Kontroller

Ledig dag och tur var väl det, för Pärlan skulle på besiktning och Frasse behövde sig en genomgång hos veterinären. Körde nervöst in på bilprovningen i Nacka, och känslan blev inte bättre av en fårordig karl. Satt som på nålar och kände orosmolnet i magen. Gissa om glädje utbröt när han berättade att Pärlan var godkänd! Jag fick till och med honom att le! Lycka! Nu kör vi vidare!

Frasse hade fått en skada på ett framben. En varböld som han själv slickat upp och ”rakat” bort överflödigt hår från. Såg väldigt ofräscht ut. En sårficka på en centimeter ner i benet. Nu smärtstillande och lite regelbunden tvättning, blir det inte bättre får vi sätta in antibiotika och i värsta fall drän. Som den coola katt han är tog han hela besöket med ro. Bitas, rivas eller dylikt är inte Frasses grej. Snarare att möta veterinären i dörren, vinkla upp svansen och säga ”hej, vem är du?”.

Gott & blandat

Idag fick vi sova till 06. Loi är lite låg på mornarna nu, han känner av mitt humör och vet att tidig uppstigning inte medför en pigg och glad matte. Tog ut valpen och Loi samt gav valpen mat. Somnade sedan på soffan under täcket, till valpens bus. Gick upp ordentligt efter åtta och satte på kaffe. Jag som nästan alltid druckit ”näskaffe” har nu fått smak för nybryggt kaffe på morgonen. Mums! Tog koppen på trappan så att Prinsen fick busa ute på gräset.

Åkte till Nacka forum på förmiddagen, fyndade skor på rea. Grabbarna fick vänta i bilen. Skulle sedan vidare till morfar, men då började Pärlan motorvarna igen. Blev sur. Åkte till morfar, och hon gick som en liten silverpil. Men antar att det är något inre fel, så får lov att kontakta verkstaden imorgon. Kommer bli stammis om jag inte redan räknas som det… suck. En gång i veckan känns lite överdrivet.

Prinsen fick utforska morfars hus och tomt innan han kom hem (hade varit på cykeltur). Tog en kopp kaffe var och gick sedan ut och meckade lite med Pärlan. In igen för att prata elavtal (dags att förlänga på landet). Sedan packade jag ihop mig för att åka, men kunde för mitt liv inte finna bilnyckeln… Både jag och morfar letade i minst en halvtimme. Jag började känna mig psykiskt störd… vad gör man av en bilnyckel liksom? Sista vändan (höll på att ge upp) så såg jag det glimma till i en buske innanför häcken. Där låg nyckeln! Då slog det oss att Prinsen legat och tuggat på något där, vad morfar trodde var en pinne… Lilla ”skitungen” hade snott nyckeln och lagt den i busken när jag höll på att putsa upp lite plast.

Idag blev Prinsen 11 veckor. Han börjar se lite mer högbent ut, och biter en hårdare… det är ungefär det som märks! Jag har aldrig haft någon valp tidigare som har det där tuggbehovet, han måste tugga på allt. Går väl an än så länge (även om jag försöker avstyra det), men blir nog inte så kul längre fram när han får kraftigare käkar och tänder. Hoppas att det är övergående!

Han är fortsatt väldigt följsam. Jag har så gott som aldrig koppel på honom, han är aldrig längre bort än att jag ser honom. Ganska skönt! Ikväll har vi tränat mer på sitt och ligg, nu kan han lägga sig från stående. Idag vid fotostund tränade vi även sitt-kvar. Det måste fotohundar kunna! Svårt när fotografen sätter sig ner, därav fågelperspektiv på vissa bilder…

På kvällen tog mamma och jag en promenad med Loi och Lakki ut till Lagnö. Vackra stigar med vackra ängar, och så lite vatten förstås. Genade genom en hästhage där den hästrädda (?) mamman trodde att vårt liv var i fara. Fyra hästar i hagen varav två tyckte att vårt ”led” såg spännande ut. De tog således, flockdjur som de är, följe. Gick mig hack i häl, men när de sedan skulle gå förbi mig tyckte Loi att de blev lite läskiga. Skällde och levde rövare, så fick släppa honom så att han kunde springa ut genom grinden längre fram. Lillbusen! Klappade hästarna adjö och lugnade mamman med att hästar är ganska fredliga djur.

Väldigt mysig promenad med inslag av räv och ekorre. Mindre trevligt var dock alla mygg, nästan olidligt.

