Den som väntar på något gott?

I lördags var Ida och Liam med mig upp till lägenheten och spanade in genom fönsterna. Liam hittade ett lekberg utanför, så vi var där en lång stund och busade. När jag sedan promenerade förbi i veckan, stod en målare i fönstret och berättade att han målade hela lägenheten vit. JIPPI! Bort med de sunkiga gula tapeterna och den grönblommiga bården.

I tisdags var jag på kommunen och hämtade ett arbetsgivarintyg som senare lämnades på Värmdö bostäders kontor. Sedan har jag inte hört ett knyst… Som man väntar! Idag väntade dock ett brev som vittnade om att de tagit en kreditupplysning på mig. Hoppas hoppas att de tycker att allt ser perfekt ut. Och att ingen kommer emellan med sk. förtur!

Fortsättning följer…

Fortsättningen…

Igår kom mailet som sa att jag var erbjuden visning av lägenheten (som jag nämnt tidigare). Kastade mig på luren och ringde upp Värmdö bostäder. Fick prata med en supertrevlig tjej. Hörde om jag kunde hämta nyckel direkt, och om processen eventuellt skulle kunna påskyndas? Hon bad mig ringa henne igen när jag sett den. Sagt och gjort, jag och mamma for dit. Lägenheten är sliten och de räknar inte med att fräscha upp den då den ska säljas om några år. Men hej, vad gör väl det? Jag vill gärna ha någonstans att bo… Och då läget är bra, och lägenhetens grund är fin så är det bara att köra. Dessutom är den handikappsanpassad med lite lösningar, så skulle jag hamna i rullstol så blir det inga bekymmer. Balkong i söderläge och 54kvm med sovalkov (det är en etta). Köket är gigantiskt men lite slitet på de nedre luckorna då tidigare hyresgäst brukat rullstol. Lite färg på det, så är det glömt å förlåtet!

Ringde således Värmdö bostäder direkt när jag hoppat in i bilen igen. Då svarade en annan tjej som inte riktigt hade samma serviceintresse. Så jag frågade efter den andra, men då satt hon såklart i möte… Suck! Ringde därför bostadsförmedlingen för att se om jag skulle kunna skynda på processen från deras håll. Och fick superhjälp, kanon! Så efter att jag jobbat några timmar hade ”min” tjej på Värmdö bostäder ringt mig fler gånger då hon redan fått mina papper. Härligt när det rullar på!

Nu ska de bara göra en bedömning av mig för att se om de vill ha mig som hyresgäst. Bortkastad tid, vem skulle inte vilja ha mig som hyresgäst? Skämt å sido, nu håller jag tummarna för att allt ska gå fort så att inget socialfall kommer före och bara måste ha en lägenhet före mig… Sådant kan ju tyvärr hända.

Så ligger det till just nu!

Just idag har jag annars jobbat 12,5h dagpass. Lite mastigt men med inslag av grill hemma hos en kollega (som bodde så mysigt!) så gick sista timmarna fort.

Lite bilder från lägenheten vi hoppas på…

Del av köket

Toalett/duschrum. Man frågar sig, hur färgblind var den som valde färgen? Men om man bortser från färgen så var nog badrummet det fräschaste rummet – vilket är bra då det är svårt att möblera vackert…

Del av vardagsrum

Hall och rullator. Här är det inte ”cykel på köpet” utan rullator. Samt skåpsdörr som de råkat riva loss. Tur att man ser potential och kan måla upp inre bilder av hur det skulle kunna vara!

Nu får vi se hur det går kort och gott!

Hornhinnesår

Lakki är nog vår lilla olycksfågel. Är det inte det ena, så är det det andra… Igår blev han irriterad i ett öga efter en skogspromenad. Idag fick vi besöka veterinären då det inte blivit bättre. De droppade något färgämne i ögat som skulle visa om det fanns någon skada, och visst var ögat skadat. En stor grön prick mitt på ögat visade att hornhinnan var skadad.

Nu blir det en veckas intensivt droppande. Vi har fått skriva ett schema för att hålla koll på tider, antal droppar & typ av droppar… Till en början 6ggr per dag. Dvs. varannan timme ungefär. Plus att han ska få lite smärtstillande då han såklart har ont (jag skadade hornhinnan själv för några år sen, så jag vet att det inte är så skönt…). Nu droppar vi på, och hoppas att ögat läker snabbt och bra!

I nästa vecka blir det återbesök.

Lakki vägde 7,7 kg nu. Vilket förmodligen är ganska lagom för honom.

