Hoppa över navigation

Monthly Archives: mars 2011

Vi har nu boat in oss i valprummet, och gör tillvaron så mysig och bekväm för Modja som vi kan. Hon ligger just nu i valplådan och tvättar sig. Mellan varven bäddar hon och fixar, något som hon aldrig gör annars (till skillnad från sin bror som alltid bäddar innan han går och lägger sig). Sofie och jag har suttit och flätat hundleksaker till de kommande valparna.

Jag var ute en sväng på förmiddagen med Loi, Elsa och Bella. Loi och Elsa busade och sprang, lite överskottsenergi som bara behövde komma ut. Vid en åker så hoppade Loi över ett dike och gjorde sig lite illa. Såg ynklig ut en stund och jag fick klappa om honom, sedan så var det slut på buset. Vet inte riktigt vad som hände, men något gjorde ont. Kom sedan hem och möttes av lunch i form av salladslunch tillsammans med Lindas syster Sofia. Mycket bladder och lite kaffe på det. Mysigt!

Sofie och jag gick ner till fåren och utfodrade dem. Loi hängde med och var lite taggad, men bra för honom att öva på att bara vara tillsammans med får. Vi gick även in till ankorna och kollade hur det stod till på äggfronten. Lindas ankor har börjat lägga väldigt mycket ägg, men verkar inte riktigt ha förstått vitsen med att ruva dem.

Nu väntar förmodligen en lång innehållsrik natt. Vi är så förväntansfulla, och någon form av lycka ligger i luften. Jag ryser lite ibland av blotta tanken, men håller lugnet som man så väl behöver i stunder som dessa.

Lovar bilduppdatering sedan när de små har tittat ut!

Annonser


Idag är Modja på dygn 60, och vi tror att valparna kanske väljer att titta ut idag. Tempen ser ut att sjunka, så vi förbereder oss för onsdagsvalpar. Ute är det strålande vackert väder och vi har precis ätit frukost. Loi har varit ute och morgonkissat. Får se vad vi tar oss för idag, planerna ser ut att innefatta mer bak. Linda kommer ha många valpbesökare, och då behövs mycket bakverk.

Nya färska bilder på Modja, Lois syster som ska ha valpar nu i dagarna. Hon är stor som ett hus, men det framgår inte riktigt på bild. Loi och jag var ner till fårhuset på förmiddagen och körde en timme på egen hand. Fokuserade på attityd rakt igenom, och la mycket fokus på koncentration på slutet. Vi satsade även på att ”bara vara” i fårhuset, sitta bland fåren utan att valla – väldigt nyttigt.

Bytte sedan om till löparkläder och drog ut på en runda med Loi och Elsa. Visade sig vara ca. 9 km som vi klarade på 60 minuter. Skönt!

Tjejerna var under tiden inne i Enköping city och köpte ingredienser till cupcakes. Nu är baket i full gång, och jag sitter i dj-båset och står för musiken. Bakning har aldrig varit min starka sida.


Loi och Elsa busar!

Ligger just nu previd högdräktiga Modja som ska valpa vilken sekund som helst, eller om några dagar. Än så länge så har inte tempen sjunkit men något verkar vara i antågande. Loi och jag har vallat på förmiddagen, och sedan sprungit med Elsa. Men mer om det senare! Nu fortsätter vi valpvakan.


Idag hämtade vi upp Hanna och Isa utanför dem på förmiddagen. Styrde Pärlan ut mot Ingarö och hamnade slutligen i ett skogsparti i närheten av Mörtviken. Hade plan på jaktspår till Loi, och så fick det bli. Hanna och jag gick ut samtidigt, men åt olika håll. Jag la ett 800 metersspår till Isa och Hanna stegade iväg ett spår åt Loi. Hon hade med sig sina vantar som hon skulle ”tappa” och två apporter att lägga när det passade. Hon fick även order kring att sätta sig och vila lite på passande ställe, och gå i ganska sakta mak.

