Utehelg

Lördagen åkte vi i gemensam trupp med Emil och Liam ut till landet. Grävde upp avloppet som det var stopp i, grillade, gick promenad och hade en allmänt mysig men lite blåsig dag. Loi och jag tog även en cykeltur bort till Getosten (9km tur och retur). Herregud så den hunden orkar springa! Mina ben var som spagetti efter de fyra inledande kilometrarna som gick i aussiegalopp. Hemfärden blev sen och vi nådde Gustavsberg igen efter 22.

Söndagen var planen att åka bort till Solna-Sundbybergs Bk för att kika på Anna, Doc, Sofie och Tristan som skulle tävla spår. Men det byttes istället mot hemmafix i trädgården och mecka med bilar i sällskap av Emil och Liam. Tjejerna hade dock tävlat med bravur och klarat uppflyttning bägge två, supergrattis!

Loi har drillats i lydnad av Liam som har fattat tycke för vad hundar kan göra för godis. Så himla gulligt att se honom och Loi i träning tillsammans. Lite filmsnuttar finns det från det, men de kan jag klippa ihop vid ett senare tillfälle!

Kinderna har fått fin färg efter dessa dagar, och sinnet är sådär lagom nöjt efter så mycket utetid.

Kameran fick följa med ut till landet, så här följer lite bilder från det.

Hälsning

Vi firar påsk ute på landet. Längre uppdatering när vi kommer hem igen! Hej så länge!

Vår & värme

Morgonstund med guld i mun! Hur mysigt är det inte att gå ut med frukostbrickan, förtära den i sällskap av tre nöjda hundar i skenet av värmande solstrålar? Lite trångt för fötterna blir det förstås!

Igår tog jag och mamma en gemensam kvällspromenad med alla grabbar, och höll på att skita ner oss när vi genade över Ösby träsk. Börjar med att vi ser ett snabbt ljussken längre fram på gångbron, i samma veva brister Loi ut i ett vrål när det plötsligt sitter en människa under träbron. Längre fram möter vi en klunga folk, och det var först när vi var förbi som jag med en rusande puls insåg att det var bevakningsgänget (?) som var ute och tränade. En riktig rysare, men roligt i efterhand. Loi var helt stissig, och jag likaså. Sådan herre sådan hund! I kolsvart mörker är vi inte vidare tuffa…

Idag har vi haft en himla mysig dag.

Frasse ligger i solen och njuter, bäddat och klart på Blåffe (golfen som är kraschad och inbäddad).

Kelpiemaffian

Idag mötte vi upp Sigrid, Aika, Spica, Emma och Mingla ute vid Solna-Sundbybergs brukshundklubb. Jag kom lite förtidigt, och passade därav på att ta en liten promenad innan samt träna ingångar vid fotposition utan att knixa med varken axel, ben eller hand. Svårare än vad man tror!

Tjejerna anslöt sedan och det tränades lite smått, men pratades mest. Brukar bli så?! Vi fick besök av en tjej med en whippet också, den var väldigt söt. Den fick hälsa på Loi men gränsen gick när den började rota i min väska, då fick jag mota bort den då en liten whippet känns ganska lättskadad i en eventuell tillrättavisning från en aussie!

Vi tränade lite kryp och jag insåg snabbt att Loi är ganska bra på att träna mig… Lite jobbigt när man inser att det är så!

Emma for hem för att jobba men jag och Sigrid stannade kvar och pratade bort några timmar till… fick besök på plan av ett par med en schäfer. Loi som inte har något förkärlek till schäfrar blev genast lite spänd, men jag lät tala om för honom att inget skulle hända – hunden skulle bara träna nära oss. Han fick dock vatten på sin kvarn när schäfern ca. 2 min senare rusade fram till oss. Sådant som händer! Ingen fara skedd, mer än att Lojsan hoppade två meter ungefär & skällde så att öronproppar hade varit på sin plats. Sigrid och jag diskuterade länge och väl att vi skulle behöva gå i terapi för att inte stressa upp oss själva i jobbiga hundmöten, det gör ju även hundarna spända och säkerligen så är det vi som påverkar att just våra hundar har nerverna lite på utsidan i ovan nämnda situationer.