Felkoder

Vaknade vid halv sju av att Prinsen var vaken. Valpen under armen och snabbkiss ute på gräsmattan. Fixade mat och sov sedan en stund till.

Vaknade vid halv nio och ringde bilfirman Christer Holm direkt. Trevligt bemötande, såklart! Och orden: titta bara in någon gång under dagen mellan tio och tre. Åkte sedan dit i sällskap av Prinsen. Fick köra in Pärlan direkt och de kopplade upp henne mot datorn för att kolla felkoder. Såg att hon indikerade på exakt det vi bytt. Yeah!! Christer släckte koderna, och ville inte ha betalt för jobbet. Vilka killar! Så nu går hon bra igen. Jag får köpa med mig några bullar till grabbarna nästa gång, som tack för hjälpen!

Prinsen skapa förstås uppmärksamhet. Även verkstadskillar smälter för små valpar. En annan kund som var där frågade om det var en Berner sennen. Haha! Bra för Prinsen att hänga med och få miljöträning.

Nu lunch och bredvid mig ser det ut som på bilden! Gullegrabbar!

Härnäst ut till fåren och se om dem.

10 veckor

Idag blev prinsvalpen 10 veckor. Jag kan inte riktigt förstå att någon som är så liten, kan vara så klok. Blivande husse kommer verkligen få en trevlig träningskompis. Vi lägger lite grunder och Prinsen är en mycket smart kille. Lite på gott och ont det där, men mest gott förstås!

Utseendemässigt ska det bli kul att se vad det blir av honom! Han har mycket trubbigare nos än vad Loi har/hade, så förmodligen kommer huvudet inte bli så snipigt som morbrors. Jag kryssar fingrarna för rosenöron, och inte ”dumboöron” som han har i nuläget.

Han är fortsatt väldigt lättsam att ha och göra med, och den här tiden är mycket enklare än vad jag trodde på förhand. Han testar att smaka på allt, men släpper viktiga saker vid ”ajaj” och vi ger honom något annat istället som han kan hugga sina små valptänder i. Svansen går som en propeller när man kommer hem, och han älskar att bli kliad på magen. I famnen så snusar han gärna mig i håret och lägger huvudet under min haka, svårt att inte smälta av det. Han är verkligen så himla söt!

Igår klippte jag tassarna på honom, för ett mer välvårdat utseende. Alla mina hundar måste ha välvårdade tassar!

Ikväll har vi meckat ännu mer med Pärlan. Nu har hon nya tändstift och tändspolar. Vips så… gick motorn bra igen. Sicken lättnad! En nackdel är dock att motorvarningslampan inte vill sluta lysa. Så imorgon får jag ringa till Christer och se om jag kan köra förbi där för en felsökning. I så fall blir det stadsbesök för Prinsen. Hade hoppats på att slippa åka in med Pärlan. Men nu är hon ju i vart fall körbar igen, så hoppas att det inte blir någon ny affär. 1890:- har reservdelarna kostat än så länge…

Kvällen innan mecket har spenderats på jobbet. Var skönt att lämna skutan och åka hem. Jag har fortfarande inte fått något sommarschema, detta irriterar mig till tusen.

Godnatt!

 

Meckigt

Min snälla pappa hjälper till med Pärlans omvårdnad. Men även storebror och Frasse har hjälpt till. Hon misständer och går inte på alla cylindrar. Så nu har jag beställt nya tändspolar och tändstift. De ska komma idag, så jag håller tummarna för att bilen snart är pigg igen. Man känner sig lite låst med valp som inte kan gå långt, målare i trädgården som gör att man inte vill hänga där, utan bil.

Jag tar en kopp kaffe nu och känner lugnet. Tre hundar sover vid mina fötter. Det är lyx att ha två äldre hundar när man har valp, de hjälper ju till att ta hand om honom!

Nu ska jag jobba ikväll, så då får familjen hjälpa till med Prinsen. Som fortsatt är ganska snäll. Idag fick vi sova till halv åtta!

