Hoppa över navigation

Category Archives: Agility

Hundarna for idag ut till landet med föräldrarna, mysigt för dem! Jag ska jobba hela valborg så det känns bra att de är där ute och har det mysigt. Men innan dagens arbetspass passade jag på att åka ut till Botkyrka Bk för att se när Sofie och Diezel skulle tävla agility. Väl på plats fann jag dock först och främst Emilie som jag inte sett på år och dag. Ett kärt återseende! Fick båda hundpussar, stol och bullar. Eventuell baktanke från Emilies sida för att jag ska bli lite mer aktiv igen och starta upp med agilityn på allvar – det ÄR trevligt på agilitytävlingar! Ja, och det var det verkligen! Dessutom fick jag fota lite med hennes kamera, dessa bilder är från den.

Fann även Malin med Tessla i vimlet, och fick se dem tävla. Samt Monica och Tiffy. Bägge de tjejerna tog pinne idag, grattis!

Banan var fartig och rolig att titta på, så pass fartig att Sofie ramlade två gånger. Haha! Hon gjorde som tur var inte illa sig, men fallen ledde till lite sämre tid och därmed fick de ingen pinne trots nollat lopp. Synd!!

Solen sken och allt var himla trevligt. Synd bara att tiden ska ha en förmåga att gå så fort när man har roligt. Fick några avslutande pussar från Elvin (en av Lindas valpar) innan jag for vidare mot jobbet.

Fina Emilie!

Daniel och Luffy

Malin och Tessla (en aussie från Stjernborgens)

En härlig bild på en okänd hund!

Emilie får tungkyssar av sitt gulliga nytillskott Zoe

 

Annonser

20111025-170954.jpg

Mötte upp Sigrid och tjejerna idag på So-Su Bk. Körde lite agility och mycket fika (eller, passivitet som vi kallar det i träningssammanhang). Lou inledde träningspasset med glädjeyra när han belönades med tennisbollen. Då tyckte Sigrid att jag hade en för rolig leksak… Men? En tennisboll? Vad är tråkigare? Lou fick ta sina varv och sen sa jag att han inte fick träna mer om han skulle hålla på med ligistfasoner, då skärpte han sig.

Han är gullig och busig min lilla svarta fara!

Leriga åkte vi sedan hem efter lite freestylemoves till musik. De trummade på i fjärran, gör de alltid så på tisdagar? Vi har i vart fall lyckats sammanstråla med den musiken tidigare.

Laddade med lite te hemma och tog sedan en skogsrunda. Nu är vi nöjda och belåtna!

Sigrid tog en mysig bild på fikabordet som kommer i ett senare inlägg, nu först mina iPhonebilder.

20111025-171628.jpg

20111025-171637.jpg

Spika tränar haktarget

20111025-171754.jpg

20111025-171829.jpg

Foto: Emelie Briding

Foto: Emelie Briding

Sakta men säkert så bockar vi av saker på ”to do” listan. Känns så himla bra när små kapitel blir avslutade. Idag var det kursstart i agilityn ute på Värmdö bk. Dessförinnan lite planering och fikainköp. Berit och jag fann oss snabbt i vårt instruktörsteam (skönt när man är injobbade ihop!) över en kopp kaffe. Mottog sedan glatt deltagarna och kursen kunde börja. Några kände ansikten, och några nya. Ett trevligt gäng som vi kommer få kul ihop med de kommande tisdagarna. Loi var med som ”visningshund” men mest ”gaphund” på sidan av. Hade för sig att han skulle sitta och skälla, inte helt poppis från min sida. Men han tyckte att det var extremt orättvist när Prada fick träna. Resten brydde han sig inte nämnvärt om. Hoppas på tystare hund under kommande tillfällen, oavsett får han vara med och hålla ordning på unghundarna. Han kommer nog uppskatta om Gipsy hänger med nästa gång, så kan de ligga och muppa tillsammans!

En ”terrierklippt” bichon var med, jag blev mycket positivt överraskad. En trevlig, tuff och alert liten hund. Inte den bilden jag har sedan tidigare, så det känns himla kul.

Tog sedan en regnig promenad hemmavid och kände mig lätt på foten.

Det blev ju ingen lägenhet på Rutens väg. Men nu står nytt hopp till Renvägen, och om inte den… så Skyttevägen. Båda på andra våningen med balkong och 60 kvm (ganska stort, med vad tusan!). Hoppas på visning av Renvägen i veckan, men vi får se.

