Allhelgona

Så går vi mot slutet av allhelgonahelgen. Jag jourade fredag till lördag, och sedan bar det av mot Västberga för middag och umgänge med släkten. Något som blivit en tradition. Jag anlände lite i sista minuten, och fick omedelbart hugga in på middagen. Kalkon blev det och senare god efterrätt med glass och bär. Mysig umgängestid! Tog en promenad förbi Västberga kyrkogård och Brännkyrka. Tände ljus för dom som fattas oss. Kom hem ganska sent och avrundade dagen med en kopp te. Var sådär frusen som man blir när man är trött. Grabbarna fick spendera kvällen hemma på egen hand (mamma hade tröttat ut dem efter bästa förmåga under dagen) då kusin Emma hade ny jourhund. En söt liten krabat som kallades Alsing. Påminde om en JRT fast med lång kropp och lite fel proportioner. Min lillebror blev helt kär i hunden, men är samtidigt realist och inser att han inte kan ha med en hund på sitt jobb. Min lillebror gillar småhundar, lite roligt egentligen… med tanke på att han är ca. 2 meter lång och får krypa på knäna för att nå ner till småhundar.

Idag var jag ledig. Vilket resulterade i hundpromenader, nystädad Pärla invändigt och utvändigt, samt morfarsbesök. Loi hängde med och stormade in i morfars hus, sådär som han alltid gör. Han kan inte gå rakt från bilen fram till dörren utan ser ut som en köttbulle då bakbenen springer ikapp frambenen och huvudet är lågt. Bara sådär alldeles jättelycklig. Han bjöds på falukorv och jag fick mig fika jag med. Jag funderade lite på om jag skulle lägga på vinterdäcken (har dem i morfars garage), men kom fram till att det får vänta lite. Än så länge är det ju så milt ute, och jag vill inte lägga på dem onödigt tidigt.

Amstaffblandning

Spenderade förmiddagen med Loi, företrädelsevis utomhus. Min spårlina är nu sönder… så är inom kort i behov av en ny. Ska googla lite och se var man kan tänkas att få tag i en ny billigast. Vill ju inte ha vilken som helst… utan en flätad i plast (?). Lämnade sedan Loi hemma och åkte till Farsta.

Strosade först i Farsta centrum, vilket är ganska stort och… inte så lätt att hitta i om man inte är helt hemma. Hittade slutligen tillbaka till bilen efter snabbvisit på djurmagazinet. Där införskaffades ny lekis till Loi, och godis till Emmas nya jourhund (ovan).

Nästa destination var att besöka kusin Emma. Hon som håller på med omplaceringshundar via HundarUtanHem. Nu hade hon en ny tik hemma. En 7 årig amstaffblandning som är omhändertagen efter att ha bott i ett missbrukarhem (alltförlänge?!). Vi blev snabbt vänner, och tog sedan gemensam promenad ner mot sjön. Det drog på bra neråt… hunden älskade att bada. Mötte där Farstas pundare, som glatt höll sig på avstånd när vi informerade att hon inte är alltför förtjust i män.

Blev där i några timmar, och åkte sedan hem för att fixa middag. Vips, det var den dagen det! Fort går det!

 

Många bollar

Modja och Loi får pryda dagens inlägg. Detta är en innehållsrik vecka, av stora mått. I måndags var vi till Strömsholm och ögonlyste valparna. Samtliga hade friska ögon och vi kunde andas ut. Maja och jag agerade tynglyftare när vi proppat in alla valpar i en stålbur och skulle bära in den… hujedamig så tungt! Många glada miner i väntrummet som samtliga utbrast ”nämen…. åhh…” inte så konstigt kanske, med tanke på hur söta sjuveckors aussievalpar är! De skrek hela vägen dit, men var lugnare på hemvägen.

Nästan framme i Folsberga så såg vi en svart hund stå vid vägen, tillsammans med en man. Jag utbrast ”eh, är inte det där någon av våra hundar Linda?”. Då den var svart och långhårig, misstänkt lik våra… Kom lite närmare, och hann tänka ”åhnej, Loi som rymt och någon grannen som hittat honom!”. Men det var visst Johannes som hade lånat med sig Loi på en löpartur. 9 km löpning i raskt tempo. Loi hade skött sig och var enligt Johannes ”bra att springa med”. Det tackar vi för!