STDc

Foton: Malin Hamner

Nu ligger jag verkligen efter uppdateringsmässigt. Men dagarna rullar på i ett rasande tempo! I onsdags och fredags var vi ute vid fåren och såg till att de hade vatten och mådde bra. Tränade fösning i lina, samt stopp och höger/vänster i hörn. Fåren är hur mysiga som helst, och jag har aldrig träffat så keliga får. Går jag in i hagen utan hund står de gärna länge och väl vid min sida för att snusa mig i håret och bli kliade. Följer mig sedan var jag än går, och är besvikna när jag stänger grinden om dem. Gullefåren! Anledningen till att jag kör lina på Loi nu är att hagen är rätt stor, och han har svårt att behärska sig om flocken drar iväg. Det blir pang på och inte speciellt bra. Så vi lugnar det hela med att köra lina och ser lite vart det leder. Jag tycker mig se positiva drag redan nu! En stor fördel är också att kunna vara där och träna på själv, ett lugn lägger sig över oss båda. Otroligt fin omgivning är det där ute också, så vi brukar passa på att promenera när vi ändå är där.

På torsdagen var Loi ut med familjen till landet, och levde lantislivet (något han gillar). Kom sedan hem igen och kunde hänga med mig till Kroksbo på asca-tävlingar. Vi åkte söndag morgon, men Pärlan bar oss tyvärr inte hela vägen. Vid ett rödlyse vid Henriksdal kände jag plötsligt ”darr på ribban”, och när vi sedan skulle accelerera upp på centralbron var hon inte fräsch alls. Paniken kröp sig inpå skinnet… vågar man bege sig ut på E18 med en bil som inte känns helt fräsch? Motorvarningslampan började lysa och blinka också. Ajaj! Ringde pappa, som stängde av telefonen. Ja… tiden var, väldigt tidig. Vi startade hemifrån före sex. Fick tag i Camilla på Klarastrandsleden och förklarade läget för en nyvaken vän. Camilla som inte tänkt åka upp på söndagen ställde upp och vaknade till ute i Solna. Körde dit Pärlan och parkerade henne på Lövgatan. Åkte sedan med Camilla och tjejerna upp till Kroksbo.

Kom fram försent och missade således både domargenomgång och veterinärbesiktning. Men fick starta ändå! Anläggningen som Veronica och Micke byggt upp var helt grym. Loi var taggad när vi tog en promenad med Camilla och tjejerna. Jag var extremt orolig och nervös.

Var ganska bestämd mot Loi innan vi gick in på ankorna, i tron om att han skulle vara taggad. La honom plats inne i hagen innan vi startade (i open, vi blev uppflyttade förra året). Han låg dock kvar när jag sedan började smacka igång honom, och var inte speciellt taggad på uppgiften. Istället höll han fokus på arenan brevid, där fåren kördes. När jag kommenderade honom, så såg man hur han funderade kring hur han skulle kunna ta sig dit. ”Hm… vänster Lisa, genom två staket? Visst… jag försöker”. Oavsett, inget lyckat run för fem öre.

På eftermiddagen var det dags för korna. Jag var än en gång mycket nervös, svårt att hålla koll på tävlingsnerverna. Ändå fanns lite förväntan då kor måste anses som ”Lois grej”. Vi gick in på arenan och presenterade vårt startnummer för domaren Maarten Walter, som önskade oss lycka till. Gick ner mot fållan på spagettiben. Öppnade stora grinden och såg att Loi blev lite osäker, valde därför att snabbt följde med honom in i fållan (poängavdrag, men det känns mer värt att hjälpa hunden när han tycker att det känns svårt). Fick ut korna fint och sedan flöt allt på. Jag höll min placering på innersidan och tryckte fåren mot staketet, Loi fick driva dem bakifrån. På tillbakavägen från andra grinden gick han upp och stoppade dem då de travade på lite för fort framåt. Jag blev lite nervös först, men insåg sedan att han tänkte rätt… klart vi inte bara kan släppa ner dem. Fållade sedan in dem, och gick ut med en bra känsla.

Den rundan gav 72 poäng och således ett leg (dvs. en typ av förstapris). På protokollet hade Maarten skrivit ”Good thinking! Nice job.” vilket förstås är kul att höra!

Det resultate tillsammans med våra 88 poäng från förre året gjorde att vi blev ”uppflyttade” till nästa klass, som heter open.

Linda, jag och hundarna åkte sedan hem till Annette som bor i Heby för att spendera natten där. Hennes trädgård var full med hundar, men otroligt nog så fungerade det riktigt bra mellan alla. Jag brukar inte ha för vana att släppa ihop Loi med okända hanar, men Annette gav mig mod och visst gick det bra! En mysig grillmiddag bjöds vi på, och fick sedan en nybäddad säng att sova i. Lyx! Kvällen blev sen, men mysig tillsammans med hela Annettes familj. Ett härligt gäng! Jag vaknade sedan vid halv fem av att valparna behövde ut, och tassade ut med alla hundar. Annette tog sedan över och jag fick sova en stund till, ännu mer lyx! Hon matade alla hundar och gjorde sedan i ordning frukost till oss.

