har nu varit med oss i fyra dagar, känns som både mer och mindre på samma gång. Hon smälter in bra i flocken och det har inte varit några konstigheter. Hon har fått hänga med mig på allt, utom till stallet i onsdags då hon fick vara ”ensam hemma” med grabbarna. Många långa skogspromenader har det blivit, och Spica älskar lera… hon verkar däremot inte älska att bada, utan står fastlimmad på land i väntan på att det ska hända något skoj. Simmar Loi efter en pinne så hejar hon glatt på, i tron om att få överta pinnen när han kommer in till land… Sicken nitlott, aldrig att han släpper ifrån sig ett sådant fynd!


Ikväll var vi ut till klubben då det var dags för agilitykurs igen. Ett litet glatt gäng kursare tränade frenetiskt i skenet av solens sista strålar. Vilka underbara kvällar det är när solen skiner! Några tjejer på klubben tittade förvånat in i Pärlan och fick glada miner… ”Men Lisa, har du skaffat dig en riktig hund?”. Det var i tillägg årsmöte på klubben, ibland har jag inte full koll på läget… kanske inte helt tajmat att har kurstillfälle när det är årsmöte. Men men!

Mötte även Sussie på klubben vilken är fårägaren till fåren som vi snart kommer börja träna på. Vi ska hjälpa henne med skötseln och i gengäld få träna lite. Ska bli kul att äntligen kunna få lite regelbunden träning, och ett avslappnat förhållande till djuren. Loi är intet ont anandes kring vilken hårdkörning det kommer bli i sommar!

Tog en promenad med Lakki på tu man hand när vi kom hem. Passade på att träna lite fotingångar och lägganden. Borde träna lite mer med honom för att skapa lite kontakt och relation. Idag är vi bara promenadkompisar, sådär alldeles vardagligt. Relationen kan… bli bättre. Hade dessutom ett godis i fickan som han, för ovanlighetens skull, gillade. Han är ju fortfarande väldigt kräsen med mat, och ser ut som ett benrangel under allt fluff. Och på tal om fluff, så har vi en sheltie (egentligen två) på kursen, där ligger Lakkis päls rejält i lä. Lakki har nog inte så himla mycket päls, om man jämför med mer hårfagra shelties (gör dock inte så mycket, tillräckligt att borsta!).

Igår var jag in på apoteket och köpte ett Scaliborhalsband till Loi. Har testat med något nytt naturläkemedel (Zx) innan, som skulle vara ogiftigt. Tyvärr så verkade det inte bara ogiftigt, utan även värdelöst. Jag har trott att Loi inte haft några fästingar, men insåg igår… att han inte ”haft” några för att jag TROTT att det hjälpte  – och därmed inte känt. Att klappa och känna efter fästingar är olika saker. Han hade många… Så nu är det på med giftet, och hoppas att krypen håller sig undan. Lakki får en genomgång efter varje promenad, men är som en magnet. Har dock inte köpt något scalibor till honom, tror han får testa något mildare. Känns som om han skulle kunna vara känslig… Svårt sådant där!

Det var allt för idag, nu ska jag och träningsvärken gå och lägga oss. Hoppas att det bara är jag som vaknar imorgon!

20110517-200526.jpg

Här har ni henne, vår tillfälliga nya familjemedlem: Spica. Vi har precis varit ut på en långpromenad i regnvädret. Åska, blixtar och sura kläder inpå skinnet. Det fungerar fortsatt bra med Spica, framförallt fungerar det bra mellan henne och Loi. Det största tecknet för det är att Loi undviker alla former av konflikter, han som annars taggar igång ganska lätt om någon sätter sig på tvären. Spica vaktar mat, och där hade det kunnat bli tjafs. De är båda som två små svansar efter mig, och sover bredvid varandra. Gulligt!

Jag har annars färdigställt aussietidningen och fått iväg den på tryck efter lite strul. Känns skönt!

I skrivandets stund är det strömavbrott hör hemma, tradigt. Jag som är sugen på en kopp te!

Ikväll går svarsanmälan på Skyttevägen ut, hoppas på snabba bud!!


