Trion

Tittar tillbaka på bilder från när Prinseplutten bodde här och en värme sprids i kroppen, samt en liten sorg då jag saknar den där tokiga ibland. Han är som min hund och en del av oss, fast ändå inte.

När jag ser bilderna på han och Loi så minns jag deras nära band. Loi knöt verkligen an till den lilla, och deras förståelse för varandra var någon helt annan än Loi jämte Lakki (de är så olika även om de fungerar väldigt bra ihop!).

Sedan Lakki som såklart älskade Prinsen, att ha en lekkompis tjugofyra timmar om dygnet. Lycka för en tokig sheltie!

Lilla hjärtat!

Prinsbesök

I torsdags kväll packade jag och Loi in oss i bilen, för att styra färden mot Enköping och Idåsfamiljen. Med rykande färskt kaffe från McDonals så hölls ångan uppe. Stereon gick varm, och inom loppet av en och en halv timme så var vi framme vid slutdestinationen. Möttes av Bruno i dörren, valpen som blev kvar och som numera tillhör Mårten & Katrin. Så stor han hade blivit, den lilla bruna. Loi var lite skeptisk… En liten valppojke stod inte på ligistens önskelista! Därefter kastade han sig in och pussade hela familjen. Vi hade nog båda saknat vår ”andra familj”. För det är lite så det känns, de är lite utav en extrafamilj till mig!

Lite fika och prata-igen-tid innan vi kröp till sängs. På fredagen hade vi nämligen äventyr på g. Vi startade tidigt från Enköping och styrde kosan mot Söderköping för att hälsa på Prinsen (valpen som jag hade ett tag) och hans familj. Loi, Edith och Modja fick samsas i bilburen. Något som Loi inte var helt nöjd med, och klagade över. Pipande resa… Att trängas med två tjejer – stod inte heller på önskelistan!

Väl framme så möttes vi av ”min” älskade lilla valp. Som han vuxit, och vad vacker han var! (Jag såklart helt opartisk…?!) Prinsen överöste oss med pussar och vi pratade glatt med husse Kalle som visade oss gården och bjöd på fika. Han hade en jättefin nybyggd anläggning och massor av får. Funderade på att utöka, och kanske i omfattningen 2000 lamm till nästa år. Där snackar vi får!

Loi fick förstås också hälsa på Prinsen, och verkade känna igen honom. Han blev till skillnad från mötet med Bruno inte butter, utan höll god min.

Efter några timmar lämnade vi Kalle och Prinsen, och det med en riktigt go känsla. Prinsen är älskad och har ett fantastiskt liv framför sig. Jag kunde inte varit gladare! Han har det bra, och det känns så gott i mitt hjärta! För oavsett om han ägs av någon annan, så är han lite min…

Vi planerade glasstopp i Söderköping, men insåg till vår förvåning att man i Söderköping anser glassäsongen begränsad till sista augusti. Snopet var bara förnamnet! Istället lunchstopp i Norrköping, där hundarna även fick luftas lite.

Vi bilade vidare, och införskaffade nödvändigt bilgodis vid Statoil i Flen där en underhållande mackförsäljare busade friskt med alla kunder, så jag frågade om jag kunde köpa honom… Han sa glatt att jag kunde återkomma, att han var lite sårbar för stunden. Haha! Jag gillar människor som bjuder på sig själva!

Hemma i Folsberga stylade vi om, och lämnade hundarna för middag hos Maja inne i Enköping. På plats var även Malin Fahlén. Fint hade tjejerna dukat och fixat, och en härlig middag med många skratt förtärdes kring köksbordet. Framåt midnatt var Filip snäll och körde ut oss till Folsberga igen, där vi trötta gick till sängs.

Lördag morgon hade vi spårdate planerad med Malin och Maja. Mötte dem ute i en skog, och la där ut spår till alla hundarna. Jag fick äran att gå ut ett enkilometersspår till Vegas. Trodde att jag hade vägen ganska nära mig, men när spåret var slut fick jag inse mig lite dislokaliserad… Projekt hitta tillbaka till bilen inleddes, och väl framme vid bilarna hade tjejerna nästan fikat färdigt. Ut och spåra, och Loi fick ett spår som Maja gått. Han gick ganska virrigt, och inte alldeles övertygande. Missade/Trampade på (?) första snusdosan, och missade slutet. Så ingen guldstjärna i kanten, men ändå… spåra gjorde han ju, och trevligt sällskap hade vi. Jag gick med bakom i lill-Ediths spår, en jätteduktig liten spårhund. Ska bli spännande att följa!

Innan alla spår var färdiga så fick Loi och jag lov att bege oss tillbaka mot Stockholm, då jobb väntade för min del. Kräftskiva präglade kvällen på jobbet, och dagen kan sammanfattas som: väldigt bra.