Åkte hem i tron om att komma före köerna, tji fick jag! Rullade på, i bästa fall 10km/h, från Solna till Årsta.

Här hemma är det lugnt då Lakki är ute på landet och så kommer vara över påsk. Får se om Loi blir hemma, och får sällskap av Lasse när jag jobbar eller om han också får fara ut till landet på fredag.

Nu närmast stallvisit och hopp om att träffa på Hanna!

Reebok Easytone

Igår eftermiddag gick vi till Ösbydalen för att möta upp Maria och Prada. Tillsammans lotsade vi oss senare in i Hästhagen för att ta oss bort mot Kvarnsjön. Gick sedan Kvarnsjön runt i världens vackraste väder. Så oerhört härligt! Prada tog följe på Loi och tyckte att han var en cool ligist… Loi tog tillfället i akt att visa sina bästa knep, och fann en räv som han vallade in mot flocken… och iväg. Annars väldigt fint strövområde, och dörr till dörr blev det tre timmar. På hemvägen var vi alla lite trötta.

På kvällen plockade jag sedan två fästinar på Loi. Parasiter!!

Idag har jag jobbat, och premiärpromenerat i mina Reebok Easytone. Jag var ute efter ett par bra promenadskor, och blev rekommenderad dessa. Ska träna vristerna och bidra till snygg rumpa. Ja, vem säger nej till det? Vi får se hur det går, konstiga känns de.

Kom hem vid halv nio och var då sugen på en springtur. Hamstrade lite energi och bytte sedan om. Drog till ekedalsspåret och körde två varv där. Blir strax under sex kilometer. Var dock lite trixigt i början då vi fick passera ett träskområde som helt sköljt bort spåret. Klättra i berg och ändå lyckas få en dyngsur doja. Blä! Även blä för dålig belysning och lampor som inte fungerade. På ett ställe var tre lampor i följd släckta, då blir det ganska mörkt. Var omåttligt glad (hela rundan) att jag hade Loi med. Kändes lite som en skräckfilm. Det blir nog inga fler rundor där i mörkret, för öde och för mörkt. Men skönt för benen att inte springa på asfalt.

Imorgon väntas mer jobb, där vi ska påskpyssla. Ska bli lite mysigt!

Hundarna har för övrigt varit på dagsvisit ut till landet idag med mamma och pappa. Loi hade varit väldigt lycklig, han älskar den där tomten! Vårt närmsta grannhus har tydligen stått till försäljning, tråkigt. Hoppas att vi får några bra, trevliga grannar där ute!

Nu går ögonen i kors, och jag säger godnatt!

Inhopp

Som vanligt så halkar bloggen efter lite när det är mycket annat som händer och sker. I lördags for vi hem från Enköping. Många fina dagar hade vi där bland valparna. De är så ljuvliga. Jag kände en lättsam sorg när jag for därifrån, sorg över att missa dagar när de växer och utvecklas. Men vardagslivet påkallar uppmärksamhet, och jobb krävs för inkomst. Oavsett lite nyttigt för mig att åter upptäcka livet utanför jobbsvängen. Jag har så länge haft det som prio ett nu, och har väl på sätt och vis fortfarande. Men nu längtar jag efter fler lediga dagar och att få se de där små. 8 veckor går fort och jag känner dem lite som mina… fast att de inte alls är det. Småprickarna.

Jobbade sedan söndag till måndag och fick någon typ av energikick på måndagen. Hann med så ofantligt mycket den dagen (utom bloggen då). Storstädning av hela huset. Rensade lite på vinden, for till återvinningen. Handlade. Köpte en ryggsäck. Var ute och sprang. Massa små ärenden, som gav en lättnadens suck efteråt. Jobbade sedan även tisdagen, som bjöd på discotisdag och biljardmatch (jag vann – sådana matcher är alltid bra).

