Hoppa över navigation

Category Archives: SASK

20130917-152535.jpg

Större inlägg är av någon orsak, förmodligen arbetsbördan, svårare att skriva ihop. Det är så mycket jag vill få med, och realisten i mig säger att detta kommer ta tid. Idag har jag den tiden. Det regnar ute, hundarna är promenerade och jag är ledig. Så nu kör vi!

Torsdagen den 5 september styrde vi kosan mot Håverud. Dock uppstod vissa hinder på vägen… Till att börja med så var Obama på besök i storstaden, och jag lyckades tajma in hans hemfärd då E4:an var avstängd. Hamnade i kaos och kalabalik, men lyckades snirkla mig in i Solna på småvägar. Väl där var Camilla, Denise, Choice och Fade redo för avfärd. Återstod bara att lägga upp alla väskor i takboxen. Inga problem… eller? Visade sig vara lättare sagt än gjort! Takboxen gick inte att stänga. Stånk och stön! Med viss fördröjning så fick vi igen den (tack och lov) efter att Camilla föreslagit att vi kunde köra med den öppen.

20130917-152703.jpg

En fem timmars resa är ju lång i sig. Men med en liten 1,5 åring kan det kännas mycket längre än så. I tillägg så mådde chauffören illa. Vi sjöng med i lejonkungen, mindes barnsånger från vår barndom och bjöd på kex samt letade febrilt i packningen efter mat. Kex slog dock mat med hästlängder! Denise var på topphumör så gott som hela tiden!

20130917-152721.jpg

Loi åkte på guldplats och gick nog upp ett kilo under resan!

20130917-152735.jpg

Med på resan var även Sofie, Tristan och Milo. De åkte tätt bakom oss i en lugn bil med P3 dokumentär. Tidvis kunde jag vara lite avundsjuk på det, när rösten gav vika i en barnsång efter en annan (min förkylning var vid tillfället i sitt esse – som en krydda på moset!). Vid en mack i närheten av Karlstad tog vi en kort paus. Rastade hundar & barn på parkeringen. Hundarna var livliga, och barnet likaså. Besökte en mack toalett där det klart och tydligt stod att handfaten endast var till för handtvätt? Vad gör man annars i handfat? Duschar? Tvättar fötterna?

20130917-152748.jpg

Efter att ha besök ”varuhuset” i Håverud, som jag trodde skulle ha ett brett utbud av mat, så kom vi slutligen fram till vår stugby precis intill en av världens tre akvedukter.

20130917-152805.jpg

Det blev inpackning och uppackning innan vi landade på verandan för att äta middag till denna vackra utsikt. Stugan var väl utrustad och hade dusch med massagestrålar – lät lyxigt först, men vid senare dusch så kan jag meddela att de där strålarna kunde man både ha och mista. Efter lite snack i grannarnas stuga så blev det tidig läggdags. Vi var slitna! Att morgondagen skulle bjuda på tävling försvann någonstans i allt annat.

20130917-152827.jpg

Fredagen inleddes efter frukost i stugan av promenad i närområdet. Vi besökte glashyttan och beskådade vackra saker samt förundrades av hur ett så litet samhälle kunde inkludera så många hotell och vandrarhem. Denna akvedukt är tydligen väldigt välbesökt.

20130917-152858.jpg

Foto: Agnetha Andersson

Framåt kvällen var det dags för lydnadstävling på Åsensbruks idrottsplats. Stora delar av aussiesverige var på plats, och stämningen på topp. Strålande sol och glada miner. Detta skulle även bli min och Lois lydnadsdebut. Tack vare allt ikring så hann jag aldrig bli så nervös. Det var så mycket annat hela tiden som skringrade tankarna. Ettorna fick börja med sitt lydnadsprogram och vänta med platsliggningen. Något som för oss kändes rätt bra, då hinner Loi landa ordentligt och vid eventuellt kasst program så skulle vi kunna skippa platsliggningen (mitt orosmoln!). Någon vidare uppvärmning blev det aldrig, då jag passade Denise när Camilla tävlade med Fade.