Loi och jag tog en egen långpromis på eftermiddagen. Spanade in en lägenhet vid Mariaplan som jag har anmält intresse på, såg rätt okej ut utifrån. Men många verkar intresserade av just den där, förmodligen pga. ganska låg hyra. En 1:a på 43 kvm. Vi får se om jag blir kallad till visning, anmälningstiden går ut imorgon. Annars går det segt på lägenhetsfronten nu, verkar inte vara så många som är i flyttagen…eller så är det många socialfall som kommer emellan.

Lakki är Frasses favorit!

En ledig dag

”Ska det här kallas mat?”

Igår en alldeles ledig dag! Hade först en önskan om att åka ut till landet, och sällskapa lite med folket där. Men insåg sedan att jag ska flänga tillräckligt till helgen, så spar in på bilkörandet lite. Plus att jag skulle passa Prada! Hämtade henne vid åttatiden på morgonen igen. Smidigt att vi bor så nära varandra. Mötte vid busshållplatsen en annan hund, utan koppel och lydnad. Den rusade mot oss vilt skällandes. Prada rörde inte en min, och vi väntade på att kvinnan skulle fånga in sin hund. Med hunden i famnen vända hon oss sedan bara ryggen. En liten ursäkt kanske hade varit på sin plats? Inte för att situationen gjorde mig så mycket, sådant kan hända alla, men… något kan man väl säga?

Prada följde med mig ut till fåren och fyllde på vatten. Jag var sedan in till fåren en sväng själv och klappade om dem. De är så mysiga! Vi har speciellt en mörkbrun tacka, som är hur kelig som helst. Hon snusade igenom hela mitt hår och smakade på mina solglasögon. Även en stor brun börjar bli ganska närgången. Fina är de!

När Maria var på väg hemåt så mötte vi upp henne, och tog sedan en fika vid deras köksbord. Prada la sig helt utslagen på deras köksgolv, glad över att vara hemma igen! Borta bra men hemma bäst!

Åkte och handlade en sväng, och förberedde tävlingsnerverna… på kvällen blev det alfapetduell med Sigrid. Jag vann, ännu en gång. Trodde faktiskt Sigrid skulle slå mig den här gången, men kanske blir det nästa… En mysig kväll ovsett med grillat och hemmagjorda drinkar. I sken av mörkret så följde jag dem till bussen, och lampan blev släckt ganska sent… så idag lite lagom pigg. Men nu ska jag packa inför helgen (vi ska upp till Kroksbo igen, men först landet och hämta Loi, och sedan Enköping), för jag börjar jobba framåt eftermiddagen och har sedan natten på jobbet. Så egentligen skulle allt behöva vara klirrat och klart innan jag far till jobbet!

Angående alla lägenheter så har jag inte hört något om Rutens ännu, så där lever jag på hoppet. Efter att ha varit på Skyttevägen (hos Prada) tre dagar i rad så inser jag att… det var ganska skönt att jag inte fick lägenheten där, då det sitter en hund och skäller dag ut och dag in i det huset. Sådant skulle man kunna bli lite galen på.

Hepp hopp, dags att fånga dagen! Rapport från landet säger att de lever och mår gott.

Långa nätter

Vaknade 04.00 på jobbet, och försökte tappert sluta ögonen igen… men bestämde mig för att stiga upp och påbörja dagen vid halv fem. Sover inte så bra i joursängen, och kanske framförallt inte i jourrummet. Ligger precis vid trappuppgången så man hör både när folket torkar skosulorna mot gummimattan och när de slår in portkoden.

Sparkade igång kaffebryggaren och satte mig med en bok på uteplatsen inlindad i en fleecefilt. En dålig start på dagen blev genast alldeles väldigt bra. Där satt jag och njöt tills att klockan blev halv sju och dagens sysslor skulle påbörjas. Pigg och glad mötte jag morgonpersonalen, och vid nio checkade jag ut… då kändes det som om klockan var två-tre på eftermiddagen. Man hinner mycket om man är upp tidigt!

Hemma tog jag en powernap, och väcktes sedan av moster som kom hit för blåbärsplockande. Lunchade tillsammans och sedan hängde mamma och moster med mig på lägenhetsvisning. Denna gången var det en tvåa (igen) på Rutens väg som skulle inspekteras. På pappret lät det väldigt bra, och lägenheten överträffade alla förväntningar med att vara ännu bättre. Fin planlösning, fint läge. En trappa upp och balkong i söderläge (med buske utanför = förhoppningsvis lite skugga). Lägenheten låg på gaveln, och hade således mycket fönster. Så pass lyxigt att det fanns två fönster i det nyrenoverade badrummet. Åh vad jag skulle vilja bo där. Visst renoveringsbehov fanns, främst i köket. Kvinnan som bott där innan hade flyttat in på Slottsovalen (ålderdomshem), hade bott i lägenheten i 53 år. Aprikosfärgade köksluckor och burspråk från kök till vardagsrum.