Idag ringde klockan tidigt, och jag ångrar mig alltid där i ottan… varför utsätter jag mig för detta? Att gå upp tidigt alltså. Anpassningsförmågan till ett jobb som ständigt innefattar tidiga mornar känns mycket avlägset. Fast förmodligen skulle jag vänja mig, om jag skulle bli tvingad. Nu är det mer sällan än ofta som jag behöver upp tidigt och stressa iväg, då går det ändå an. Oavsett. Var sedan på jobbet till halv ett när en kollega bytte av, och jag åkte ut till Hemmesta för nästa jobb. Där hade vi lite medicinsk utbildning och delegering. Sedan hem och promenera hundar och laga middag. Efter det tog batterierna slut, och jag tog en powernap på soffan. Hundarna spenderade två timmar på promenerande fot med pappa och en granne. Sedan åkte jag till stallet för att lära mig mer om tömkörning. Vilket var väldigt spännande.

Jobbar intensivt nu hela veckan, med lite dubbelpass och sedan ska vi trycka in lite födelsedagsgalej också.

Fick ringa till Folktandvården idag då de ställde in min tilltänkta tandläkartid i fredags (jag har hål i en tand…). Fick då beskedet idag att de kunde ge mig en tid i mitten på maj. Hallå? Mitt ”jag skulle laga en tand ja, jag har som sagt hål” hjälpte föga, och inte heller mitt ”det spelar ingen roll vilken tandläkare jag hamnar hos, då jag aldrig gått tidigare hos den jag ska till nu”. Jag är fortsatt irriterad på folktandvården. Och tänker så vara. Hon sa att jag skulle ringa om det var akut, jag funderar på att ringa imorgon och säga att det är akut. (Känns lite trögt att gå och dra på något som man helst vill få överstökat, om man nu ska utstå det alls!)

Lägenheten har jag inte hört något om. Misstänker att jag inte får den, men skulle vilja få det svart på vitt så att jag slipper drömma och hoppas. Skulle det vara så att jag får den, så skulle jag vilja veta det omedelbums också… för då måste jag nästan börja packa. Inflyttning första maj. Men som sagt, antar att det inte blir så. Även om jag spanat förbi, gång på gång, och sett att de tapetserar om. Tänker för mitt inre ”hoppas ni gör det neutralt, och då menar jag inte gult”.

Löpningen i måndags gick bra, men det var ganska backigt och nu har jag ont i en hälsena. Min ”hunddoktor” Sofie har ordinerat mig vila i några dagar. Jag håller på det, då inflammation och vila i veckor inte lät så lockande.

Mycket ordblaj såhär en onsdagskväll. Men nu är bloggen lite uppdaterad, och jag har stillat mitt dåliga samvete av försummandet.

Våren

Mitt i all valpvaka så inser jag att våren verkligen är här. Det har varit en gråmulen dag och vi har ju förstås befunnit oss mest inomhus. Timmarna går fort brevid en valplåda. Jag stack ut på en springrunda med Loi och Elsa på eftermiddagen. Benen var fulla med spring på oss alla. Samma runda som tidigare i veckan, fast åt andra hållet. Så ca. 9 km igen och på tiden 58 minuter. Kände mig nöjd med det, och förvånas samtidigt av att kroppen orkar med. Någonstans i början känns det psykiskt jobbigt och jag tror att jag max kommer orka 3 km. Men någonstans mellan 3 och 7 känner jag mig riktigt fin. På slutet lever jag på att vi snart är framme, och kan därav springa på ganska lätta ben. Hundarna sprang exemplariskt i sina nomeselar. Fint par att ha när man springer, är de Loi och Elsa.

Loi spenderar mycket tid inne hos familjen Idås, och jag passar på att pussa honom när jag är inne i huset. Jag vill inte påstå att det går någon nöd på honom, han har det bra här. Han är ständigt i köket om någon är där, för att se om eventuella matrester kan slinka ned i hans strupe. Mårten kom ut och frågade på eftermiddagen om Loi fick vara ute i trädgården med honom då han skulle grilla och fixa (idag har vi ätit grillat kött, premiär för i år!), tyckte nog lite synd om honom som är lite på undantag när valparna är i centrum.