Känslan när vi gick in på plan var tiptop, och detta skulle följa hela programmet. Loi hade jättefint kontakt och gjorde allt utifrån vad han lärt sig. Det är väl egentligen bara ställandet som hade mer att önska. där kom han gående efter mig och jag fick slänga till med ett dk (extrakommando). Med det är han förlåten för, för jag i min tur gjorde dk på läggandet – helt ovetandes, och kanske även helt onödigt. Vet inte riktigt vad jag gjorde, men skulle gissa att jag tittade på honom intensivt samtidigt som kommandot gavs. Så ganska många poäng bort där! Lite hoppsiga avslut på inkallning och hopp, han var taggad!

Poängen blev enligt följande:

Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 8 (position)
Läggande: 7 (transport, dk, annars bra)
Inkallande: 9 (avslut)
Ställande: 5 (transport, dk, steg)
Apportering: 10 (BRA)
Hopp över hinder: 9 (avslut)
Helhetsintryck: 8

Vilken härlig känsla jag hade efter detta. Studdsade lyckligt av plan och älskade min hund  mer än vanligt! Vi fick alltså ett förstapris och hamnade på en tredjeplacering i klassen.

Efter prisutdelningen for vi alla iväg på tacomiddag och mingel. Blev en snabb middag för oss då Denise var trött och behövde sova. Väl tillbaka i stugan så hade Camilla tappat bort sin mobil och eftersökningarna påbörjades. Letade letade och letade… Lite lätt i panik och frustration då Camilla skulle åka iväg själv lördag morgon och jag på egen hand skulle ha hand om Denise för första gången! Hittade mobilen slutligen på parkeringen utanför restaurangen i mörkret. Somnade sedan sött!

20130917-152917.jpg

Lördag morgon sov jag och Denise en stund extra innan vi begav oss till idrottsplatsen för att se brukslydnaden. Missade såväl appellen som högre men såg en hel del annat. Kul att se så många elitekipage! Det blev en lång dag, som sedan avslutades med grill på vår veranda.

Söndag morgon körde vi samma upplägg, jag var kvar med Denise då spårarna hade samling 07.00. Det blev lite strul med omspår men framåt eftermiddagen blev det prisutdelning och stugan var städad inför hemfärd. En lång helg gick mot sitt slut. Lätt panik bara när man känner tröttheten komma på, och vet att vägen hem är precis lika lång som vägen bort. Vi fick dock glädjas extra åt Sofie som vann högre klass spår med Tristan, och Marie med Choicevalpen Amber som blev uppflyttade ur appellen. Ja visst gladdes vi åt många andra också! Superkul med Rasmästerskap!!

Glada och nöjda efter en lång helg påbörjade vi sedan resan hemåt lite trötta och hungriga. Men då Denise somnade så körde vi hela vägen hem utan stopp.

Tack alla inblandade för en superhelg!

20130917-152936.jpg

20130917-152951.jpg

20130917-153015.jpg

20130917-153031.jpg

20130917-153229.jpg

20130917-153246.jpg

20130917-153256.jpg

20130917-153311.jpg

Annonser

20111210-214638.jpg

Idag har jag spenderat i en heldag i aussiemontern på hundmässan i Älvsjö. I vanlig ordning trevligt, roligt och…uttröttande. Men värt det! Många relevanta frågor och spännande samtal. På plats var jag, Camilla med Chenin & Choice, Carola med Pajas och Karin med Smilla. Givetvis var det också många kända ansikten som tittade förbi, vilket såklart är trevligt! Vi bjöd på Carolas hembakta aussiepepparkakor och svarade på alla frågor efter bästa förmåga. Vi diskuterade även en eventuell sammanställning på hemsidan med de ”vanligaste frågorna” då det år för år är ungefär samma. Folk är nyfikna på våra fina hundar, och nog är det kul att kunna samtala och informera om vad som gömmer sig under skinnet på dem.

Givetvis blev det även lite shopping. En ny spårlina då min gamla blåa gick sönder. Blev en orange, då blå kändes tråkigt att ta igen… Och gul inte kändes allt för aktuellt. Inte så matchigt med lila sele, men…vill man ha en viss kvalité så kan man inte få allt!

Införskaffade även en rosa reflexväst till Loi. Vilken han inte uppskattade… Han hade mer till övers för påsen med tio grisöron.