Vid åtta var vi ute i Kroksbo för domargenomgång och veterinärbesiktning. Loi fick visa upp sig för veterinären, som tyckte att han såg pigg och tävlingsbar ut. Skönt!

Han började knackigt på ankorna även denna dag. Ofokuserat och säkert en minut gick ut på att rulla sig i ankbajs…! Men sedan klickade något till, och han började jobba ankorna. Då hade tyvärr jag tappat lite fokus, och vi fick dem inte runt banan. Men jag är på något vis ändå nöjd. Loi visade lite av vad han egentligen kan.

Vårt korun blev inte heller bra. Han var lite för laddad till en början, och tryckte på dem för hårt så att det blev ostyrligt. Jag blev stressad och tappade både plan och tankeförmåga. Han gick väldigt fint på slutet, men vi fick ändå inte loss dem. Samarbetet oss emellan var inte helt hundra. han jobbade dem fint men jag fick inte fram till honom vart jag ville ha dem så han flyttade koncentrerat ner dem så fort de försökte ta sig upp längs banan. Samarbetesmiss, men ändå nöjd förare tillslut. Innan tiden var ute så valde jag att fålla in dem, då jag tyckte att han gjort ett fint jobb och borde få ett bra avslut. Det gjorde han snyggt, och var sedan helt soppslut.

Sammantaget så är jag ändå väldigt nöjd med helgen. Vi tog vår STDc titel, och fick känna på tävlingsnervositeten rejält. Nu ska vi försöka träna lite mer fokuserat på kor uppe hos Linda, och förstås träna på fåren här hemma.

Åkte hem på måndagseftermiddagen helt slut. Och fick en bonushund med oss hem… ett inlägg om honom kommer.
Packade över all packning i Pärlan på Lövgatan, och höll tummarna för att hon skulle ta oss hela vägen hem till Värmdö. Det gjorde hon, men gick inte mer än 60km/h upp för kaffebacken. Hade ingen ork alls trots plattan i botten. Pappa kom ut och lyssnade på henne när vi kom hem, och lät meddela att hon inte gick på alla cylindrar. Ja, jag är ju ingen bilmeck men det har med motorn att göra.

Många ord blev det, men det var helgen i stora drag. Tack snälla Camilla som gjorde oss sällskap & ställde upp. Samt tack till sovsällskapet Linda, och husvärden Annette! Ja tack alla som gjorde detta till en trevlig helg!!

Söndagskväll

Jag har jobbat i helgen. I fredags ute i Hemmesta och igår till idag i Gustavsberg. Hade kunnat vara en riktigt trevlig helg, om jag inte hade fått stans utskällning igår. Dessutom oförtjänt, ändå kan jag inte låta det rinna av mig som en gås. Är inte van vid att folk skäller på mig, och får en obehagskänsla i hela kroppen när så sker. Har därför känt mig lite låg hela dagen idag trots fin inledning när min kollega kom och bjöd på nybakta bullar till frukost. Jag har nog snart lappat ihop mig, men kommer nog aldrig förstå mig på folk som har en lätt aggressiv framtoning. Ligger ganska långt ifrån mig själv…

Har därtill bestämt mig för att vara lite ledig i veckan, och förhoppningsvis valp mysa uppe hos Linda.

Lillebror följde mig efter jobbet till morfar för att sätta på sommardäcken på Pärlan. Morfar blev glatt överraskad och sa snabbt ”jag och Loi går ut en sväng”. Så de lallade iväg på en promenad under tiden som vi började mecka. Med nya domkraften gick det galant. Någon timme senare var vi färdiga med perfekt lufttryck i däcken.

Väl hemma så gick jag och Loi en sväng till. Fina Lojsan hjälpte mig med många tankar genom att trava på fint längs öde stigar. En sån där promenad som bara ger en massa massa energi, och hjälper en att sortera tankar i oreda.

Svårt att få en helhetsbild när man bloggar på en iphone, men var lättast så när jag skulle inkludera lite bilder från dagen.

