Längtan

Den röda spräckliga är omåttligt sugen på fortsatt utevistelse. Varje gång dörren öppnas är han snabbt fram och vill sällskapa. Vi är inte så pigga på att ge honom förtroende igen. Koppelpromenader härnäst, men jag tror inte riktigt att det kommer falla Frasse i smaken fullt ut.

Jag är nu inne på dagens andra kaffekopp. Hundarna har precis promenerats. Loi fann en råddjursskank som han stolt kom och lämnade hos mig. Jag tänkte lite snabbt viltspår och utbrast ”bra duktig!” samt bjöd på godis och beröm. Loi lämnade glatt skanken till mig till fördel för hurrarop och godisbitar. Skanken placerades sedan på behörigt avstånd innan vi gick vidare. Då började jag fundera på hur smart det egentligen var… egentligen så är jag ju inte så intresserad av att han ska hämta likdelar till mig (om det inte är i viltspårsträningssyfte då – men det tränar vi ju inte ens). Oavsett så föll min sympati till råddjuret, som vi för övrigt inte såg flera delar av, det är hårda tider för dem nu. Stackarna! Svält är förmodligen en väldigt hemsk död.

Jag ska snart bege mig iväg på ett nytt arbetspass, som innefattar natten. Var inför veckan lite orolig för mycket dötid. Känner att jag fått nog av ledighet och slapp tillvaro efter julledigheten. Hade ett samtal med arbetslagsledaren, och blev sedan erbjuden varjedagsjobb hela veckan. Tackade glatt jag och körde på det lite extra dubbelpass.

Imorgon far jag direkt från jobbet in till stan för att lämna Pärlan på service. Pratade med mekanikern Christer i fredags, och kände hopp om tillvaron. Han var en mycket trevlig man som visade förståelse för en förstabilsägare. Mekanikern Skäggis (som min bror känner) ska ta sig an Pärlan, det är ”normal” service som gäller. Hoppas att de inte hittar något annat som behöver åtgärdas! (Pärlan är till synes pigg och kry nu, men man kan ju inte så noga veta).

Hoppas att min gps-röst Oskar ska guida mig rätt. Senast när jag behövde hans hjälp trillskades han lite, och skyllde på att han inte fick gps-signal. Min teori är att han var lat och inte orkade guida mig ut till 222:an, eftersom att han vet att jag egentligen hittar. Ett spännande förhållande, vi får se hur det fortskrider.

Grabbarna har nu nyfriserade tassar och kortklippta klor, det växer som ogräs nu när snö och is täcker asfalten som annars slipar så smått.

Lite hopplock nu innan jag far iväg. Ha en fortsatt trevlig dag allihop!

Snälla snälla

Bedjande ögon, slokande öron, dyster kroppshållning. Inget får denna onda matte att lägga undan tortyrredskapet (Lois egna ord). Vill Lisa att man ska vara fin så får man lida pin!

Även svarta aussies med en lätt odör av fårskit och älgspillning ska se respektabla ut och kunna klappas utan att fingrarna fastnar. Loi är ganska härdad, då borste och kam tittar fram ganska ofta. Men ändå, försöker han varje gång undkomma med denna bedjande blick. Till ingen nytta… Skillnad var det när han var valp och högg vilt efter borsten, det stadiet har vi i vart fall gått förbi.

Sheltien fick sin dos igår, men tyvärr så verkar den pälsen inte riktigt ämnad för långa skogspromenader. I vart fall inte i fällningstider när pälsen är lite matt och utsliten. Aussiepälsen är lite mer tacksam på så vis, borsta en gång i månaden och hunden känns nyborstad precis hela tiden. Borsta sheltiepälsen varje dag så kanske den känns nybostad! (Lite lätt överdrivet sådär, i all enkelhet!)