Här följer massor av bilder! Tack alla inblandade för trevliga dagar!

Prinsen

Edith
Syskonen i bustagen

Prinsen

Prinsen ”syster” Hilda

TokEdith

Prinsen på ”jobbet”, tanken är ju att han ska hjälpa Kalle med det praktiska kring fåren när han blir lite äldre. Det såg redan nu väldigt lovande ut!

Stora fina fårstallet

Prinsen

Prinsen och Kalle

Spårtajm med Linda, Malin och Maja

Malins turbo-River

Edith och Linda innan påsläpp

Många bollar

Modja och Loi får pryda dagens inlägg. Detta är en innehållsrik vecka, av stora mått. I måndags var vi till Strömsholm och ögonlyste valparna. Samtliga hade friska ögon och vi kunde andas ut. Maja och jag agerade tynglyftare när vi proppat in alla valpar i en stålbur och skulle bära in den… hujedamig så tungt! Många glada miner i väntrummet som samtliga utbrast ”nämen…. åhh…” inte så konstigt kanske, med tanke på hur söta sjuveckors aussievalpar är! De skrek hela vägen dit, men var lugnare på hemvägen.

Nästan framme i Folsberga så såg vi en svart hund stå vid vägen, tillsammans med en man. Jag utbrast ”eh, är inte det där någon av våra hundar Linda?”. Då den var svart och långhårig, misstänkt lik våra… Kom lite närmare, och hann tänka ”åhnej, Loi som rymt och någon grannen som hittat honom!”. Men det var visst Johannes som hade lånat med sig Loi på en löpartur. 9 km löpning i raskt tempo. Loi hade skött sig och var enligt Johannes ”bra att springa med”. Det tackar vi för!

Hem och byta om innan vi kastade oss i bilen igen för att uppsöka Enköpingsbion och se Pirates of the caribbean 4. Mysigt att gå på bio!  Efter den dagen var jag trött, och Linda kanske ännu tröttare som på förmiddagen var till Skinnskatteberg och hämtade hem lite nya får.

På tisdagen fotade vi valpar och tittade på mh-filmer. Sedan skulle valparna iväg på veterinärbesiktning och jag åka hem för att hålla agilitykurs. Hämtade upp Maria hemmavid och for sedan ut till Värmdö Bk. Glada kursare var peppade på träning, och fick köra hårt. Loi och Gipsy fick ligga på sidan av och beskåda det hela. Loi i sällskap av Gipsy väldigt lugn och snäll. Bra! Måttet var dock rågat när jag tog över en liten pudelflicka och visade hur man kunde göra med händerna. Loi utbrast högt ”en pudel?? när världens bästa aussie ligger intill? skärpning Lisa!!”.

Idag startade vi dagen tidigt för att åka till Yasuragi Hasseludden för dagsvisit. En mysig dag i avslappningens tecken. Bad i varma källor, intensivt simmande av längder, vilstol i solen, örtte och fruktbuffé, en klangresa till tibet och en massa mer. Min massage uteblev dock då massören blivit sjuk. Inte hela världen… men sedan fick jag beskedet att lägenheten på Skyttevägen inte blev min… och kände att en bra dag blev, ganska dålig. Hoppas på någon ny lägenhet att hoppas på snart, just nu ser det dött ut.

For till stallet när vi kom hem, och har efter det varit till Orminge och lämnat Pärlan då hon ska hänga med brorsan till hans jobb imorgon och få solfilm på rutorna. I utbyte fick jag en fin audi (kallar ”honom” silverpilen, pigg och rask bil!).

Nu närmast lite sömn! Godnatt!
Trötthet kommer ibland plötsligt… jag orkar inte ens läsa igenom, eventuella konstigheter får stå kvar. Tjing!

Valpvakt

Sitter vid köksbordet i Folsberga och är valpvakt till 12 små raringar. Linda är iväg och hämtar lite nya får, så jag fick äran och ansvaret. Åkte hit sent igår kväll efter att ha varit på husvisning med Ida och Liam. Huset stod ute på Saltarö, men kändes väl inte helt och fullt värt pengarna. Två miljoner för en liten fritidskåk, som inte hade bästa tomten. Det är så sjukt dyrt!