Cirka 30 minuter efter att Hanna börjat gå så ringde jag upp henne ”nu släpper jag på Loi” och hon la då sista apporten och stegade vidare lite långsamt. Påsläppet gick kanonfint, och Loi öste på taggat till tusen (vilken härlig känsla efter det senaste spåret som var tvivlet hundifierat). Jag sprang efter de 600 första metrarna, och han spårade kanonfint. Fann en vante som han luktade noga och länge på och sedan en apport. Vid ca. 600 meter hade vi sedan ett tapp som varade någonstans mellan 5-10 minuter. Syns på Loi när han tappat, men som han öste på i sitt letande efter spåret. Jag blev imponerad! Han letade metodiskt efter spåret på stor yta. Slutligen så fann vi det, och körde vidare. Vi tog paus vid en isfläck som jag knackade hål på så att han fick dricka. Svetten rann och pulsen tickade i den tysta skogen. Ändå var jag alldeles lyrisk! Tillslut så fann vi Hanna, och kunde konstatera att Loi gått ett spår på 1,4 kilometer (mätt med iphone). Bra motivation och fin insats. Älskade ligisten! Han hade sedan glädjefnatt på vägen tillbaka till bilen, så som han alltid har när han fokuserat djupt.

Isa fick sedan gå sitt spår innan vi åkte vidare med Pärlan och tog promenad och fikapaus i ett fint skogsområde. Hanna bjöd på jordgubbs- och champangete. Jättegott! Vi satt där i solen och njöt en stund, och konstaterade återigen att Loi och Isa är så himla olika. Så mysiga och fina bägge två, men så himla olika. De leker inte speciellt mycket, utan leker sina egna lekar då de inte riktigt förstår varandra. Loi gör lekinvit och springer iväg med en pinne, Isa springer iväg hon med… fast åt ett helt annat håll. Haha!

Sedan var det bara att åka hem och byta om, för att sedan jobba eftermiddagen och kvällen. Nu nedvarvning och omladdning. Inatt ställer vi fram klockan en timme och jag börjar tidigt imorgonbitti. Kommer bli lite småjobbigt att ta sig upp, men förhoppningsvis så lyser solen även imorgon – och jag kan i morgondimman ge mig ut på promenad med spårkungen.

Sådana här dagar skulle man vilja ha många av! Tack för trevligt sällskap tjejer!


Plutten stryker runt mina ben med tratten och är uppenbart missnöjd med tillvaron. Livet i tratt är inte speciellt roligt, och då i synnerhet inte när det kliar på svansen.

Jobbade natten idag och kom hem vid niotiden. På vägen hem ringde de från Gustavsberg och undrade om jag kunde jobba kvällspass idag, avböjde dock och sa att jag möjligtvis kunde göra det i absoluta nödfall. Kommer nog bli lite för mycket timmar i mars redan som det är. Tog sedan en promenad med hundarna och gav dem mat. Nu en kaffekopp och lite nedvarvning (var tvungen att köra en repa med dammsugarn, jösses vilka grushögar hundarna drar in!).

Lakkis svans ser dock ganska fin ut idag. Han har inget plåster på den nu, och jag tycker att den ser torr och fin ut. Den har redan börjar pälsa på sig lite. På måndag ska han ta stygnen.

Sedan väntar en promenad med vår staffekompis (för mig och Loi, Lakki är ju konvalecent och får inte busa). Riktigt vackert väder så förutsättningar för en fin promenad finns!


En vilodag men lång sovmorgon och få måsten. Promenerat förbi mitt kanske blivande hus och filosoferat lite. Tänkt om. Hur skulle jag möblera? Hur skulle det se ut när jag sitter i fönsterkarmen med morgonkaffet. Hur ser utsikten ut? Vad skulle jag ha för färg i köket, eller kanske någon tapet? Vad behöver man egentligen först och främst? Vad ska man prioritera? Vilka ska få komma på inflyttningsfest? Hur kommer livet se ut och bli… i min lägenhet? Kommer jag trivas med lägenhetsliv? Och kanske framförallt, vad kommer mitt svarta lilla hjärta tycka om en flytt?

Många frågor och få svar, vi får helt enkelt se. Men visst får man drömma lite?

Imorgon är det jobb som gäller igen. Det blir roligt, men jag behövde verkligen den här dagen!


Lite för mycket jobb har det blivit i det sista. Nu är jag lite slutkörd och ska försöka ladda batterierna lite. Har inte ork för saker som egentligen är roliga, men jag hämtar mig på någon dag eller två. Imorgon är jag ledig, ses fram emot! Massor! Inatt hade jag stans hemlängtan på jobbet, och det brukar jag faktiskt inte ha. 4 bortanätter på en vecka är i vart fall en för mycket. Men hej hå, nu till något roligare!