Två läderkoppel. Ett 6 mm till Lakki som försäljaren snällt flätade om och bytte hake på då mamma vill ha en… Ja vad de nu heter. Nöjd kommer hon bli. Även ett nytt koppel till Loi. 9 mm. Fick inte ta tunnare för Sofie då Loi annars kunde ”slita sig och anfalla hennes hundar”. 😉 Jag gillar som bekant tunna läderkoppel!

Sen lite smakprovet och hundgodis. Vilka hundarna uppskattade mest…

Sammanfattningsvis en lyckad dag. Åkte från mässan vid sju… Och drar dit imorgon igen. Men då blir det i ”privat” tappning.

20111210-220312.jpg

Som närmsta granne hade vi Sheltieklubben. Trevligt! Elin med fina Elmer och Vind huserade där en stund. Vind är så himla gullig!

20111210-220435.jpg

Lunchbreak med Camilla och Sofie, samt…några andra. Lång kö men det gick förvånansvärt snabbt!

20111210-220544.jpg

20111210-220557.jpg

Choice

20111210-220622.jpg

Smilla.

20111210-220652.jpg

Chenin

20111210-220716.jpg

Montern innan stängning


Jag och Loi hoppade in i Pärlan vid 07 helt stelfrusna, vilken temperatur! Vi är inte vana vid -20 sträcket här. En halvtimme senare var vi vid Filmstaden för att plocka upp Camilla och tjejerna. Tillsammans åkte vi sedan till Örebro brukshundklubb för Årsmöte inom Svenska australian shepherdklubben. Vi tog först en promenad ute vid klubben. Mötte glada Örebroare i skidspåret och jag förvånades över att vi inte fick någon utskällning (vi gick inte i spåret, men vid sidan). Körde sedan lite snabb lydnadsträning, men jag kände inte vidare inspiration. När man tränar lydnad så sällan blir det inte så kul.

Sedan kom Sanna, Misty och Elton för promenaddate med mig och Loi. Vi åkte till andra sidan stora vägen och Sanna visade oss ett fint område där. KUL att vidga sina vyer lite. Kul att träffa fintjejerna igen, samt att få se Elton. Vi promenade och jag tappade bort tiden lite… så Camilla ringde sedan i förtvivlan och sa att jag hade en kartong i bilen som de behövde ha. Mötet hade börjat… och de satt och väntade… ojdå! Kastade oss tillbaka till bilarna och vinkade adjö.

Årsmötet gick sedan bra. Inte så många på plats, men jag förstår det på sätt och vis. Inte så kul att åka många mil för ett möte. Samtidigt så är det ju att lämna över röstning och avgöranden i andras händer. Men som sagt, jag förstår absolut! Jag hade förmodligen inte heller åkt alltför långt utan sällskap för ett årsmöte. Trevlig stämning oavsett och mötet gick smärtfritt.

Åt lite lunch och tog sedan en promenad med Loi när jag inväntade Camilla som hade möte med styrelsen efteråt. Efter detta blev det snack på parkeringen och lite fotografering av Maries söta Lystra (bilder kommer!). Det visade sig även att en på plats hade en kollega som var intresserad av en valp efter Modja, således beskåde hon Loi med intresse och tyckte att han verkade till synes fin och trevlig. Ibland ger även ligister hyfsat intryck. Min fina!

Vi åkte hem med stelfrusna tår, och Pärlan fick ödsla energi på att få oss varma. Camilla somnade en stund och mörkret föll. Många samtalsämnen avhandlades och vi kom in på löpning. Camilla är mer rutinerad på området och meddelade att man bara bryter ner kroppen om man springer varje dag. Därav bra med vila varannan, för då bygger man upp musklerna istället. Lät bra. Det diskuterades även en eventuell Klassiker nästa år, men jag känner spontant att 10 mil på cykel inte är (och aldrig kommer bli) min grej riktigt. Vardagscykla går alldeles utmärkt, men 10 mil? Det är typ till landet… eller till Linda, eller till Eskilstuna. Inget man cyklar!

Väl hemma åt jag middag, och inväntade matsmälningen för att ge mig ut på en tur (med Loi förstås). Kände mig trött och med lättsam huvudvärk, men när jag väl kom utanför dörren så släppte alla eventuella bortförklaringar. Benen kändes fräscha till en början (hade vilodag från löpningen i lördags!) men blev tyngre eftersom. Kände mig inte helfräsch på slutet, men vi tog oss igenom 6,5 km på hyfsat vis.