Somnade till Bellas snarkningar och vaknade tidigt av den lilla kören på 12 individer som alla ville testa sina röstresurser till fullo vid fyrasnåret på morgonen. Vid sjutiden blev det riktig uppstigning, och kören hade dragit igång igen. Nu ville de ut! Trots lite fuktig mark fick de hänga med ut en timme. De springer nu fritt på gården men håller sig där man själv och de större hundarna är (med lite små undantag, då får man hämta dem – 12 är många att hålla ordning på!). Loi som tidigare inte intresserat sig för valparna alls, tycker nu att de börjar bli roliga. Leker ibland, och uppfostrar ibland (men på ett schysst sätt). Modja har gjort ett fint jobb med valparna vad gäller uppfostran, och jag tycker att de sköter kontakten med en ”ny” hund på ypperligt vis. Kul! Loi körde på lite vardagshyfs som att ”man tar inte en pinne från morbor” och ”om morbror har en grop, måste valparna fråga innan de får leka i gropen” liksom ”har du ett ben, ge det till morbor direkt – apport!”. Kul att se honom i samspelet med hela valpskaran.

Efter en timme blev de trötta, och då var det för kallt för att kunna sova ute. Så då bar jag in dem, och nu sover de sött. Lugnet före stormen, jag tror snart att de drar igång igen!

I eftermiddag är det dags för ögonlysning, jag håller tummarna för att de ska se bra ut på alla valpar.

Tillbaka till verkligheten

Efter många dagar i en trevlig trädgård, med trevligt sällskap och supersöta valpar så är vi nu på hemmaplan igen. For hem sent ikväll för att imorgon stå redo för tandläkarbesök och arbetspass. Som alltid lite tungt att lämna de små, då man vet att man missar så många steg i deras utveckling. Bara på dessa dagar har de hittat mer finmotorik, fått vara ute för första gången, lärt sig skälla, börjat kampa mer ordentligt med leksaker.

Idag hade vi sällskap av lite gamla klasskamrater till Linda. Trevlig lunch ute i valphagen och en sommarvärme som gjorde mina axlar rödbrända. Vi bar ut utemöbler och fick sedan grillat till middag. Loi har som alltid funnit sig i familjen Idås vardag, och tycker verkligen om dem alla. Även Johannes har adopterats och gillas mycket, av både mig och den svarta.

Loi är fortfarande totalt ointresserad av valparna, men har besökt valphagen när de sov. Han fann det dock inte intressant att inspektera dem utan la sig istället i solen och njöt. Modja bryr sig inte ett dugg om varken min eller Lois närvaro kring valparna, vilket känns bra. Vi är förtrodda.

Nackdelen med att vara ledig är att man får smak på det hela, att då åter anpassa sig till en arbetssam vardag känns… sådär. Dagar som dessa vill man bara vara ute och njuta. Kan dock hända att axlarna ser fram emot lite innevistelse… eller i vart fall t-shirt.

Mer bilder kommer, det finns både en och annan…

Linda har två tikar till salu, så om någon är ute efter en pigg alert liten aussietik så hör efter med henne om det är vad ni söker.

Sommarvärme

Vilken värme vi har haft idag! Valparna fick komma ut redan vid tio på förmiddagen, och vi placerade oss alla i solen. Tog en fika i gräset innan valpköparna från norr påbörjade sin resa hem igen. Mycket valpbus blev det, men också mycket sömn. Lunch utanför valphagen och vi försökte få bestämda valpar att stanna innanför staketet. Edith var väldigt enträgen, men jag vann tillslut striden. Loi testade att leka lite med Enid, med staket mellan. Ganska gulligt!

Efter många många timmar i solen så packade vi in valparna och bytte om, redo för att ta ett pass i fårhagen. Jag och Sofia tränade lite med Loi och Jackson. Loi fick köra i stora idag med. Det gick väl inte precis klockrent, men små ljusglimtar fanns. Han vill ju så otroligt mycket, att ge upp finns inte med på kartan. Att däremot överarbeta, verkar vara väl inringat på kartan. Att finna balans på det hela är svårt, men jag kände ändå att jag nådde fram och kunde komma till lite träning som inte bara handlar om attityd.

Väl tillbaka i huset så hade middagsgästerna Malin och Maja dykt upp. Även lilla småkusinen Freja som skulle övernatta. En trevlig middag förtärdes sedan i gott sällskap med påföljande efterrätt. Många aussiediskusioner avhandlades under middagens gång.

Ett sista ryck med valparna sedan innan tjejerna för hem och vi sa godnatt. Mycket bilder har det blivit med de ligger då tyvärr kvar i kameran.

Utevistelse

Idag har valparna fått komma ut för första gången. Vi har satt upp en hage som de får busa runt i. De njöt i solen och smakade på såväl gräs som bark. Många besökare har vi haft idag också, nu senast valpköpare från norr som slagit sig ner i valpkisset och njuter av att få se sin för första gången.

