Träningsdag

Började dagen med en långpromenad i sällskap av mamma. Ösregn & oväder, men hundar vill ju som bekant promenera ändå. Belönade oss sedan med svampsoppa, innan jag la mig på soffan under en filt för att se på ”I rymden finns inga känslor” – en film jag gärna ser igen.

Tog sedan Loi med mig och åkte ut till fåren. Bjöd dem på äpplen som de glatt mumsade i sig. Stannade vid södersved på hemvägen och la spår till Loi längs stranden & över bryggorna. Blev inte så lång liggtid, men han fixade det galant & gillade underlaget skarpt. Mer udda spår måste det bli. Att det är hundförbud på badplatsen blundade vi lite för…

Hem, laga middag, för att sedan åka ut till klubben och lydnadsträna med Maria & Prada. Lite av varje, och mycket bus. Loi var pigg, glad och på topp. Sådär att man blir lite kär i honom! Han är så gullig, och vill så otroligt mycket.

Vid utfarten till klubben så stannade en bil framför oss med varningsblinkers…så jag försökte köra om, men blev stoppad. Det var Merit som såg att vi körde med öppen baklucka. Hoppsan! Haha! Jag trodde Maria stängde, hon trodde att jag stängde…

Nu kvällsrutiner innan vi ger oss i kast med morgondagen. Jobba dag & sedan åka upp till Linda!!

Lite bilder från dagen…

Glad Lojsan med slutpinne

Kelpiemaffian

Idag mötte vi upp Sigrid, Aika, Spica, Emma och Mingla ute vid Solna-Sundbybergs brukshundklubb. Jag kom lite förtidigt, och passade därav på att ta en liten promenad innan samt träna ingångar vid fotposition utan att knixa med varken axel, ben eller hand. Svårare än vad man tror!

Tjejerna anslöt sedan och det tränades lite smått, men pratades mest. Brukar bli så?! Vi fick besök av en tjej med en whippet också, den var väldigt söt. Den fick hälsa på Loi men gränsen gick när den började rota i min väska, då fick jag mota bort den då en liten whippet känns ganska lättskadad i en eventuell tillrättavisning från en aussie!

Vi tränade lite kryp och jag insåg snabbt att Loi är ganska bra på att träna mig… Lite jobbigt när man inser att det är så!

Emma for hem för att jobba men jag och Sigrid stannade kvar och pratade bort några timmar till… fick besök på plan av ett par med en schäfer. Loi som inte har något förkärlek till schäfrar blev genast lite spänd, men jag lät tala om för honom att inget skulle hända – hunden skulle bara träna nära oss. Han fick dock vatten på sin kvarn när schäfern ca. 2 min senare rusade fram till oss. Sådant som händer! Ingen fara skedd, mer än att Lojsan hoppade två meter ungefär & skällde så att öronproppar hade varit på sin plats. Sigrid och jag diskuterade länge och väl att vi skulle behöva gå i terapi för att inte stressa upp oss själva i jobbiga hundmöten, det gör ju även hundarna spända och säkerligen så är det vi som påverkar att just våra hundar har nerverna lite på utsidan i ovan nämnda situationer.

Åkte hem i tron om att komma före köerna, tji fick jag! Rullade på, i bästa fall 10km/h, från Solna till Årsta.

Här hemma är det lugnt då Lakki är ute på landet och så kommer vara över påsk. Får se om Loi blir hemma, och får sällskap av Lasse när jag jobbar eller om han också får fara ut till landet på fredag.

Nu närmast stallvisit och hopp om att träffa på Hanna!

Lördagen

Igår mötte vi upp vännerna på So-Su bk för promenad och lydnadsträning. Loi var ganska pepp på promenaden, och koppelgåendet som börjar se bättre och bättre ut fick väl ett bakslag. Men tjejerna såg ändå att vi tränat, kul! Camilla och jag pratade SASK och ovissheten kring om jag skrivit rätt datum för årsmötet i tidningen… vid närmare kik hemmavid, efter hemkomst, så insåg jag att det stod rätt ändå. Skönt! Jobbigt om fel datum hade gått ut till alla medlemmar… Sedan blev det lydnadsträning på plogad plan, vilken styrdes upp ordentligt. Vi delade in oss i par och körde sedan två moment var. Jag inledde med tandvisning, ska vi starta lydnadsklass så måste vi göra ett moment av det. Pratade strategi med Anna och fick lite tips på vägen, kändes bra! Visade sedan fotgående för Camilla. Konstaterade att jag behöver träna ingångar utan att vinkla in honom med axeln. Svårt med sådana där hjälper som sitter på ingrodda att man inte ens vet att man gör dem. Pratade sedan kryp, och insåg ganska snabbt att vi tappat mycket av det vi hade när i vi tränade det som flitigast. Loi tjuvstartar gärna.