Jag blev kär i lägenheten, där vill jag bo! Kändes rätt på alla sätt och vis. Gulligt, praktiskt, trivsamt… Den lilla nackdelen då, tre före i kön varav två hade varit och tittat. Jag hoppas att de inte nappar! Förmodligen får jag väl inte denna heller, men jag glädjs åt att det finns så fina lägenheter i närområdet. Snart snart, måste någon bli MIN!

Gick sedan hem och tog en fika på verandan. Styrde upp lite grillmiddag och sedan blev det full fart på den. Tog en promenad med Lojsan ner mot Ösby, bara han och jag. En sån där mysig promenad med lite kvalitetstid. Tränade lite signalkontroll på stanna, sitt & ligg. Han lyssnade fint. Sedan var det grillmiddag för hela slanten. Och vid 22 somnade jag för dagens andra powernap på sängen. Alldeles utpumpad. Nu en hundpromenad senare, är jag redo för riktig sömn.

Efter regn kommer solsken

Lilla söta odågan väckte idag matten strax före 06.00. När han inte fick vidare gehör tog han plan b… som innefattar sätt tänderna (ljudligt) i hela sovrummet. Om inte det fungerar… plan c: skönsång vid sovrumsdörren och grova krafsningar. Det tar på krafterna att ha valp! Men när vi sedan låg på gräsmattan i solen, delade på ett stort ölglas med vatten och isbitar i, så kändes det som om tidiga mornar var en piss i atlanten. Han är så söt lilla valpis!

Lakkis öga mådde bättre idag, så nu fick han vara lekfarbror till 100% igen. Som de röjer de där två! Vi har konstaterat att det är tur att Prinsen är liten, för det är knappast passande för en halvstor aussievalp att leka vilda lekar med en sheltie (som brukar kallas ”tändhatten” för att han speedar upp tillvaron så makalöst!).

Det ena örat på Prinsen har fortsatt sett lite piggt ut idag. Jag har även klippt samtliga klor, vilket lämpligtvis utfördes när han sov efter en händelserik promenad med mamma (jag jobbade kvällen). De hade mött en cavalier på 7 månader. Storleksmässigt en bra kompis, de hade verkligen funnit varandra.

Loi och jag tog en egen skogspromenad efter lunch. En sån där mysig över stock och sten, som såväl behövs för de där pigga benen. Nöjda och med mer balanserade kroppar så kom vi hem och kunde ägna oss åt valpuppfostran igen.

På lägenhetsfronten så går det lite trögt. Hoppas för tillfället på en lägenhet på rutens, en tvåa på 51 kvm. Utan balkong och på tredje våningen (högst upp). Står som nr. 5 och blev kallad till visning. Men kände att jag inte behövde se den, då jag sett hur planlösningen ser ut… och inget kan får mig att tacka nej?! Är den sunkig, så gör jag något åt det. Den ligger i ett bra område. Ja, där skulle vi nog kunna trivas. Orkar inte ens hoppas, och lite därav jag inte gick på visning heller… har mentalt flyttat in i flertalet lägenheter nu, lite påfrestande för psyket är det. Nu tackade jag ja rakt av. Det får bära eller brista. Så ligger det till, kort och gott. Hoppet står till att det kommer ut bra lägenheter i sommar när alla är på semester och inte har tillgång till dator… dvs. så de missar sista anmälningsdag (fan för apple som närpå försett alla med iphone!).

På jobbet har jag nu fått ett sommarschema, inte en dag försent då det börjar gälla i nästa vecka. Ser rätt bra ut, mycket jobb blir det men även lite ledigt.

Många bollar

Modja och Loi får pryda dagens inlägg. Detta är en innehållsrik vecka, av stora mått. I måndags var vi till Strömsholm och ögonlyste valparna. Samtliga hade friska ögon och vi kunde andas ut. Maja och jag agerade tynglyftare när vi proppat in alla valpar i en stålbur och skulle bära in den… hujedamig så tungt! Många glada miner i väntrummet som samtliga utbrast ”nämen…. åhh…” inte så konstigt kanske, med tanke på hur söta sjuveckors aussievalpar är! De skrek hela vägen dit, men var lugnare på hemvägen.