Jag har i tillägg bestämt mig för att vara ledig hela helgen, och far därför till Enköping på torsdag. Känns bra! Bäst att passa på när man har chansen. Linda har en liten brun hanvalp utan hem (sent återbud), så kika in på kennel Folsberga om ni är sugna på en liten ”Bruno”.

Bilden på Loi tog Emelie igår!


Efter att ha vinkat hejdå till gänget i Folsberga så påbörjade vi vår hemresa. Var hyfsat lugnt på vägarna och jag bestämde mig för promenad och träningspaus i Solna på brukshundklubben. Parkeringen ekade tom och vi gick ner mot planerna. Tog en uppvärmningsrunda och gled sedan in på agilitybanan. Man blir allt lite sugen när hindrena står framme… testade formen på både hinder och i slalom. Det sistnämnda verkar onekligen ha varit en färskvara. Färskade så smått upp kunskaperna och kunde slutligen, efter lite pet, ståta med 4-pinnars. Ligisten flög också upp på vipbräda, samt flög av ska jag kanske tillägga… Inte första gången. Tog sedan en lång härlig promenad på fina promenadstigar. Lite grådaskigt väder och några regnstänk, men mysigt hade vi ändå. Fann lite klotter på vägen, som ni ser ovan. Bra-att-ha-bild om Loi någon gång skulle bli billig, och annons på blocket ett måste.

Hoppade sedan in i bilen, och fastnade i köerna på E4:an. Hörde på radion att trafiken lättat upp på nämnda sträcka… och undrade då hur den var innan, med tanke på att jag fick pendla mellan att rulla på ettan och att hålla ner kopplingen. Kom slutligen hem, och möttes av kuvert från transportstyrelsen. Hade missat att betala in trängselskatt i tid, och betalde den någon dag försent… här är det hårda tyglar, förseningsavgift på 500:-. Surt när avgiften rörde sig om 20:-. Bara att betala, och dra lärdom, och aldrig göra om det.

Sen eftermiddag/kväll har spenderats ute på Solna-Sundbybergs brukshundklubb, närmare bestämt fem timmar. Agilityträning stod på tapeten. Jag och Malin hade stämt träff, och jag lockade även med mig Emilie. Senare anslöt också Camilla. Riktigt trevligt! Emilie stod för första kombinationen som stod för kluriga tunnelingångar. En tunnel under a-hindret, och en precis efter. En väldigt snurrig start fick vi. Loi tolkade alla mina signaler som ”dra upp på a-hindret”. Jag var säkert otydlig, och sedan hörde han nog lite vad han ville höra…

Det tog sig till nästa kombination där vi fokuserade på en jakko-sväng. Något Emilie inte kört tidigare, utan bara hört om. Jag fick bakläxa från Malin angående min jakko då jag ställde mig vid fel hinderstöd och därmed inte fick en så tajt sväng som möjligt. Tror dock att jag hittade rätt på slutet, och förstod konceptet. Hundarna var taggade och jobbade jättefint!

Sedan fick jag i uppgift att bygga en bana. Lätt match sa jag med självförtroende. När jag börjat bygga sa Emilie efter en stund ”Men hallå, kan vi inte köra regelmässigt i allafall?”. Det var nog kvällens kommentar. Sedan började hon stega upp avstånd.

Kombinationen började med en lång raksträcka, som var allt annat än rak. Vid en repetition så snubblade Loi ordentligt på förstahindret (kan hända att jag satt honom för nära!). Han är så knäpp den hunden ibland, för när han snubblat runt så började han intensivt lukta sig på benen som om han blivit biten av något… ”eh nej Loi, du gjorde ett misstag, ingen annan hade något med det att göra!” Vid ett annat tillfälle sprang han in med huvudet föra i sidan på en tunnel.

Sedan ramlade jag raklång i leran en gång precis efter en jakko, kroppen sprang men benen stod kvar. Malin fångade detta på bild, men det blev rätt suddigt. Sista bilden är dock sekunden efter. Själv var Malin utrustad med fotbollsskor, något som dagen till ära verkade vara ett bra val.

Emilie hade sin valp med sig, en berger des pyrénées à face rase som kallas Luffy. Jättesöt liten skrutt!

Avslutningsvis så fick Loi leka lite med Choice. De hade tafattlek och Loi var bytet. Jag testade även att gå fot med Choice, vilket var en upplevelse – hon går riktigt bra!

Emilie fotade mig och Loi

Söta goa Ixi blev alldeles överlycklig när hon såg Loi, det var länge sedan sist!

Malin och Moa laddar upp

Lilla Luffy testade tunnlar

Moa

Luffy

Sötnosar!