Efter avslutad träning så gick vi ner till solen och hade fotostund. Jag tog fina bilder när de andra höll hundarna i famn, och bad Camilla göra detsamma på mig och Loi. Se ett av resultaten ovan. Loi undrar vad tusan som står på? Och jag orkar knappt hålla honom (frös, så armar & fingrar ville inte samarbeta… för nej, han är inte speciellt tung).

Roligt var det att Nathalie med Vilja hängde på den här gången också. Vi konstaterade att Malin är bossen i aussiegänget. Hon som värvar alla nya medlemmar.

Mysig tid var det, som avslutades med säkert en timmes ”tjöt” på parkeringen innan hemfärd. Vi gillar våra tjejer!

Loi lämnades sedan hemmavid, och jag åkte in till stan för att skåla för Åsah som fyllt år. Kom hem i lämplig tid för att orka upp och jobba dagen efter (idag).

G2 träning

Eftermiddagen spenderades utanför G2 tillsammans med Hanna och Isa. Lydnadsträning var prio ett, snacka om livet prio två. Hundarna prioriterade även en gnutta lek (glada att se varandra!).

Jag fortsatte med vår träning av rutan, och kände absolut hopp! Körde ganska många skick och tror att vi fick göra om ett utav dem(eller möjligen två). Verkade på slutet som om han fått en uppfattning om vad det går ut på (ja, vad det går ut på nu – jag har inte lagt in något stanna). Pratade lite rutan med Hanna och fick lite uppslag kring hur vi ska kunna variera oss senare, t.ex. belöningar.

Körde igenom lite andra klass ett moment, och det behövs lite uppfräschning. Platsliggning nöttes och där utnyttjades våra pratstunder mycket.

Roligt var det med lite träningssällskap! Tack tjejer!
Alla foton där Loi är med är tagna av Hanna.

Lydnadsträning

Ikväll blev det lydnadsträning i Mölnvik. Plogad parkering och stora ytor. Lite minus för bilar som nästan gasar rakt på en i hög hastighet, men sådant åtgärdas ganska lätt med att placera ut lite koner. Loi fick introduceras på rutan. Kör efter metoden att han placeras en bit bort (fördel med lite längd tänker jag), jag går till rutan och fingrar så gott som i mitten på den. Har en boll beredd i handen, går tillbaka till honom och skickar iväg honom… han springer (förhoppningsvis åt rutans håll – ibland är ligisthumor något helt annat, då kan man exempelvis springa och runda en stolpe. What? Men aja, bara att inse att man har och göra med en lustigkurre!) ut till mitten av rutan och då skickas bollen iväg (en inte så träffsäker matte får sällan bollen att hamna just där, den borde bara, så istället beger hon sig dit och leken med hunden när den kommer tillbaka). Loi fattade grejen först, men tappade sedan förståndet lite på vägen. Funderade MASSOR! Ibland är han en riktig tänkare, ibland satsar han på full fart. Man vet aldrig riktigt, men det är väl därför jag gillar den där hunden!

Finns hur många metoder som helst för rutan, men nu testar vi denna!

Platsliggning tränades också flitigt, han låg fint samtliga gånger. Inledde passet med fritt följ. Kändes okej, men får påminna mig själv om att kliva på bestämt och måste försöka hitta en takt. Osäkra steg präglar annars fotgåendet just nu, med vetskapen om hundens position som ibland är svajig. Ja, svajigt blir knappast bättre av svajig matte… Skärpning Lisa!

Känner mig oväntat pepp på träning, känns bra!

Spegelbild

Min spegelbild visar för stunden febertunga ögon, en sämre hållning än vanligt och en frisyr kallad fågelbo. Vaknade idag på jobbet (ja, de lediga dagarna byttes mot extrapass) med en helt klart dålig känsla. Feberillamående och frossa. Åkte hem någon timme senare (när passet var slut) och slockande i min egen säng. Tre timmar senare vaknade jag till och insåg att vi måste ut till klubben och träna. Först ett stopp på Djurmagazinet där vi införskaffade två pipisar med svans (likadana som Sigrid hade i fredags, fast det blev en röd och en rosa istället för gul). Svängde in på apoteket och laddade upp med alvedon.