Loi och jag drog ut på en löparrunda på eftermiddagen, men mina ben blev trött så efter 5 kilometer bröt vi av och gick resten istället. Tog Upplandsleden hem och fick således lite skogsluft. Gick sedan förbi fårhagen och tog en repa där. Var ett tag sedan vi vallade nu, så det var lite av en nystart. Men Loi skötte sig förvånansvärt bra. Vi körde på hela flocken i stora hagen, och Loi hade en fin attityd från start. Han fungerar som bäst när det bara är han och jag. Fick kämpa för att hålla ut avståndet, men lät honom jobba ganska självständigt så länge han gjorde det med en fin attityd (vilket han gjorde så gott som hela tiden). När vi sedan kom tillbaka så tog Loi ett racervarv på tomten, energi till tusen…

Valparna däremot, gillar han inte speciellt… Han ignorerar dem till tusen. Lillpojken Elmer hade gått in i köket idag när Loi var där och Linda stökade runt, men Loi stod då och tittade åt andra hållet och låtsades om att Elmer inte var i närheten. Samma visa har han kört under dagen när jag försökt låta honom socialisera med Prinsen (som vi för övrigt kommer vara hundvakt åt i juni).

Nu ska jag dyka ner i valplådan igen, men här har ni några bilder från dagen!

5 veckor

Folsberga

Idag inleddes en fyradagars ledighet – och hur förvaltar man den bättre än i Lindas valplåda? Packade således in mig och Loi i Pärlan och styrde mot Folsberga. Möttes av femveckorsvalpar och konstaterade ännu en gång att de bara blir sötare och sötare. Nu tultar de inte längre omkring, nu leker de busar och brottas. De socialtränas för fullt av vänner och bekanta, samt blivande köpare förstås. Idag har jag träffat Eva för första gången som ska bli lycklig ägare till en Folsbergavalp. En trevlig bekantskap som vi ser fram emot att följa. Samt besök av diverse andra, jag förstår inte riktigt hur Linds orkar med så mycket folk och tidiga mornar. Ska försöka avlasta henne lite nu när jag är här, för jösses vilket passande det är på kissfläckar och bajshögar. Med tolv valpar går man ständigt och torkar och fixar!!

Loi har varit ute hela dagen, men kom in på kvällen och fick då träffa valpen Bruno. Han tycker fortsatt att valpar är ganska äckliga, och vill hålla sig på avstånd. Tror inte han förstått tjusningen med att lära dem allt han kan och att de faktiskt går att leka med. Fortsättning följer, vi blir här i några dagar så han har tid att vänja sig.

Godnatt från bäddsoffan! Imorgon blir det bilder på de små, som börjar bli ganska stora…

Folsbergafrukost

Här ovan ser ni valpen som vi kallar Bruno, den enda bruna. Många utav dem har fått ”kallasnamn”, det är Prinsen, Pongo, Igor, Nils/Nisse, Maja Gräddnos…osv. Men sakta men säkert börjar Linda bena upp vad de ska heta på ”riktigt”. Alla ska få vackra gamla namn på E, med något beskrivande engelskt ord framför. Kennelnamnet är Folsberga. Är ni mer nyfikna, så kika in på Lindas sida eller henns blogg. Det finns dessutom två valpar kvar som om sex veckor vill ha egna aktiva familjer, så om det låter intressant är det bara att höra av sig till Linda. Telefonnummer och mailadress finns på hemsidan/bloggen.

Igår eftermiddag tränade jag faktiskt lite med Loi här utanför. Lite lydnad. Han var pepp och jag kände inspiration och entusiasm. Tog pauser mellan varven och lekte med en fotboll. Sedan tog vi och gick niokilometersrundan med Linda och Elsa. Vägde sedan valparna och konstaterade viktökning på samtliga. Så gott som alla har numera små springor till ögon, de envisa på den punkten (med att stänga omvärlden ute) är grabbarna Bruno och Prinsen. Stora tiken Elly har helt öppnade ögon nu, jättefina. Nog för att man kännt ”kontakt” med dem innan. Men det blir så mycket mer intensivt när man har ögon att titta in i. Små personligheter börjar visa sig och trots att alla ser ”svarta” ut så är det förvånansvärt lätt att hålla skillnad på de flesta.

Loi ligger just nu och sover vid mina fötter. Han tycker fortsatt att valplukten är ofräsch. När vi är ute luktar han avvaktande på Modja, men försöker bjuda upp henne till lek mellan varven. Igår var vi  ner och utfodrade fåren, jag och Loi passade på att smita in och se om ankorna lite. De värper ägg på löpande band, men verkar inte riktigt ha förstått tjusningen med att ruva. Springer och gömmer sig när man kommer gör de också.

Snart ska vi åka hem, och det känns förstås tråkigt att missa dagar av valparnas första tid. Jobbet kallar. Men vi satsar förstås på att återkomma om inte alltför länge. Jag tror Loi ser fram emot att de blir lagom stora för att leka med morbror…