Nästan framme i Folsberga så såg vi en svart hund stå vid vägen, tillsammans med en man. Jag utbrast ”eh, är inte det där någon av våra hundar Linda?”. Då den var svart och långhårig, misstänkt lik våra… Kom lite närmare, och hann tänka ”åhnej, Loi som rymt och någon grannen som hittat honom!”. Men det var visst Johannes som hade lånat med sig Loi på en löpartur. 9 km löpning i raskt tempo. Loi hade skött sig och var enligt Johannes ”bra att springa med”. Det tackar vi för!

Hem och byta om innan vi kastade oss i bilen igen för att uppsöka Enköpingsbion och se Pirates of the caribbean 4. Mysigt att gå på bio!  Efter den dagen var jag trött, och Linda kanske ännu tröttare som på förmiddagen var till Skinnskatteberg och hämtade hem lite nya får.

På tisdagen fotade vi valpar och tittade på mh-filmer. Sedan skulle valparna iväg på veterinärbesiktning och jag åka hem för att hålla agilitykurs. Hämtade upp Maria hemmavid och for sedan ut till Värmdö Bk. Glada kursare var peppade på träning, och fick köra hårt. Loi och Gipsy fick ligga på sidan av och beskåda det hela. Loi i sällskap av Gipsy väldigt lugn och snäll. Bra! Måttet var dock rågat när jag tog över en liten pudelflicka och visade hur man kunde göra med händerna. Loi utbrast högt ”en pudel?? när världens bästa aussie ligger intill? skärpning Lisa!!”.

Idag startade vi dagen tidigt för att åka till Yasuragi Hasseludden för dagsvisit. En mysig dag i avslappningens tecken. Bad i varma källor, intensivt simmande av längder, vilstol i solen, örtte och fruktbuffé, en klangresa till tibet och en massa mer. Min massage uteblev dock då massören blivit sjuk. Inte hela världen… men sedan fick jag beskedet att lägenheten på Skyttevägen inte blev min… och kände att en bra dag blev, ganska dålig. Hoppas på någon ny lägenhet att hoppas på snart, just nu ser det dött ut.

For till stallet när vi kom hem, och har efter det varit till Orminge och lämnat Pärlan då hon ska hänga med brorsan till hans jobb imorgon och få solfilm på rutorna. I utbyte fick jag en fin audi (kallar ”honom” silverpilen, pigg och rask bil!).

Nu närmast lite sömn! Godnatt!
Trötthet kommer ibland plötsligt… jag orkar inte ens läsa igenom, eventuella konstigheter får stå kvar. Tjing!

En vecka

En vecka av ett helt liv, med många små ingredienser. På tisdagsmorgonen fick jag svar från bostadsförmedligen, att jag hamnde som nummer fyra i turordningen på Skyttevägen. Fick numret till lägenhetsinnehavaren och ringde henne. En speciell kvinna som svarade med ”jaa…” i sävlig ton, varpå jag presenterade mig med entusiasm. Hon lät vilsen och jag guidade henne genom samtalet och fram till själva kryddan… ”när kan jag komma och se lägenheten?”. Hon var dröjande, och det faktum att hon helst inte ville ha dit någon var uppebart. Hon föreslog tillslut att jag kunde komma på fredagen, vilket jag förhandlade lite snabbt till torsdagen… Detta trots att jag hade velat storma in där på studs, för att se ett eventuellt kommande hem.

I tisdags kväll hade vi andra kurstillfället på agilitykursen. Deltagarna är duktiga och utvecklas, sådant är alltid en fröjd för ögat. Det är ett trevlig gäng med många yngre förmågor, som jag hoppas kunna värva till fortsatt hundträning. Loi var förstås med men satt mest vid en stolpe och beskådade matten som hastade runt på plan för att instruera och engagera. Mellan varven visade vi något hopphinder för att se hur man kan belöna och hur övningen var tänkt. Loi är bra som visningshund. Engagerad & ibland för tossig så att det blir fel. Tror att det kan vara nyttigt, att få se hur man kan hantera när det blir fel. Och kanske framförallt… att det inte är hela världen. Då gör vi bara om, och belöningen uteblir.