Idag har vi vägt valparna och märkt dem som vi har lite svårt att se skillnad på med nagellack. Jag var sekreterare under valpningen och noterade alla vita tecken nogrannt. Så vi har koll på alla, men för att göra det lite enklare så har vi märkt upp några. Man märker redan lite små individuella drag på dem, och det ska bli så spännande att se vad de växer upp till. Min favorit Prinsen har ökat mest i vikt sedan igår, men ligger inte i topp… det gör nämligen en svart donna. Lilla Edith är minst men spannet mellan störst och minst är inte så himla stort. Kullen är ganska jämn på så vis.

Imorgon ska vi fara hem och jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna slita mig. Jag skulle med lätthet kunna spendera åtta veckor här, men livet kallar och jag får nöja mig med att återkomma om ett tag.

Ingaröspår

Idag hämtade vi upp Hanna och Isa utanför dem på förmiddagen. Styrde Pärlan ut mot Ingarö och hamnade slutligen i ett skogsparti i närheten av Mörtviken. Hade plan på jaktspår till Loi, och så fick det bli. Hanna och jag gick ut samtidigt, men åt olika håll. Jag la ett 800 metersspår till Isa och Hanna stegade iväg ett spår åt Loi. Hon hade med sig sina vantar som hon skulle ”tappa” och två apporter att lägga när det passade. Hon fick även order kring att sätta sig och vila lite på passande ställe, och gå i ganska sakta mak.

Cirka 30 minuter efter att Hanna börjat gå så ringde jag upp henne ”nu släpper jag på Loi” och hon la då sista apporten och stegade vidare lite långsamt. Påsläppet gick kanonfint, och Loi öste på taggat till tusen (vilken härlig känsla efter det senaste spåret som var tvivlet hundifierat). Jag sprang efter de 600 första metrarna, och han spårade kanonfint. Fann en vante som han luktade noga och länge på och sedan en apport. Vid ca. 600 meter hade vi sedan ett tapp som varade någonstans mellan 5-10 minuter. Syns på Loi när han tappat, men som han öste på i sitt letande efter spåret. Jag blev imponerad! Han letade metodiskt efter spåret på stor yta. Slutligen så fann vi det, och körde vidare. Vi tog paus vid en isfläck som jag knackade hål på så att han fick dricka. Svetten rann och pulsen tickade i den tysta skogen. Ändå var jag alldeles lyrisk! Tillslut så fann vi Hanna, och kunde konstatera att Loi gått ett spår på 1,4 kilometer (mätt med iphone). Bra motivation och fin insats. Älskade ligisten! Han hade sedan glädjefnatt på vägen tillbaka till bilen, så som han alltid har när han fokuserat djupt.

Isa fick sedan gå sitt spår innan vi åkte vidare med Pärlan och tog promenad och fikapaus i ett fint skogsområde. Hanna bjöd på jordgubbs- och champangete. Jättegott! Vi satt där i solen och njöt en stund, och konstaterade återigen att Loi och Isa är så himla olika. Så mysiga och fina bägge två, men så himla olika. De leker inte speciellt mycket, utan leker sina egna lekar då de inte riktigt förstår varandra. Loi gör lekinvit och springer iväg med en pinne, Isa springer iväg hon med… fast åt ett helt annat håll. Haha!

Sedan var det bara att åka hem och byta om, för att sedan jobba eftermiddagen och kvällen. Nu nedvarvning och omladdning. Inatt ställer vi fram klockan en timme och jag börjar tidigt imorgonbitti. Kommer bli lite småjobbigt att ta sig upp, men förhoppningsvis så lyser solen även imorgon – och jag kan i morgondimman ge mig ut på promenad med spårkungen.

Sådana här dagar skulle man vilja ha många av! Tack för trevligt sällskap tjejer!