Väl på klubben satsade vi på framförgående. Låånga sträckor och en pipis på varje sida om planen. När han går bra, kan det komma ett ”varsegod” som betyder att kopplet släpps och han får springa till lekisen. Vi får se hur det går. Pipisarna levde upp till förväntningar och var belöning nog för repetition på repetition. Själv kände jag hur benen blev tynge och tyngre när jag sprang från sida till sida. Så efter en stund gick vi över till att satsa på hopp, som kändes lite mildare för mig som förare. Slutligen så blev det platsliggning för hela slanten. Inte helt nöjd med början, varken pedagogiskt sett eller genomförandet. Men känslan blev bättre.

Körde sedan ett stopp på Willys och handlade förnödenheter. Te och bananer. Fick stå länge i kassan bakom ett par som bråkade, mest pinsamt för dem men också jobbigt för alla andra. Dålig stämning, sådär i det grövsta.

Nu återstår att se vad som händer med denna dag, som det känns: sova i hopp om bättre tider.

Höstluft i oktober

Foto: Sigrid Suneson

Det utlovade inlägget uteblev, till fördel för många jobbtimmar och lite sömn. Idag prioriterades sedan hundträning och nu är bror över på middag och fika. Passar på att blogga lite under tiden som resterande kollar nyheter.

Mötte upp Sigrid, Spica och Aika på Solna-Sundbybergs brukshundklubb för lite brukslydnadsträning. Började med budföring där Sigrid fick vara mottagare till Loi. Hon jobbade fint med honom även om hans utgångspunkt kanske inte var sitt rakt och stilla. Snarare stå på bakbenen när man ska få godis och tjuvstarta när godiset är slut. Satt dock finare nästa skick.

Sedan kommenderade Sigrid oss genom ett helt program. Lojsan hade fin attityd och det allmäna intrycket var rätt bra. Det var lite småmissar, men ändå med glädje och engagemang. Fick en bra känsla, och det är någonstans allra viktigast. Sedan att framförgåendet var extremt snett, osäkert och ostabilt… gör inte så mycket på det stora hela. Han fick träna hopp (70 cm) vilket gick alldeles strålande. Han fick träna stegen, för första gången, och fuskade lite genom att balansera på kanten. Började väldigt knackigt men hittade sedan till stegen utan att fundera. Ganska gullig! På platsliggningen la han om rumpan så att jag la om. Vi tränade på krypet och försökte hitta tillbaka till tekniken.

Han kärade dessutom ner sig totalt i en av Sigrids små pipleksaker – en gul hund. Det var kärlek, och när jag försökte belöna honom med vår boll på tassade han iväg till Sigrid väska och grävde fram kärleken. Bollade sedan med den i massor, och mös med den söta lilla. En egen hundboll i gummi, som piper extremt mycket står med andra ord på önskelistan. Jag försökte med ”hallå Loi, du ska gilla tuffa HÅRDA leksaker, inte små töntiga…” men han var förtrollad.

Inlägget kring vår enköpingsvisit kommer, med massor av bilder. När lite mer tid ges. Nu närmast kaffe och kaka. I helgen väntas jobb, i massor.

Tisdagstragedi II

Denna dag ett liv! Pärlan har spelat mig ett spratt här på kvällen, och jag trodde för en stund att jag skulle behöva ta tåget till Enköping imorgon. Inte helt enligt planen… Jätteskönt med egen bil, när den fungerar. Tyvärr så tycks Pärlan ha kommit in i trotsåldern, och fick för sig att flascha med en massa lampor när jag åkte hem från spårkursavslutningen. Kände lätt panik ”hallå, vi ska åka galet tidigt imorgon Pärlan, lägg av med dina dumheter”. Tur i oturen så har man en pappa som inte är fullt lika handfallen vad gäller bilar som jag. Nu ser det i vart fall lovande ut, jag hoppas att det fortsätter så! På måndag kan Pärlan slänga in handduken (om hon nu nödvändigtvis måste).

Annars har dagen mellan detta trasiga skosnöre och bil varit helt okej. Loi har hängt med mig på diverse ärenden, och verkade fram åt kvällen rätt tagen. Ibland är det jobbigt att bara hänga med.