Riktigt skönt var det att sedan komma in. Dricka lite vatten. Äta melon med keso och sedan ta en dusch. Nu kommer jag somna ovaggad!

Nu är hundmässan avslutad för det här året. I total snöstorm for vi dit idag på förmiddagen, efter att ha letat fram Pärlan under all snö. Galna snömängder! Har kommit runt 30 cm på mindre än ett dygn. Vägarna var inte plogade när vi åkte, så varsamt fick man ta sig fram när underredet agerade plog. Hamnade bakom en plogbil på Värmdöleden och tänkte ”dethär är ju fina fisken!”, tills den stannade vid vägkanten och inte verkade ha för avsikt att fortsätta. Var då bara att brassa förbi och fortsätta spåra.

Loi var med idag, så vi fick passera veterinärbesiktningen där han fick godkänt. Lite stort och mycket konstiga hundar tyckte Loi. Vi gick ett varv i sällskap av Mamma som också var med. Hamnde efter en stund vid bankomatbilen, och stiftade där bekantskap med de andra i kön. Blir lätt så när man står och väntar länge. En tjej från Övik frågade om Loi var en Border colllie. Hon skämdes när jag meddelade att så inte var fallet, men jag tycker inte att det var en så dålig gissning. Inte så lätt alla gånger! Skojade frisk med tjejen framför oss i kön som hade mops (hemma), hon hade massor av hundben i en påse så Loi bestämde från start att de hade en relation på g… Som sagt, smart hund det där!

Förvånansvärt många har faktiskt stannat upp, och frågat vad det är för ras på min vackra hund. Undrar just om julbadet gjorde underverk? När svaret ”australian shepherd” kommer så säger 9 av 10 ”jaha, inte visste jag att de kunde vara helsvarta? det kan inte vara vanligt?”

Efter ett mässvarv så anslöt vi till montern. Loi skötte sig fint där, och fann det nog ganska skönt med staket som skärmade av från omgivningen. Tog tacksamt emot lite klapp och kel till en början, men tröttnade väl efter två timmar… Gick då bara fram till staketet om det var någon han trodde att han kände (unga tjejer som säger ”heej”). När Linda tittade förbi kastade han sig förstås upp i pussorgie. När Sigrid kom förbi var det mycket folk, och han satt länge in i montern. Men fick nog lukt på henne och började leta sig fram ”var är hon?!”. Så gulligt när de känner igen folk! Malin är ju också en favorit… ja okej, folk vi känner gillar han i regel lite extra.

Roligast idag var när vi anlände till montern, och Loi agerade magnet för ett par i övre medelåldern. De undrade vad han var för ras och tyckte att han var ”såå vacker!”. De hade själva haft grönis, och var nu sugna på något annat. Lite frågor… och sedan kläckte de det viktiga ”kan vi få köpa honom?”. Loi satt där med sina vackraste ögon (och tittade på en macka jag hade i handen!). Jag skämtade bort hela frågan, men tror faktiskt att de menade allvar. Kärlek vid första ögonkastet? Tyvärr olycklig sådan, även om Loi utseendemässigt fick dem att falla så tror jag att hans insida skulle ha en tendens att vara ”för mycket”. Men så det viktigaste – han är min ögonsten, och absolut inte till salu!

På eftermiddag sov han mest, och lyfte kanske ett öra om någon ropade.

Som avslutande shopping så handlade jag ett ryggbälte från Back on track till mig själv. Min julklapp! Har haft det sedan dess, och det värmer gott om ryggslutet.

På utsatt tid så började vi plocka ned montern, vilket gick förhållandevis smärtfritt. Tack vare hjälp från Hebbe så kom även grejerna in i min bil. Åkte hem med Loi i vindrutan (nästan, blev inte så mycket plats till övers för honom). Men trött som han var så hade han inte ork att ifrågasätta det. Nu är allt undanstoppat, och bilen återställd med bilbur och tillbehör. Loi sover tungt, och i köket ligger massor av provpåsar (köpte även hundgodis från Olivers, 4 påsar för 100:-).

Tack alla tjejer för trevligt sällskap i montern, men tusan så trött man blir!