En vecka av ett helt liv, med många små ingredienser. På tisdagsmorgonen fick jag svar från bostadsförmedligen, att jag hamnde som nummer fyra i turordningen på Skyttevägen. Fick numret till lägenhetsinnehavaren och ringde henne. En speciell kvinna som svarade med ”jaa…” i sävlig ton, varpå jag presenterade mig med entusiasm. Hon lät vilsen och jag guidade henne genom samtalet och fram till själva kryddan… ”när kan jag komma och se lägenheten?”. Hon var dröjande, och det faktum att hon helst inte ville ha dit någon var uppebart. Hon föreslog tillslut att jag kunde komma på fredagen, vilket jag förhandlade lite snabbt till torsdagen… Detta trots att jag hade velat storma in där på studs, för att se ett eventuellt kommande hem.

I tisdags kväll hade vi andra kurstillfället på agilitykursen. Deltagarna är duktiga och utvecklas, sådant är alltid en fröjd för ögat. Det är ett trevlig gäng med många yngre förmågor, som jag hoppas kunna värva till fortsatt hundträning. Loi var förstås med men satt mest vid en stolpe och beskådade matten som hastade runt på plan för att instruera och engagera. Mellan varven visade vi något hopphinder för att se hur man kan belöna och hur övningen var tänkt. Loi är bra som visningshund. Engagerad & ibland för tossig så att det blir fel. Tror att det kan vara nyttigt, att få se hur man kan hantera när det blir fel. Och kanske framförallt… att det inte är hela världen. Då gör vi bara om, och belöningen uteblir.

På torsdagen var så visningen kommen, som jag hade längtat och fantiserat. Hade ett break på några timmar mellan några arbetspass där jag passade på att gå till Skyttevägen och ringa på hos N. Hon öppnade och såg förvånansvärt glad ut, kändes som om det kunde gått lite hur som helst… Hon visade sedan glatt lägenheten, och berättade (likt den förra lägenhetesinnehavaren som jag var och besökte) om sitt liv. Jag var mest intresserad av tapeter, planlösning och eventuellt slitage. Lägenheten var väl inte helt och fullt vad jag väntat mig, och en viss besvikelse fanns i maggropen. Slitet, plastmattor och fula tapeter. I tillägg kallt om vintern och bomull i karmen vid stora fönstret, för att det ”inte skulle dra”. Sedan individuell elmätning och oro kring kostnader.

Gick hem lite moloken, men pratade med vänner och bekanta och fann hoppet igen. Det blir i så fall tapetsering innan jag flyttar in, och med möbler som är ”mina egna” så kan det nog bli fint och trivsamt. N´s möblemang var… allt annat än trivsamt… kartonger och saker precis överallt. Lite svårt att få en bild för sitt inre hur det skulle se ut med ordning och reda.

Klickade in ett ja på bostadsförmedlingens hemsida, och hoppas nu på det bästa. Kanske blev de tre före mig lika avskräckta?

På fredagen var det festförberedelser, och på lördagen var det dags för partyt i trädgården. Blev lyckat på många sätt och vis. Jag serverade och såg till att alla fick mat i magen. Larse var snäll och rastade hundarna lite. När sedan vinglasen fylldes på nytt så förpassades hundarna till övervåningen. Natten blev lång och tanken på jobb dagen efter blev ganska avlägsen.

Bet dock ihop söndag morgon och drog iväg på ett arbetspass. Himla trevligt även om huvudet bankade lite mellan varven. Kom hem vid fem och åt då middag innan jag ringde Sigrids pappa för att åka in till dem och hämta upp Spica. Sigrid är nämligen i närheten av vårt landställe för att fånga flugor och myror (hon pluggar till biolog). Slog in adressen på gps´en och styrde in mot St. Eriksplan. Hittade rätt trots att gps-Oskar uppenbarligen inte kan skillnad på höger och vänster. Det var totalt parkeringskaos och jag blev akut handikapad när jag stannade till på en sådan p-ruta. Spica blev glad av att se mig och drog närpå armen av Björn. Lastade in henne i bilen och vips så ringde telefonen…

Anne-Lie från jobbet som ville erbjuda mig ett andrahandskontrakt. Även om det lät bra, så kändes det också dåligt. Jag är så nära ett förstahandskontrakt nu att det känns mer, viktigt. Även om det kan tänkas ta några månader. Att då låsa sig i en lägenhet med ett andrahandskontrakt känns, omständigt. Men tackade ändå hjärtligast för erbjudandet!