Min vurpa, eller sekunden efter, foto: Malin

Förmiddagen spenderades i svampskogen med mamman som var på jakt efter gulingar och Karl-Johan. Vi inledde dock turen med att gå lite för nära ett jordgetingbo, jag såg att det började svärma och vi började springa. Jag kände ett lätt stickande i baksidan av låret, men trodde att det var inbillning. När vi senare stannade till så stack det till ordentligt. Ett bett, helt klart. Ont som fasen gjorde det och håret reste sig minst två centimeter. Jag vet inte vad jag gjort för ont, men nu har jag fått två stick under den här sommaren – båda väldigt oprovocerat.

Med ett stint lår så åkte jag sedan till So-Su Bk för att möta upp Malin för träning. På plats var även Malou med Schakal och Qit. Det var år och dag sedan jag såg Malou senast, så det var ett kärt återseende. Fastande förstås i lite prat innan vi kunde dra igång träningen. Jag satsade på agilityn och satte upp en kombination som vi kört på lägret. Loi inledde starkt med förutfattade meningar och svarade inte sådär jättefint på min handling. Svårt att säga vem av oss som var sämst, men antagligen så visade jag lite otydligt. Hittade sedan formen, och då blev det agility av. Vad grymma vi kommer bli om vi fortsätter såhär målinriktat. Det var jakkosvängar, bakombyten, lite raka skick framåt med snabb belöning och allmänt fint handling. Tog sedan tag i lite slalom, men får väl inse att felprocenten är för hög så vi måste gå tillbaka minst 14 steg (gå tillbaka till GÅ, ungefär…). Är inte alltför pepp på slalom och lånar gärna ut Loi om någon annan känner sig manad att lära honom det. 😉

Tränade vip-brädan och kunde med glädje inse att min fadäs på lägret inte skapat någon negativ minnesbild. Vad som dock tyder på en viss ointelligens från Lois sida är att han inte kan gå från vip-brädan till balansbommen och inse att det är två olika hinder. Han tror att balansbommen också ska slå ner, och stannar. Lite komiskt är det, men jag antar att det är övning och färdighet som kommer lära honom se och känna skillnad.

Malin fick drillas i kombinationerna som jag satte upp, och vi ser fram emot att kunna åka ut och tävla nästa år. Kanske inte med toppresultat… men vad roligt det vore! Frågan är bara hur man ska hinna med allt, och om jag inte måste hitta någon miljonär som kan finansiera mina intressen. För jobba, det hinner jag just inte med! 😀

Vägen hem präglades av köer, men inte gjorde det något. Jag hade ändå ingen tid att passa.

Torsdag morgon spenderades hos morfar, knackade på hans dörr strax efter halv sju och gick sedan in med nyckel. ”Godmorgon godmorgon, någon som är sugen på kaffe?”. Förtärde sedan frukost tillsammans och pratade ansiktskräm för damer, morfar hade tagit gratisprover med antirynkkrämer på apoteket och ville ge dem till mig. Hint?! Tackade och tog emot, och ifrågasatte bara lite.

Hämtades sedan upp av Camilla vid niotiden, efter en felkörning (återigen) från hennes sida. Styrde sedan kosan mot Oxelösund med fullpackad bil. Väl där satsade vi på några timmars intensiv vallning. Snabba pass och ganska nöjda förare. I takt med att Loi går bättre och bättre så ökas också mina förväntningar, och mycke vill ha mer… Han gick in med fin attityd, men var istället inte speciellt lydig. Det var små detaljer som fick mig att känna ”nu glider han sakta ur hand”. Ändå väldigt positivt att attityden var fin. Fick hämta in flock från större yta när vi skulle byta får, då fick jag verkligen ha tummen i ögat på honom för att bibehålla i vart fall treans växel när Loi snabbt ville växla upp till femman. Han fick hjälpa till med sortering men hade svårt att förstå att några får skulle ”släppas iväg”, kontrollbehov precis som matte… fast i lite andra situationer.

När både hundarna och vi var möra så satte vi oss i bilen igen för att fortsätta resan mot Vårgårda (Tånga hed). Resan gick lugnt och smidigt, fram till Gränna när det blev kö pga. vägarbeten. Camilla var stressen personifierad och kunde inte se charmen i vacker utsikt. Jag själv passade på att njuta av denna vackra vägsträcka.