Trots att timmen är sen så lyser här flitens lampa. Nu är det tid för att hinna ikapp. Aussietidningen borde redan ha varit färdig, men schemat har inte riktigt gett tid till att sätta sig ned… engagera sig… och vara produktiv. Så ideellt klubbarbete har lagts på hyllan, i väntan på bättre tider. Febertider?! Jag kan dra mig för att sätta fart med tidningen på allvar, men när jag väl sätter fart… då kan inget stoppa mig. Många timmar i sträck går tangenter och redigering på högvarv. Är ni medlemmar i sask så får ni snart resultatet i er hand! Alltid lika spännande att se det färdiga resultatet.

Vid min sida ligger min svarta juvel, djupt förskjunken i drömmar. Inget lock och pock kan väcka den varg som sover. Han är kvällstrött, och väsnas jag för mycket kryper han in under sängen. Samtidigt så vill han vara nära, och skulle jag bege mig mot ytterdörren så skulle han förstås vara på språng.

Nu närmast ett möte med tandborsten, innan jag försöker avsluta denna dag. Hoppet finns där, och imorgon kommer jag vakna pigg, glad och med outtröttlig energi? Godnatt!

Torsdag morgon spenderades hos morfar, knackade på hans dörr strax efter halv sju och gick sedan in med nyckel. ”Godmorgon godmorgon, någon som är sugen på kaffe?”. Förtärde sedan frukost tillsammans och pratade ansiktskräm för damer, morfar hade tagit gratisprover med antirynkkrämer på apoteket och ville ge dem till mig. Hint?! Tackade och tog emot, och ifrågasatte bara lite.

Hämtades sedan upp av Camilla vid niotiden, efter en felkörning (återigen) från hennes sida. Styrde sedan kosan mot Oxelösund med fullpackad bil. Väl där satsade vi på några timmars intensiv vallning. Snabba pass och ganska nöjda förare. I takt med att Loi går bättre och bättre så ökas också mina förväntningar, och mycke vill ha mer… Han gick in med fin attityd, men var istället inte speciellt lydig. Det var små detaljer som fick mig att känna ”nu glider han sakta ur hand”. Ändå väldigt positivt att attityden var fin. Fick hämta in flock från större yta när vi skulle byta får, då fick jag verkligen ha tummen i ögat på honom för att bibehålla i vart fall treans växel när Loi snabbt ville växla upp till femman. Han fick hjälpa till med sortering men hade svårt att förstå att några får skulle ”släppas iväg”, kontrollbehov precis som matte… fast i lite andra situationer.

När både hundarna och vi var möra så satte vi oss i bilen igen för att fortsätta resan mot Vårgårda (Tånga hed). Resan gick lugnt och smidigt, fram till Gränna när det blev kö pga. vägarbeten. Camilla var stressen personifierad och kunde inte se charmen i vacker utsikt. Jag själv passade på att njuta av denna vackra vägsträcka.

Lite småstressade så hann vi ändå komma fram i tid. Hämtade nycklar till rummen och installerade oss lite snabbt. Loi fick spendera några timmar på rummet själv direkt, då vi skulle på föreläsning för Jan Gyllensten. En väldigt intressant föreläsning, men som vid första anblicken kändes väldigt lång. Hade förberett mig på två timmar i föreläsningsstolen som snabbt visade sig vara fyra timmar. Hämtade Loi i pausen och placerade honom i Camillas bil istället. Kändes oschysst att lämna honom på främmande rum i fyra timmar, även om han säkert klarat det alldeles utmärkt.

Efter föreläsningen hade vi samling i grupperna, och vi i agilitygruppen fick presentera oss för varandra. Första anblicken av gruppen var positiv, och så fortsatte det helgen igenom. Ett glatt gäng som hade förmågan att bjuda på sig själva. Alla med ambitioner och tidigare erfarenheter som var snabba att lära, och villiga ska kanske tilläggas. Mellan varven var vi dock trötta, men Emelies osinande energi smittade av sig. Jag hade föraningar om att Emelie skulle vara grym som instruktör (efter att ha sett henne lite in-action förra året), och kunde glatt konstatera att hon levde upp till förväntningarna.

