Alla foton: Malin Hamner
Fredag morgon gick jag av mitt arbetspass 09.00. Åkte hem och packade hela Pärlan full av ”bra att ha saker” så som sovsäck, vallningspinne, stamtavla, papperstallrikar… osv. Helgen skulle nämligen bjuda på asca-tävlingar i Kroksbo (ligger strax utanför Heby).
Då Loi var ute på semesterparadiset, så fick jag lov att köra via Gnesta. Åt lunch ute på landet med mamma och pappa, och hade en svart ligist klistrad vid min sida. Tills jag öppnade bakluckan, då såg han ut som om han helst ville stanna! Vi kom oavsett iväg, men låg lite efter i tidsschemat. Nästa stopp var Enköping där Linda hade valpträff för sin kull. 10 valpar av 12 var på plats, och jag stormade in när de precis svalt lunchen. Kärt återseende med Karin som är här på semester & giftemål. Tillika Lois uppfödare. Vi gick ner till bilen och lät Loi komma ut, han hälsade snabbt på Karin likt han gör med ”okända” människor. Inte mer med det… Sedan en stund nere i hagen med valparna, då Loi fick vänta i bilen. När vi kom tillbaka till bilarna fick Loi komma ut när jag stod och pratade med Karin. Och någonstans där kom han för att lukta igenom henne ordentligt, och inse att… dett var ju KARIN. Glad blev han, och pussig.
Vi åkte sedan i gemensam trupp (jag, Linda och Karin) till Kroksbo. Med en mellanlandning på Ica maxi där vi handlade förnödenheter. Väl på plats i Kroksbo visade Micke oss runt i sitt hus. Vilket var gigantiskt! Vi hälsade på den ena domaren, och jag slogs av insikten att engelskan är… knackig.
Efter rundvandring så tog vi en promenad med hundarna, och entrade då ”campingen” med alla andra trialdeltagare. Där mötte vi även Anna! Sedan var det dags för middag uppe i huset. Kvällen blev sen och vin samt chips bidrog god stämning. Det var inte utan att man drog sig lite för att gå till sängs. Pärlan var destinationen för natten, dvs. att sova i bilen. Trots att jag bäddade vackert, så sov jag bara någon timme innan jag vaknade av fullständig panik i form av ”inteskönt” någonstans! Loi flåsade och jag fick gå ut och lufta oss båda, samt förtära lite vatten. La mig sedan själv i framsätet, och lät honom ta stora platsen i baksätet. Då somnade han som en liten räv, nöjd med tillvaron att ha matte precis intill. Jag sov väl inte bra… men vaknde ordentligt av väckarklockan vid 7.
Dags för veterinärbesiktning och handlers meeting. Loi blev godkänd på alla fronter, och jag likaså. Såg på startlistan att vi skulle köra först på eftermiddagen. Men fann ro i det, och tyckte att det var lite skönt.
Lois runs under dagen på ankor och kor (både i open – vilket är den andra klassen i asca) gick inge vidare. Ankorna ville han överhuvudtaget inte se. Jag vet inte riktigt vad det beror på, mer än att han där och då tyckte att det var mer spännande att spana ut över arenan där fårvallningen gick av stapeln. Kanske är det att vi har fjäderfän hemma, som man inte får lov att valla… På korna hamnade vi i närstrid med en tjur som inte för sitt liv ville flytta på sig. Loi gjorde allt han kunde, men fick inget vidare stöd av mig som faktiskt blev lite rädd. Då speciellt när tjuren började stampa med ena frambenet. Usch! Lilla Lojsan gjorde sitt yttersta, men utan min hjälp så fick vi lov att se oss besegrade.
Kvällen bjöd sedan på gemensam grillning utanför ladan. Vi hastade iväg till Heby centrum och köpte grillkött. En mysig kväll på alla sätt och vis, där jag fick en inbjudan att sova i Nathalie och Malins husvagn ”Snigla”. Sicken lycka! Så när timmen var sen, kröp vi in i snigla både Linda, jag, Malin och Nathalie. Mycket fniss men tillslut kom alla till ro. Loi och Modja fick sova i min bil.
Vaknade sedan något sånär utvilade, och var redo för nästa dag. Även den dagen gick våra runs på eftermiddagen. Det var trevlig stämning på publikplats, och när tröttheten tog vid anordnade vi ”kaka eller kex” vissling…. ja ni vet radioreklamen, hurvida man kan vissla efter 10 sekunder eller ej.
Tråkigt nog så skedde en olycka strax före lunch. En förare blev omkullsprungen (hoppad?) av en tjur. Det hela var väldigt olyckligt och tyvärr så fick ambulans tillkallas. Det blev lite som att dra en påse för hela tillställningen… Olyckor kan såklart alltid ske, oavsett försiktighetsåtgärder, men ändå blir man lite skakis när det väl sker. Jag var inte alltför pigg på mitt korun efter detta. Men bet ihop och gick in. Men valde att bryta själv efter att vi fått oreda på korna, och jag stått öga för öga med en tjur. Var lite rädd och kände att det inte är rätt förutsättningar. Lojsan skötte sitt jobb fint, men alla mina kommandon som samtliga gick i panikens tecken var nog inte lätta för honom att ta in… Lilla Kung Loi!
Ankorna ville han inte se på den här dagen heller! Istället spanade han i fjärran.
När prisutdelningen var avslutade kastade jag och Anna oss i bilarna, och påbörjade vår resa hemåt. Vi slog följde ända till Solna, och jag kände att det var lättare att hålla fokus på körningen när jag kunde lägga lite kraft på att hålla sikte på Annas bil. Tack för det! För annars gick ögonen nästan i kors…
En riktigt trevlig helg var det. Sådant stämning, sådant arrangemang. Heltigenom jättekul! Tack allihop som bidrog till detta. Alla applåder utanför arenan, alla glada miner… ibland är det extra kul att leva! Trots att vi inte tog några resultat med oss hem, så är jag jätteglad! Nu får vi träna, och förhoppningsvis ha några nya ess i rockärmen till näsa år.
Tack du fina Malin för bilderna, jag har sällan skådat så vackra utställningsbilder på Loi 