Lite småstressade så hann vi ändå komma fram i tid. Hämtade nycklar till rummen och installerade oss lite snabbt. Loi fick spendera några timmar på rummet själv direkt, då vi skulle på föreläsning för Jan Gyllensten. En väldigt intressant föreläsning, men som vid första anblicken kändes väldigt lång. Hade förberett mig på två timmar i föreläsningsstolen som snabbt visade sig vara fyra timmar. Hämtade Loi i pausen och placerade honom i Camillas bil istället. Kändes oschysst att lämna honom på främmande rum i fyra timmar, även om han säkert klarat det alldeles utmärkt.

Efter föreläsningen hade vi samling i grupperna, och vi i agilitygruppen fick presentera oss för varandra. Första anblicken av gruppen var positiv, och så fortsatte det helgen igenom. Ett glatt gäng som hade förmågan att bjuda på sig själva. Alla med ambitioner och tidigare erfarenheter som var snabba att lära, och villiga ska kanske tilläggas. Mellan varven var vi dock trötta, men Emelies osinande energi smittade av sig. Jag hade föraningar om att Emelie skulle vara grym som instruktör (efter att ha sett henne lite in-action förra året), och kunde glatt konstatera att hon levde upp till förväntningarna.

Efter föreläsning och gruppintroduktion så blev det till att installera sig ordentligt på rummet, och bädda sängen. Loi hade redan boat in sig och tycktes trivas. Jag kände ganska omedelbart samma sak. Några klagade på hårda sängar, men jag kan inte tycka att det var någon fara. Sov riktigt gott och vaknade utvilad och redo för första passet. Kände mig lite nervös och hade helt klart anledning till det, här skulle vi sättas på prov direkt med lång bana.

Loi som bara precis börjat sin agilitykarriär fick en redig uppgift att ta itu med, och inte nog med det… hans matte var inte till vidare stöd. Till skillnad från många andra situationer så kände jag mig ändå ödmjuk inför uppgiften, och kunde med att Loi inte riktigt förstod. Han har ju inte lärt sig, klart att han inte kan då! Vi hoppade över slalom, hamnade på fel stället vid fel tidpunkt några gånger och han drog upp på gungan som jag tänkt hoppa över. Skrek ”NEEEEJ” i samma veva som gungan slog ner. Gissningsvis så var det inte det allra smartaste, vilket Emelie påtalade. Men vi ska nog kunna jobba upp ett förtroende för det hindret igen. Slalomet fungerade inte alls, så där får vi också gå tillbaka lite (jag visste iof att det inte satt helt, men trodde nog ändå att han skulle ha en aning om ingången… så var inte fallet!).

Efter den starten kunde det bara gå bättre… och vilken utveckling vi gjort under helgen. Loi har visat sig vara värsta agilitystjärnan. Jag har fått fila på min handling och sista dagen satte vi kombination efter kombination, och här snackar vi inte några lätta grejer. Vi har tränat bakombyten, framförbyten, blindbyten (ve och fasa, jag försökte undkomma uppgiften med att påtala att jag tänkte bli gregorian… men det gav inte utdelning), jaakkosvängar, push & pull, tempoändringar, grundsvängar. Sedan förstås en massa mer som jag redan glömt, alternativ inte kan namnet på?!

Grunden i all träning är ändå att man har roligt, och samarbetar. Det har vi verkligen gjort, och roligt har det varit. Nu måste vi nog tyvärr satsa på agility också, förutsättningarna finns verkligen där… och det vore ju synd att inte ta tillvara på dem med en så bra hund. 😉

Fredagskvällen spenderades i förtältet hos Sofie & Johan tillsammans med dem och Natalie (& Vilja) samt Malin (Moa & Tjabo). Riktigt trevligt hade vi och några vinglas senare försökte vi ta oss på osäkra ben till andra sidan anläggningen. Gick alldels strålande! Morgonen därefter blev lite trög och svårstartad. Men med Lajos frukost (all mat från Lajo var riktigt god, glad överaskning att vi fick så god mat på lägret!) så kunde inte humöret deppa mer.

På lördagskvällen var det gemensam grillning, och även den kvällen blev trevlig i snack med aussiefolk i mässen. Bestämde mig dock för att gå och lägga mig i tid, då den sega lördagsmorgonen fortfarande cirkulerade i minnet. Tog en sen kvällspromenad med Loi och förfasade över alla briarder som satt i bilarna och skällde (de var också på Tånga och hade utställning). Vindarna var kalla och det analkande varma täcket kändes lockande. Trots briardskall precis utanför fönstret i all oändlighet och dunka-dunka musik från ungdomsmötet som hölls i ett stort tält brevid så kunde jag och Loi somna sött.

Städade sedan rummet söndag morgon och insåg hur mycket sand och skräp en hund drar in på bara några dagar. Kanske nakenhund skulle sitta fint ändå?