Efter föreläsning och gruppintroduktion så blev det till att installera sig ordentligt på rummet, och bädda sängen. Loi hade redan boat in sig och tycktes trivas. Jag kände ganska omedelbart samma sak. Några klagade på hårda sängar, men jag kan inte tycka att det var någon fara. Sov riktigt gott och vaknade utvilad och redo för första passet. Kände mig lite nervös och hade helt klart anledning till det, här skulle vi sättas på prov direkt med lång bana.

Loi som bara precis börjat sin agilitykarriär fick en redig uppgift att ta itu med, och inte nog med det… hans matte var inte till vidare stöd. Till skillnad från många andra situationer så kände jag mig ändå ödmjuk inför uppgiften, och kunde med att Loi inte riktigt förstod. Han har ju inte lärt sig, klart att han inte kan då! Vi hoppade över slalom, hamnade på fel stället vid fel tidpunkt några gånger och han drog upp på gungan som jag tänkt hoppa över. Skrek ”NEEEEJ” i samma veva som gungan slog ner. Gissningsvis så var det inte det allra smartaste, vilket Emelie påtalade. Men vi ska nog kunna jobba upp ett förtroende för det hindret igen. Slalomet fungerade inte alls, så där får vi också gå tillbaka lite (jag visste iof att det inte satt helt, men trodde nog ändå att han skulle ha en aning om ingången… så var inte fallet!).

Efter den starten kunde det bara gå bättre… och vilken utveckling vi gjort under helgen. Loi har visat sig vara värsta agilitystjärnan. Jag har fått fila på min handling och sista dagen satte vi kombination efter kombination, och här snackar vi inte några lätta grejer. Vi har tränat bakombyten, framförbyten, blindbyten (ve och fasa, jag försökte undkomma uppgiften med att påtala att jag tänkte bli gregorian… men det gav inte utdelning), jaakkosvängar, push & pull, tempoändringar, grundsvängar. Sedan förstås en massa mer som jag redan glömt, alternativ inte kan namnet på?!

Grunden i all träning är ändå att man har roligt, och samarbetar. Det har vi verkligen gjort, och roligt har det varit. Nu måste vi nog tyvärr satsa på agility också, förutsättningarna finns verkligen där… och det vore ju synd att inte ta tillvara på dem med en så bra hund. 😉

Fredagskvällen spenderades i förtältet hos Sofie & Johan tillsammans med dem och Natalie (& Vilja) samt Malin (Moa & Tjabo). Riktigt trevligt hade vi och några vinglas senare försökte vi ta oss på osäkra ben till andra sidan anläggningen. Gick alldels strålande! Morgonen därefter blev lite trög och svårstartad. Men med Lajos frukost (all mat från Lajo var riktigt god, glad överaskning att vi fick så god mat på lägret!) så kunde inte humöret deppa mer.

På lördagskvällen var det gemensam grillning, och även den kvällen blev trevlig i snack med aussiefolk i mässen. Bestämde mig dock för att gå och lägga mig i tid, då den sega lördagsmorgonen fortfarande cirkulerade i minnet. Tog en sen kvällspromenad med Loi och förfasade över alla briarder som satt i bilarna och skällde (de var också på Tånga och hade utställning). Vindarna var kalla och det analkande varma täcket kändes lockande. Trots briardskall precis utanför fönstret i all oändlighet och dunka-dunka musik från ungdomsmötet som hölls i ett stort tält brevid så kunde jag och Loi somna sött.

Städade sedan rummet söndag morgon och insåg hur mycket sand och skräp en hund drar in på bara några dagar. Kanske nakenhund skulle sitta fint ändå?

Kändes lite småtråkigt att lägret rundades av, men peppande med den avslutande banan vi körde på söndagsförmiddagen. En lätt klass tre bana som Emelie uttryckte det. Vi fick till så fin handing, och framstegen under helgens gång var verkligen påtaliga. Jag är så nöjd med Loi! (och mig själv?!)

Tack till alla arrangörer av lägret, det var trevligt, roligt och underhållande i vanlig ordning. Tack till Emelie för att du varit en riktig toppeninstruktör. Tack till gruppen för att ni varit engagerade, trevliga och entusiastiska. Tack till Sanna & Misty för promenadsällskap, blindbytescoaching, kaffe, godis och underhållning (kanske framförallt en ny och trevlig bekantskap!). Tack till Lajo för all god mat! Tack till Camilla för trevligt ressällskap! Sedan… tack till alla andra som deltog på lägret. Aussiemänniskor är verkligen väldigt trevliga, det kände man lite extra när man fick höra om Camillas natt i briardhuset (hon fick ett rum i deras länga) där de bråkat och skrikit på varandra under nattens timmar.