På torsdagen var så visningen kommen, som jag hade längtat och fantiserat. Hade ett break på några timmar mellan några arbetspass där jag passade på att gå till Skyttevägen och ringa på hos N. Hon öppnade och såg förvånansvärt glad ut, kändes som om det kunde gått lite hur som helst… Hon visade sedan glatt lägenheten, och berättade (likt den förra lägenhetesinnehavaren som jag var och besökte) om sitt liv. Jag var mest intresserad av tapeter, planlösning och eventuellt slitage. Lägenheten var väl inte helt och fullt vad jag väntat mig, och en viss besvikelse fanns i maggropen. Slitet, plastmattor och fula tapeter. I tillägg kallt om vintern och bomull i karmen vid stora fönstret, för att det ”inte skulle dra”. Sedan individuell elmätning och oro kring kostnader.

Gick hem lite moloken, men pratade med vänner och bekanta och fann hoppet igen. Det blir i så fall tapetsering innan jag flyttar in, och med möbler som är ”mina egna” så kan det nog bli fint och trivsamt. N´s möblemang var… allt annat än trivsamt… kartonger och saker precis överallt. Lite svårt att få en bild för sitt inre hur det skulle se ut med ordning och reda.

Klickade in ett ja på bostadsförmedlingens hemsida, och hoppas nu på det bästa. Kanske blev de tre före mig lika avskräckta?

På fredagen var det festförberedelser, och på lördagen var det dags för partyt i trädgården. Blev lyckat på många sätt och vis. Jag serverade och såg till att alla fick mat i magen. Larse var snäll och rastade hundarna lite. När sedan vinglasen fylldes på nytt så förpassades hundarna till övervåningen. Natten blev lång och tanken på jobb dagen efter blev ganska avlägsen.

Bet dock ihop söndag morgon och drog iväg på ett arbetspass. Himla trevligt även om huvudet bankade lite mellan varven. Kom hem vid fem och åt då middag innan jag ringde Sigrids pappa för att åka in till dem och hämta upp Spica. Sigrid är nämligen i närheten av vårt landställe för att fånga flugor och myror (hon pluggar till biolog). Slog in adressen på gps´en och styrde in mot St. Eriksplan. Hittade rätt trots att gps-Oskar uppenbarligen inte kan skillnad på höger och vänster. Det var totalt parkeringskaos och jag blev akut handikapad när jag stannade till på en sådan p-ruta. Spica blev glad av att se mig och drog närpå armen av Björn. Lastade in henne i bilen och vips så ringde telefonen…

Anne-Lie från jobbet som ville erbjuda mig ett andrahandskontrakt. Även om det lät bra, så kändes det också dåligt. Jag är så nära ett förstahandskontrakt nu att det känns mer, viktigt. Även om det kan tänkas ta några månader. Att då låsa sig i en lägenhet med ett andrahandskontrakt känns, omständigt. Men tackade ändå hjärtligast för erbjudandet!

Kom hem med Spica och installerade henne i flocken. Lakki vill pussa henne hela tiden, och Loi bryr sig inte nämnvärt (=de fungerar väldigt bra). Utom på promenad när de gärna gaddar ihop sig vid hundmöten, något som vi fick smaka på idag när vi var ut med Maria och Prada. Annars har Spica anpassat sig väl, och verkar ha växt till sig lite sedan jag passade henne sist.

Loi agerar lite ordningsvakt och korrigerade Spica när hon försökte tjura på Prada. Liksom att han ”stängt” in Lakki i hallen vid frukosten när han bara ville busa. Loi är så rolig ibland, Polis-Loi. Men han gör det ganska snyggt faktiskt…

Mycket tid har det blivit i skogen idag, trots spöregn. Imorgon hoppas vi på vackert väder!

Många ord, och minnet sviktar när jag inser att det är fler saker som jag förmodligen borde skrivit… men tappat på vägen. Hoppas på tätare uppdateringar framöver, i vart fall ska vi fixa in någon bild på Spica!

Borrat

Började dagen med att ringa bostadsförmedligen och be dem ta bort mig från lägenheten på Renvägen, och istället anmäla mig till lägenheten på Skyttevägen. Fick prata med en trevlig kvinna och fick reda på att jag hamnade på plats 3 av 129 på Skyttevägen. Bättre med plats tre än plats nio som jag hade på Renvägen. Anmälningstiden på Skyttevägen går ut idag, så jag hoppas att det blir tillfälle för visning i veckan.