Kändes lite småtråkigt att lägret rundades av, men peppande med den avslutande banan vi körde på söndagsförmiddagen. En lätt klass tre bana som Emelie uttryckte det. Vi fick till så fin handing, och framstegen under helgens gång var verkligen påtaliga. Jag är så nöjd med Loi! (och mig själv?!)

Tack till alla arrangörer av lägret, det var trevligt, roligt och underhållande i vanlig ordning. Tack till Emelie för att du varit en riktig toppeninstruktör. Tack till gruppen för att ni varit engagerade, trevliga och entusiastiska. Tack till Sanna & Misty för promenadsällskap, blindbytescoaching, kaffe, godis och underhållning (kanske framförallt en ny och trevlig bekantskap!). Tack till Lajo för all god mat! Tack till Camilla för trevligt ressällskap! Sedan… tack till alla andra som deltog på lägret. Aussiemänniskor är verkligen väldigt trevliga, det kände man lite extra när man fick höra om Camillas natt i briardhuset (hon fick ett rum i deras länga) där de bråkat och skrikit på varandra under nattens timmar.

Kul har det varit att få se så mycket bra aussiehundar, det är allt en bra härlig ras vi har!

Massa bilder har jag förstås tagit, och några av dem kommer här. När man ska skriva om en sådan här helg, blir det väldigt mycket… och ändå inser man snabbt att många viktiga detaljer fallit bort. Det finns helt enkelt så mycket att säga!

Makea, kördes av matte Tezze. Kommer från Door keepers. En fartig och galen agilityhund. Springer som en duracellkanin och skäller i ett.

Fina Loi. Vi pratade lite om hoppteknik och att aussies generellt har ganska dålig hoppteknik. När jag studerar våra bilder (som är tagna av Tezze & Sanna med min kamera) så slås jag ändå av hur bra Loi ser ut att hoppa. Allt som oftast inte mer än vad hindret kräver, och med (vad jag tror är) en fin teknik. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tror att han rev ett hinder på hela helgen, och då hoppade han väldigt väldigt många. Kanske blir det anorlunda när han blir mer varm i kläderna!

Söta lilla Orca kördes även hon av Tezze. Hennes matte Frida körde hennes andra hund Tex i rapporten. Orca kommer från O´Mullans.

Tokiga, roliga och glada Misty är syster till vår aussiekompis Doc. Hon kördes av hennes lika tokiga, roliga och glada matte Sanna. Misty kommer från Kreivis. På bilden ovan ser ni att Sanna gör ett bakombyte, ser snyggt ut!

Multi är en liten tik som kommer från CoWorkers. Långväga besökare var de Jenny och Multi. Vi från Stockholm tyckte att det var långt med fem timmar, men de här tjejerna kom från de djupa norrlandsskogarna. Multi har jag träffat tidigare, men då med sin tidigare ägare Cari. Liten söt och näpen är ord som beskriver henne bra tycker jag!

Ville var det åldersmässiga minstingen i gänget med sina 14 månader. Han kommer från Empress. Han kördes av sin matte Camilla. En söt liten kille som har koll på allt och ingenting, precis som alla aussiesar i den åldern. Mellan varven går allt som på räls, och där emellen måste man hinna med lite aussiebus. När jag träffar yngre hundar så inser jag att det faktiskt hänt ett och annat med Loi, han börjar växa till sig!

Crozza är en tik från Sugarwinds och handlades av Marianne. De har tävlat lite och hade betydligt mer erfarenhet än mig och Loi. Kul att se ekipage som kommit lite längre, och kan lite mer!

Focus är en hane från O´Mullans som faktiskt är bror till Orca som presenterades tidigare. En erfaren kille som tävlat både det ena och det andra. Körde av matte Lisa som för enkelhetens skulle har nästan exakt samma efternamn som mig.

Focus matte Lisa klappar en av våra maskothundar.

Sanna kör en Jaakkosväng.


Makea

Genomgång, Emelie syns (som vanligt) fnittrandes i grått

Lisa med sin andra hund Fritz (så himla söt!!)

Multi


Vid grillen på lördag kväll

Borta bra men hemma bäst, vi drog nog båda en lättnadens suck när vi steg innanför vår egen dörr. Fyra härliga dagar fyllda med aussies och träning är nu förbi, vi har många härliga minnen att se tillbaka på. Med gänget ovan har vi spenderat den mesta tiden, ett riktigt härligt gäng! Mer om det imorgon… nu först efterlängtad sömn.
(Saknas på bild gör Makea och Orca)