Kom hem med Spica och installerade henne i flocken. Lakki vill pussa henne hela tiden, och Loi bryr sig inte nämnvärt (=de fungerar väldigt bra). Utom på promenad när de gärna gaddar ihop sig vid hundmöten, något som vi fick smaka på idag när vi var ut med Maria och Prada. Annars har Spica anpassat sig väl, och verkar ha växt till sig lite sedan jag passade henne sist.

Loi agerar lite ordningsvakt och korrigerade Spica när hon försökte tjura på Prada. Liksom att han ”stängt” in Lakki i hallen vid frukosten när han bara ville busa. Loi är så rolig ibland, Polis-Loi. Men han gör det ganska snyggt faktiskt…

Mycket tid har det blivit i skogen idag, trots spöregn. Imorgon hoppas vi på vackert väder!

Många ord, och minnet sviktar när jag inser att det är fler saker som jag förmodligen borde skrivit… men tappat på vägen. Hoppas på tätare uppdateringar framöver, i vart fall ska vi fixa in någon bild på Spica!

Började dagen med att ringa bostadsförmedligen och be dem ta bort mig från lägenheten på Renvägen, och istället anmäla mig till lägenheten på Skyttevägen. Fick prata med en trevlig kvinna och fick reda på att jag hamnade på plats 3 av 129 på Skyttevägen. Bättre med plats tre än plats nio som jag hade på Renvägen. Anmälningstiden på Skyttevägen går ut idag, så jag hoppas att det blir tillfälle för visning i veckan.

Var sedan till folktandvården för att laga en tand. Satt med hög puls i väntrummet innan det var min tur, och kände lätt ångest. Hämtades sedan av en gullig sköterska, och egentligen är det inte så mycket som behövs för att jag ska känna mig trygg. Tandläkaren var jättegullig och jag kände mig som sagt trygg i deras våld. Fick bedövning som jag inte uppmärksammade, och slapp således all form av värk. Hålet var, tyvärr, ganska stort men ska nu vara lagat och fint. Tackade dem å det hjärtligaste innan jag gick och sa att de gjort ett mycket bra jobb. Åkte hem med snusläpp och gick sedan så i flera timmar, bedövningen satt i.

Tog en promenad med mamma bort till Skyttevägen för att inspektera utemiljö och spana in huset. Balkong i söderläge och andra våningen av tre. Ska bli spännande att se dem invändigt! Är ju likadan som Maria och Oscars, fast spegelvänd… men om det är fräsch eller sunkig, jag hoppas på det senare så att de före mig i kön inte ska nappa.

Åkte sedan till jobbet och arbetade ett halvtråkigt pass. Med mycket ledighet får man smak för det goda livet.

Kom hem på kvällen och möttes av Ida och Liam som hade varit och spanat på ett hus ute på Värmdö (i sällskap av mamma och pappa, Emil och Ida hade varit och kikat på det tidigare och fäst sig lite). Vi fikade på verandan och pratade igen förlorad tid. Ida som är lite intresserad av alternativa grejer tog fram tarotkorten och lät mig spå en eventuell framtid på Skyttevägen. Kom fram lite ett och annat, men sammantaget så får jag den & kommer lära mig massor av det (lite tung tid kan förekomma, men det är förhoppningsvis värt det!). Korten spådde även ett lejon i svart förklädnad vid min sida… ja, nog låter det som Loi. Jag vet inte om jag tror på spådom, men jag tycker att det mesta är ganska spännande så varför inte. Hoppas att det stämmer, att jag får lägenheten, men att motgången inte är fullt lika stark som den visade.

Nu blir det välförtjänt sömn innan vi ser var morgondagen har att erbjuda!

Efter många dagar i en trevlig trädgård, med trevligt sällskap och supersöta valpar så är vi nu på hemmaplan igen. For hem sent ikväll för att imorgon stå redo för tandläkarbesök och arbetspass. Som alltid lite tungt att lämna de små, då man vet att man missar så många steg i deras utveckling. Bara på dessa dagar har de hittat mer finmotorik, fått vara ute för första gången, lärt sig skälla, börjat kampa mer ordentligt med leksaker.