Var sedan till folktandvården för att laga en tand. Satt med hög puls i väntrummet innan det var min tur, och kände lätt ångest. Hämtades sedan av en gullig sköterska, och egentligen är det inte så mycket som behövs för att jag ska känna mig trygg. Tandläkaren var jättegullig och jag kände mig som sagt trygg i deras våld. Fick bedövning som jag inte uppmärksammade, och slapp således all form av värk. Hålet var, tyvärr, ganska stort men ska nu vara lagat och fint. Tackade dem å det hjärtligaste innan jag gick och sa att de gjort ett mycket bra jobb. Åkte hem med snusläpp och gick sedan så i flera timmar, bedövningen satt i.

Tog en promenad med mamma bort till Skyttevägen för att inspektera utemiljö och spana in huset. Balkong i söderläge och andra våningen av tre. Ska bli spännande att se dem invändigt! Är ju likadan som Maria och Oscars, fast spegelvänd… men om det är fräsch eller sunkig, jag hoppas på det senare så att de före mig i kön inte ska nappa.

Åkte sedan till jobbet och arbetade ett halvtråkigt pass. Med mycket ledighet får man smak för det goda livet.

Kom hem på kvällen och möttes av Ida och Liam som hade varit och spanat på ett hus ute på Värmdö (i sällskap av mamma och pappa, Emil och Ida hade varit och kikat på det tidigare och fäst sig lite). Vi fikade på verandan och pratade igen förlorad tid. Ida som är lite intresserad av alternativa grejer tog fram tarotkorten och lät mig spå en eventuell framtid på Skyttevägen. Kom fram lite ett och annat, men sammantaget så får jag den & kommer lära mig massor av det (lite tung tid kan förekomma, men det är förhoppningsvis värt det!). Korten spådde även ett lejon i svart förklädnad vid min sida… ja, nog låter det som Loi. Jag vet inte om jag tror på spådom, men jag tycker att det mesta är ganska spännande så varför inte. Hoppas att det stämmer, att jag får lägenheten, men att motgången inte är fullt lika stark som den visade.

Nu blir det välförtjänt sömn innan vi ser var morgondagen har att erbjuda!

Renvägen 4

Idag vaknade jag till ett meddelande om att jag var välkommen att boka in visning på Renvägen. Namn och telefonnummer var uppgett så jag slängde mig (efter lite peppkaffe) på telefonen för att samtala med Irmelie. En kvinna som till en början lät lite torr och motvillig till visning. Efter några minuter i mer eller mindre torr ton så fann vi varandra, Irmelie och jag. En timme senare fick jag komma på visning, med lovorden att inte döma ut hennes städning. Vi möttes sedan glatt i dörren, och man ville nästan krama denna varma goa kvinna.

Hon visade mig runt i den gulliga lilla lägenheten, och jag slogs av insikten att den… Tyvärr… Var för fin. Någon före i kön kommer definitivt fastna, om inte för Irmelie så för lägenheten. På ett personligt plan så är jag fortsatt förtjust i lägenheten på Rutens, men jag försöker förlika mig med att den blev någon annans dröm. Denna var också fin, men planlösningen var en annan. Renvägen hade balkong, som visserligen var liten, men ändå. Det var en stor klädkammare, och fönster i alla rum. Dock ganska mycket hall, och inte samma känsla av yta trots fler kvadratmeter (om vi ska jämföra med Rutens, å andra sidan så var Rutens omöblerad när jag såg den). I tillägg fanns här en surgubbe till granne som gärna ringer polisen, och en annan alkoholiserad man som visserligen var snäll med kunde ställa till med lite besvär (berättade Irmelie). Ändå nappade jag, trots ett och annat minus. Stort plus är att man parkerar gratis utanför, och att det i huvudsak är ett fint område. Trapphuset var fräscht och utegården är full av växtlighet. Det är ett fint promenadområde och nära till skogen. För de som har koll på kvällspressen – det var i de här husen som en mamma förvarade sina babys i frysen. Inte så fräscht, men länge sedan. Irmelie och jag pratade länge, och kom fram till att jag gått i parallellklass med hennes son. Den hör ön är på sätt och vis så liten, och på något vis så gillar jag det. Vi vinkade slutligen av varandra, hon med orden ”jag hoppas verkligen att du får den, du verkar så gullig, vill du ha lamporna då?” javisst sa jag i glad stämma, vi hörs!

Håll tummarna för renvägen nu! Hårt! Jag tror chanserna är minimala. Jag håller kik på en lägenhet på skyttevägen också, men får se hur det ser ut där i nästa vecka när fler anmält sig. Nackdel i vår bostadskö är att man bara kan anmäla sig på en lägenhet i taget, så lite utav ett spel är det.

Det känns ändå närmare och närmare att flytta, fortsättning följer!