Since you been gone

Lite för mycket jobb har det blivit i det sista. Nu är jag lite slutkörd och ska försöka ladda batterierna lite. Har inte ork för saker som egentligen är roliga, men jag hämtar mig på någon dag eller två. Imorgon är jag ledig, ses fram emot! Massor! Inatt hade jag stans hemlängtan på jobbet, och det brukar jag faktiskt inte ha. 4 bortanätter på en vecka är i vart fall en för mycket. Men hej hå, nu till något roligare!

I lördags stämde vi träff med Sigrid och töserna (Aika och Spica) på So-Su bk för spårträning. Intog vindskyddet och bredde ut oss där. Planerade lite och gick sedan ut spåren. Loi fick ett spår på ca. 300 meter. Vi har haft/har en konflikt vad gäller kissande i spåret. Det har smygit sig på, och blivit ett problem. Jag har en bestämd åsikt – man kissar inte i spår (okej, om de är mer än 2 kilometer – inte annars!). Detta har bidragit till osäkerhet då jag blivit arg i spåret och skällt lite på honom (när han kissat). Vi som glimrat i spåret i flera år, är nu i en riktig svacka. Men det är väl lite vad träning handlar om, att utvecklas. Nu har jag något att bita i! Han spårade det här korta spåret väldigt osäkert, frågade mig om lov, och försökte kissa någon gång (vilket jag sa nej på, men var noga med att stärka upp honom efteråt). Nu behöver vi bygga lite självförtroende på gossen. Men fortsätta vara tydlig, så att han förstår vad det är jag inte gillar. Känns tråkigt att vi hamnat i svackan, men jag tror nog att vi ska ta oss igenom det här.

Det blev några timmar i den vackra solen. En familj kom och gjorde oss sällskap vid vindskyddet, och det är roligt att se hur snabbt hundarna bildar flock. Först skeptiska till vad de skulle hos oss och göra… sedan tillhörde de flocken, och andra passerande hörde inte till flocken. Familjen tände en brasa, och det var förstås väldigt mysigt. Men hela jag luktade som en grillkorv när jag snabbt var hem för att göra mig i ordning för jobbet. Blev lite stressigt (och håret luktade brasa trots dusch!).

Lakki har varit tillbaka till veterinären med sin svans då den såg väldigt röd ut. Han fick en större tratt (aussiesize) då han nådde svansen med den tidigare. Med så lång näsa når man långt! Svansen såg dock okej ut, så vi fortsätter på samma spår som tidigare. Jag kan inte undgå att tycka att hans rumpa är väldigt söt med den där lilla stumpen till svans. Hela hunden får ett annat utseende!

Nu ska han få sin kvällsmedicin, och då måste Loi vara med och assistera. Vi stoppar tabletterna i köttbullar, och Loi måste sympatiäta för annars spottar Lakki ut (är Loi med så vill han förstås inte unna storebrorsan godsakerna!).

Loi och jag var och sprang runt Hålludden idag. En runda på 6 kilometer. Riktigt finväder och finsällskap. Lite blött bitvis, så vi gick en bit ute vid vattnet. Jag gillar verkligen dessa skärgårdsvyer. Ibland så passar man på och njuta lite extra, och inser att man bor på en väldigt fin plats på jorden. Jag var inte speciellt fräsch, men det hade jag inte väntat mig heller. Har på tok för lite sovtimmar de senaste dagarna för att prestera något i spåret, men jag var nöjd utifrån förutsättningarna.

Soldyrkan

Detta underbara vårväder! Vi har varit ute i x-antal timmar. Först morgonpromenad, sedan mys på trappen med morgontidning, kaffe, milkshake och en fårfäll. Sedan dammsög jag Pärlan invändigt för att efter det åka till Shell och passera biltvätten. 130:- fattigare så kom jag ut med en väldigt mycket mer glittrande bil. Känns skönt att ha det kapitlet avklarat speciellt eftersom att en kollega ville ha en påse att sitta på i Pärlan, då hundhåren var fler än få.

Efter många timmar ute i det fina, så känner jag mig nu stel i ansiktet. Solen tar redan nu. Det är inget fel på vintern, inte alls… men vad skönt att våren har kommit hit! (Förhoppningsvis för att stanna…)