Kul har det varit att få se så mycket bra aussiehundar, det är allt en bra härlig ras vi har!

Massa bilder har jag förstås tagit, och några av dem kommer här. När man ska skriva om en sådan här helg, blir det väldigt mycket… och ändå inser man snabbt att många viktiga detaljer fallit bort. Det finns helt enkelt så mycket att säga!

Makea, kördes av matte Tezze. Kommer från Door keepers. En fartig och galen agilityhund. Springer som en duracellkanin och skäller i ett.

Fina Loi. Vi pratade lite om hoppteknik och att aussies generellt har ganska dålig hoppteknik. När jag studerar våra bilder (som är tagna av Tezze & Sanna med min kamera) så slås jag ändå av hur bra Loi ser ut att hoppa. Allt som oftast inte mer än vad hindret kräver, och med (vad jag tror är) en fin teknik. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tror att han rev ett hinder på hela helgen, och då hoppade han väldigt väldigt många. Kanske blir det anorlunda när han blir mer varm i kläderna!

Söta lilla Orca kördes även hon av Tezze. Hennes matte Frida körde hennes andra hund Tex i rapporten. Orca kommer från O´Mullans.

Tokiga, roliga och glada Misty är syster till vår aussiekompis Doc. Hon kördes av hennes lika tokiga, roliga och glada matte Sanna. Misty kommer från Kreivis. På bilden ovan ser ni att Sanna gör ett bakombyte, ser snyggt ut!

Multi är en liten tik som kommer från CoWorkers. Långväga besökare var de Jenny och Multi. Vi från Stockholm tyckte att det var långt med fem timmar, men de här tjejerna kom från de djupa norrlandsskogarna. Multi har jag träffat tidigare, men då med sin tidigare ägare Cari. Liten söt och näpen är ord som beskriver henne bra tycker jag!

Ville var det åldersmässiga minstingen i gänget med sina 14 månader. Han kommer från Empress. Han kördes av sin matte Camilla. En söt liten kille som har koll på allt och ingenting, precis som alla aussiesar i den åldern. Mellan varven går allt som på räls, och där emellen måste man hinna med lite aussiebus. När jag träffar yngre hundar så inser jag att det faktiskt hänt ett och annat med Loi, han börjar växa till sig!

Crozza är en tik från Sugarwinds och handlades av Marianne. De har tävlat lite och hade betydligt mer erfarenhet än mig och Loi. Kul att se ekipage som kommit lite längre, och kan lite mer!

Focus är en hane från O´Mullans som faktiskt är bror till Orca som presenterades tidigare. En erfaren kille som tävlat både det ena och det andra. Körde av matte Lisa som för enkelhetens skulle har nästan exakt samma efternamn som mig.

Focus matte Lisa klappar en av våra maskothundar.

Sanna kör en Jaakkosväng.


Makea

Genomgång, Emelie syns (som vanligt) fnittrandes i grått

Lisa med sin andra hund Fritz (så himla söt!!)

Multi


Vid grillen på lördag kväll

Borta bra men hemma bäst, vi drog nog båda en lättnadens suck när vi steg innanför vår egen dörr. Fyra härliga dagar fyllda med aussies och träning är nu förbi, vi har många härliga minnen att se tillbaka på. Med gänget ovan har vi spenderat den mesta tiden, ett riktigt härligt gäng! Mer om det imorgon… nu först efterlängtad sömn.
(Saknas på bild gör Makea och Orca)

Siktet är nu inställt på årets Riksläger för alla Australian shepherds. Loi och jag åker tidigt imorgonbitti, väldigt tidigt. Först frukost och snack över en kopp kaffe med morfar innan Camilla hämtar upp oss för gemensam färd mot Vårgårda. På vägen ner ska vi hinna valla lite, och väl på plats väntar föreläsning med Jan Gyllensten. En spännande resa har vi framför oss!

Vi hörs åter på måndag, trötta och förhoppningsvis nöjda.