I lördags stämde vi träff med Sigrid och töserna (Aika och Spica) på So-Su bk för spårträning. Intog vindskyddet och bredde ut oss där. Planerade lite och gick sedan ut spåren. Loi fick ett spår på ca. 300 meter. Vi har haft/har en konflikt vad gäller kissande i spåret. Det har smygit sig på, och blivit ett problem. Jag har en bestämd åsikt – man kissar inte i spår (okej, om de är mer än 2 kilometer – inte annars!). Detta har bidragit till osäkerhet då jag blivit arg i spåret och skällt lite på honom (när han kissat). Vi som glimrat i spåret i flera år, är nu i en riktig svacka. Men det är väl lite vad träning handlar om, att utvecklas. Nu har jag något att bita i! Han spårade det här korta spåret väldigt osäkert, frågade mig om lov, och försökte kissa någon gång (vilket jag sa nej på, men var noga med att stärka upp honom efteråt). Nu behöver vi bygga lite självförtroende på gossen. Men fortsätta vara tydlig, så att han förstår vad det är jag inte gillar. Känns tråkigt att vi hamnat i svackan, men jag tror nog att vi ska ta oss igenom det här.

Det blev några timmar i den vackra solen. En familj kom och gjorde oss sällskap vid vindskyddet, och det är roligt att se hur snabbt hundarna bildar flock. Först skeptiska till vad de skulle hos oss och göra… sedan tillhörde de flocken, och andra passerande hörde inte till flocken. Familjen tände en brasa, och det var förstås väldigt mysigt. Men hela jag luktade som en grillkorv när jag snabbt var hem för att göra mig i ordning för jobbet. Blev lite stressigt (och håret luktade brasa trots dusch!).

Lakki har varit tillbaka till veterinären med sin svans då den såg väldigt röd ut. Han fick en större tratt (aussiesize) då han nådde svansen med den tidigare. Med så lång näsa når man långt! Svansen såg dock okej ut, så vi fortsätter på samma spår som tidigare. Jag kan inte undgå att tycka att hans rumpa är väldigt söt med den där lilla stumpen till svans. Hela hunden får ett annat utseende!

Nu ska han få sin kvällsmedicin, och då måste Loi vara med och assistera. Vi stoppar tabletterna i köttbullar, och Loi måste sympatiäta för annars spottar Lakki ut (är Loi med så vill han förstås inte unna storebrorsan godsakerna!).

Loi och jag var och sprang runt Hålludden idag. En runda på 6 kilometer. Riktigt finväder och finsällskap. Lite blött bitvis, så vi gick en bit ute vid vattnet. Jag gillar verkligen dessa skärgårdsvyer. Ibland så passar man på och njuta lite extra, och inser att man bor på en väldigt fin plats på jorden. Jag var inte speciellt fräsch, men det hade jag inte väntat mig heller. Har på tok för lite sovtimmar de senaste dagarna för att prestera något i spåret, men jag var nöjd utifrån förutsättningarna.

Inte världens bästa bild, men ni kan ändå se att svansen blivit betydligt kortare. Hon var tvungen att ta bort en ganska rejäl bit då rodnaden dragit sig upp längs svansen. Nu ska han gå med stygnen i 10-12 dagar innan det blir återbesök. Då ska veterinären titta på stumpen för att se om det läkt bra eller om man måste ta bort en bit till (inte helt ovanligt). Vi håller tummarna för bra läkning! Han får antiinflammatioriskt, antibiotika och smärtstillande och verkar förhållandevis bekymmersfri (har lite ont innan det är dags för nästa tablett smärtstillande). Bandaget på stumpen ska sitta kvar idag med, men imorgon måste det bort. Han är ordinerad vila de närmaste 14 dagarna. Lättare sagt än gjort med en liten hoppjerka! Han ska dessutom med fördel inte rastas när det är geggigt ute (lätt i tider som dessa…).

Igår var jag och tittade på en lägenhet genom bostadsförmedlingen. En fin 2:a i Gustavsberg. Väldigt nedgången men med stora potential! Badrummet är under renovering så där var allt utrivet. Bra läge och schysst område. Jag hoppas att de andra intresserade avskräcktes av de nedgågna dragen (och att tidigare hyresgäst verkar väldigt snubbig… köket var, mycket ofräscht – men det är ju bara att städa!). Lite gammal stil och fin planlösning. Hoppas hoppas!


Åkte upp till Värmdö djurklinik idag och visade upp svansen. Eftersom att en benpipa stack ut så bestämde man sig för akut operation. Lakki är därför kvar där uppe, och en snutt av svansen kommer amputeras. Den kan inte läka ihop sådär längst ut. Nu hoppas vi att det ska läka ihop fint och att vi får hämta en glad sheltie (med en något kortare svans) i eftermiddag.

Vägde honom och vågen stannade på 7 kg.