Soldyrkan

Detta underbara vårväder! Vi har varit ute i x-antal timmar. Först morgonpromenad, sedan mys på trappen med morgontidning, kaffe, milkshake och en fårfäll. Sedan dammsög jag Pärlan invändigt för att efter det åka till Shell och passera biltvätten. 130:- fattigare så kom jag ut med en väldigt mycket mer glittrande bil. Känns skönt att ha det kapitlet avklarat speciellt eftersom att en kollega ville ha en påse att sitta på i Pärlan, då hundhåren var fler än få.

Efter många timmar ute i det fina, så känner jag mig nu stel i ansiktet. Solen tar redan nu. Det är inget fel på vintern, inte alls… men vad skönt att våren har kommit hit! (Förhoppningsvis för att stanna…)

Städtant

Plutten med ett öra på svaj. Det märks att Lakki börjar växa till sig, även om han fortsatt är ganska barnslig så är det vissa pusselbitar som börjar falla på plats. Han är ganska egen på sitt sätt, samtidigt som han är oerhört lättsam. Roligt har de ihop grabbarna. De leker varje dag, mycket och länge. Brottningsmatcher utomhus förbjuder vi då Loi har en tendens att tacklas för mycket och för oaktsamt, men inne brottas de mycket och har tafattlekar runt vardagsrumsbordet.

Jag har idag varit ledig! Hade satt upp som mål att ta en städrond… men tusan så tråkigt det är att städa hemma. Satsade på lite bra musik och moroten att åka iväg en sväng när jag fixat klart. Men ändå är det så svårt att sätta fart! Det är skillnad att ta sig an städuppdrag på jobbet, där kan det istället vara ganska skönt att bara få städa lite. Sen hänger det väl ihop med att på jobbet vill man göra lön för mödan, och jag ogillar å det grövsta att sitta och rulla tummarna där. Hemma däremot, ja här finns ju massa annat roligare än att städa!

Provkörde lillebrors bil Blåffe lite mer ordentligt här på kvällen (den fick hänga med till stallet). En miniversion av Pärlan som är piggare. Rätt liten och söt! En positiv grej är att Pärlan ska få tonade rutor. Jag har haft det i tanken, dels för att det är snyggt men kanske mest för att det är praktiskt (blir inte lika varmt i bilen). Nu ska jag deala till mig ett bra pris (förmodligen bara materialkostnaden). Schysst!!

En ganska läskig grej är att en kvinna med en röd Volvo höll på att krocka med mig idag. Hon körde ut från konsumparkeringen under tiden som jag kom i mitt körfält (ner mot centrum). Hon gled ut i kurvan rejält och körde rakt emot mig istället för att hålla höger i sitt körfält. Fick ställa mig på bromsen och tuta för att påkalla uppmärksamhet och ”hej hallå, tror du det är tvåfiligt här?!”. Hon vek tillbaka och vinkade ursäktande. Som den facebooknörd jag numera blivit så uppdaterade jag statuset med den traumatiska upplevelsen. Var sedan en sväng i Nacka forum. Och några timmar senare kommenterar Maria mitt status… Kvinnan hade då precis krockat med Pradas husse Oscar. Hon var full som ett as och polisen tog med sig henne. Om jag hade kommit ihåg hennes regskylt hade det varit intresserade av min historia med. Tyvärr så hann jag aldrig uppmärksamma det. Men utom rimlig tvivel så var det samma kvinna. Vilket pucko!!!! Vilken tur att hon inte körde på någon gående, hade kunnat sluta riktigt riktigt illa. Har man druckit ska man inte köra bil, därmed basta!

Imagine

Benen bar en runda idag med, men det var med nöd och näppe. Kändes, rejält, i vaderna kan jag intyga. Vi körde 5 km med ett redigt stopp på mitten (jag var mycket trött!!). Loi sprang på fint och är perfekt sällskap. Vi springer i synkad takt och han håller sig i vägrenen när vi möter bilar. Duktig kille!

Nu behöver benen lite vila, känns närpå oroväckande inför morgondagen när jag ska jobba. Det biter tag i benen bara jag går i vår trappa. Haha!

Idag fick jag räkningen från Christer Holm (för Pärlans senaste besök). Det var ganska trevligt eftersom att den var på mindre än utlovat. Ser onekligen ut som om jag fick en femhundring i rabatt. Jag gillar killarna på Christer Holm!!

Nu ska jag åka till Orminge på kvällsfika hos Ida och Liam (Emil är mitt inne i ett projekt och har inte tid för sin syster! Kan hända att det ligger lite i släkten att helt och hållet gå upp i projekt…).