Sista timmarna har spenderats ute på klubben med spårkursavslutning. Vi fick gå fotgående i par, nyttigt. Loi är dock så fladdrig i sin position att jag gärna anpassar mig efter honom. Känns inte precis stabilt någonstans. Han fick springa en budföring till Elisabeth och tycker att det är galet roligt. Så pass att han startar med morr när han springer mot mottagaren… och körde med startskall från mottagaren tillbaka till mig. Lite gulligt ändå när de är taggade! Sedan blir det väl inte världens bästa poäng om han gör så på tävling, men då tror jag att han kommer sansa sig lite.

Vad gäller hopp-sitt-hopp så hade vi totalt hjärnsläpp. Det momentet som känts säkert fungerade inte alls. Han hoppade inte ut, drog iväg och stannade vid hindret tittandes på mig. Väldigt förig dagen till ära. Lite träning på hoppets olika delar så kunde vi slutligen presentera ett fullständigt moment.

Lite avslutningsfika och avtackande av instruktörerna. Roligt har det varit att bli drillad i spåret och brukslydnaden!

Nu packning inför morgondagen.

Tävlingspepp!

Min uppladdning för kvällens spårkurs var inte den bästa, kände mig orkeslös och motivationslös. Lastade ändå in oss i bilen med leverpastej i småbitar. Möttes av ett glatt gäng och inspirationen började flöda. Vi fick börja med att torrgå, och jag fick order om att vara lite mer distinkt. Detta efterföljdes av platsliggning där Loi fick ligga brevid boxerflickan som han länge hyst viss avsky inför. Han var lite taggad och ofokuserad när han kom ut från bilen, men någonstans så hittade vi ändå lite harmoni. Även om vi behöver träna mycket på platsliggning. I olika situationer, mycket och ofta. Påminn mig om ni ser mig! Nu ska vi ordna den där, hunden ska bli grym på platsliggning.

Fick sedan jobba i team med Terese och Eddie (en riesen). Körde framförgående, apportering och budföring. Loi gjorde under apporteringsträningen avslutningsvis en jättefin hel apportering (utan tugg och tveksamheter). Kändes riktigt bra! På budföringen så sprang han ut fint, men försökte med att sitta snett och konstra lite hos Terese. Framförgåendet gick bra, om vi hade stor retning… Riktigt kul var det att se Eddie in action, vilken hund. Stor utmaning att hitta rätt där, när allt händer på en och samma gång. Loi blev som en gubbhund i jämförelse.

Vi har lite att träna på, men nu också med konkret mål. Eld i baken, milt sagt! Men det är nog precis vad som behövs. Tack för inspiration gänget!

Raka linjer

Mellan ett äventyr och ett annat så stannade vi till i Mölnvik för lydnadsträning och handling. Två flugor i en smäll som man så fint brukar benämna det. Först liten promenadsväng i kvarteret (stort för att vara Värmdö, litet för världen), och Loi gick vid min sida som värsta promenadfrallan. Såg framför mig hur folk imponerades över denna perfekta linföring, och tänkte i samma anda ”de skulle bara veta”.

Mitt i smeten kopplade jag loss för lydnadsträning. Här skulle det genomföras fritt följ på raka linjer. Allt för ofta så går jag för veligt och svajigt, så jag tänkte att parkeringens ränder skulle få mig lite mer skärpt. Nog blev det bra, riktigt bra. Räta vinklar och lite som kommendering fast att man är själv. Loi fick hänga med på ett bananskal när jag stövlade fram, och trot eller ej… men det blev nog lite bättre.

Lite platsliggning fick vi till också, inte så lång stund – men den stund som blev var väldigt stabil.

Samt lite av varje förstås… som det alltid blir när jag och Loi tränar själva. Vi har ganska roligt, och hinner mycket på kort tid. Några godisbitar senare for vi vidare.

Kvällspromenad upp över ängarna med Camilla i telefonen. Lakki springer lös och Loi går i koppel. Möter en man med en hund som Lakki överväger att springa fram till. Jag lägger Camilla i fickan och börjar ropa och vara ”skojig”. Lyckades så pass att Lakki vände om till mig, duktig pojke. Mannen var imponerad ”sådär skulle inte min hund vända”. Lite lyckligare gick jag vidare, och fick höra från Camilla hur töntig jag låtit. Men vad gör väl det, allt som fungerar är bra!

Möter sedan Åsa och Ronja och slår följe med dem en bit. Hundarna ville gärna hälsa, så det fick de inte. Nyttig träning. Pratades om viltspår och hältor så skiljdes vi sedan åt hemmavid.

Tack vädergudarna för att vi fick en promenad utan regn!