Idag hade vi sällskap av lite gamla klasskamrater till Linda. Trevlig lunch ute i valphagen och en sommarvärme som gjorde mina axlar rödbrända. Vi bar ut utemöbler och fick sedan grillat till middag. Loi har som alltid funnit sig i familjen Idås vardag, och tycker verkligen om dem alla. Även Johannes har adopterats och gillas mycket, av både mig och den svarta.

Loi är fortfarande totalt ointresserad av valparna, men har besökt valphagen när de sov. Han fann det dock inte intressant att inspektera dem utan la sig istället i solen och njöt. Modja bryr sig inte ett dugg om varken min eller Lois närvaro kring valparna, vilket känns bra. Vi är förtrodda. 😉

Nackdelen med att vara ledig är att man får smak på det hela, att då åter anpassa sig till en arbetssam vardag känns… sådär. Dagar som dessa vill man bara vara ute och njuta. Kan dock hända att axlarna ser fram emot lite innevistelse… eller i vart fall t-shirt.

Mer bilder kommer, det finns både en och annan…

Linda har två tikar till salu, så om någon är ute efter en pigg alert liten aussietik så hör efter med henne om det är vad ni söker.

20110508-003821.jpg

Vilken värme vi har haft idag! Valparna fick komma ut redan vid tio på förmiddagen, och vi placerade oss alla i solen. Tog en fika i gräset innan valpköparna från norr påbörjade sin resa hem igen. Mycket valpbus blev det, men också mycket sömn. Lunch utanför valphagen och vi försökte få bestämda valpar att stanna innanför staketet. Edith var väldigt enträgen, men jag vann tillslut striden. Loi testade att leka lite med Enid, med staket mellan. Ganska gulligt!

Efter många många timmar i solen så packade vi in valparna och bytte om, redo för att ta ett pass i fårhagen. Jag och Sofia tränade lite med Loi och Jackson. Loi fick köra i stora idag med. Det gick väl inte precis klockrent, men små ljusglimtar fanns. Han vill ju så otroligt mycket, att ge upp finns inte med på kartan. Att däremot överarbeta, verkar vara väl inringat på kartan. Att finna balans på det hela är svårt, men jag kände ändå att jag nådde fram och kunde komma till lite träning som inte bara handlar om attityd.

Väl tillbaka i huset så hade middagsgästerna Malin och Maja dykt upp. Även lilla småkusinen Freja som skulle övernatta. En trevlig middag förtärdes sedan i gott sällskap med påföljande efterrätt. Många aussiediskusioner avhandlades under middagens gång.

Ett sista ryck med valparna sedan innan tjejerna för hem och vi sa godnatt. Mycket bilder har det blivit med de ligger då tyvärr kvar i kameran.

Idag har valparna fått komma ut för första gången. Vi har satt upp en hage som de får busa runt i. De njöt i solen och smakade på såväl gräs som bark. Många besökare har vi haft idag också, nu senast valpköpare från norr som slagit sig ner i valpkisset och njuter av att få se sin för första gången.

Loi och jag drog ut på en löparrunda på eftermiddagen, men mina ben blev trött så efter 5 kilometer bröt vi av och gick resten istället. Tog Upplandsleden hem och fick således lite skogsluft. Gick sedan förbi fårhagen och tog en repa där. Var ett tag sedan vi vallade nu, så det var lite av en nystart. Men Loi skötte sig förvånansvärt bra. Vi körde på hela flocken i stora hagen, och Loi hade en fin attityd från start. Han fungerar som bäst när det bara är han och jag. Fick kämpa för att hålla ut avståndet, men lät honom jobba ganska självständigt så länge han gjorde det med en fin attityd (vilket han gjorde så gott som hela tiden). När vi sedan kom tillbaka så tog Loi ett racervarv på tomten, energi till tusen…

Valparna däremot, gillar han inte speciellt… Han ignorerar dem till tusen. Lillpojken Elmer hade gått in i köket idag när Loi var där och Linda stökade runt, men Loi stod då och tittade åt andra hållet och låtsades om att Elmer inte var i närheten. Samma visa har han kört under dagen när jag försökt låta honom socialisera med Prinsen (som vi för övrigt kommer vara hundvakt åt i juni).

Nu ska jag dyka ner i valplådan igen, men här har ni några bilder från dagen!