Hem och byta om innan vi kastade oss i bilen igen för att uppsöka Enköpingsbion och se Pirates of the caribbean 4. Mysigt att gå på bio!  Efter den dagen var jag trött, och Linda kanske ännu tröttare som på förmiddagen var till Skinnskatteberg och hämtade hem lite nya får.

På tisdagen fotade vi valpar och tittade på mh-filmer. Sedan skulle valparna iväg på veterinärbesiktning och jag åka hem för att hålla agilitykurs. Hämtade upp Maria hemmavid och for sedan ut till Värmdö Bk. Glada kursare var peppade på träning, och fick köra hårt. Loi och Gipsy fick ligga på sidan av och beskåda det hela. Loi i sällskap av Gipsy väldigt lugn och snäll. Bra! Måttet var dock rågat när jag tog över en liten pudelflicka och visade hur man kunde göra med händerna. Loi utbrast högt ”en pudel?? när världens bästa aussie ligger intill? skärpning Lisa!!”.

Idag startade vi dagen tidigt för att åka till Yasuragi Hasseludden för dagsvisit. En mysig dag i avslappningens tecken. Bad i varma källor, intensivt simmande av längder, vilstol i solen, örtte och fruktbuffé, en klangresa till tibet och en massa mer. Min massage uteblev dock då massören blivit sjuk. Inte hela världen… men sedan fick jag beskedet att lägenheten på Skyttevägen inte blev min… och kände att en bra dag blev, ganska dålig. Hoppas på någon ny lägenhet att hoppas på snart, just nu ser det dött ut.

For till stallet när vi kom hem, och har efter det varit till Orminge och lämnat Pärlan då hon ska hänga med brorsan till hans jobb imorgon och få solfilm på rutorna. I utbyte fick jag en fin audi (kallar ”honom” silverpilen, pigg och rask bil!).

Nu närmast lite sömn! Godnatt!
Trötthet kommer ibland plötsligt… jag orkar inte ens läsa igenom, eventuella konstigheter får stå kvar. Tjing!

Valpvakt

Sitter vid köksbordet i Folsberga och är valpvakt till 12 små raringar. Linda är iväg och hämtar lite nya får, så jag fick äran och ansvaret. Åkte hit sent igår kväll efter att ha varit på husvisning med Ida och Liam. Huset stod ute på Saltarö, men kändes väl inte helt och fullt värt pengarna. Två miljoner för en liten fritidskåk, som inte hade bästa tomten. Det är så sjukt dyrt!

Somnade till Bellas snarkningar och vaknade tidigt av den lilla kören på 12 individer som alla ville testa sina röstresurser till fullo vid fyrasnåret på morgonen. Vid sjutiden blev det riktig uppstigning, och kören hade dragit igång igen. Nu ville de ut! Trots lite fuktig mark fick de hänga med ut en timme. De springer nu fritt på gården men håller sig där man själv och de större hundarna är (med lite små undantag, då får man hämta dem – 12 är många att hålla ordning på!). Loi som tidigare inte intresserat sig för valparna alls, tycker nu att de börjar bli roliga. Leker ibland, och uppfostrar ibland (men på ett schysst sätt). Modja har gjort ett fint jobb med valparna vad gäller uppfostran, och jag tycker att de sköter kontakten med en ”ny” hund på ypperligt vis. Kul! Loi körde på lite vardagshyfs som att ”man tar inte en pinne från morbor” och ”om morbror har en grop, måste valparna fråga innan de får leka i gropen” liksom ”har du ett ben, ge det till morbor direkt – apport!”. Kul att se honom i samspelet med hela valpskaran.

Efter en timme blev de trötta, och då var det för kallt för att kunna sova ute. Så då bar jag in dem, och nu sover de sött. Lugnet före stormen, jag tror snart att de drar igång igen!

I eftermiddag är det dags för ögonlysning, jag håller tummarna för att de ska se bra ut på alla valpar.

En vecka

En vecka av ett helt liv, med många små ingredienser. På tisdagsmorgonen fick jag svar från bostadsförmedligen, att jag hamnde som nummer fyra i turordningen på Skyttevägen. Fick numret till lägenhetsinnehavaren och ringde henne. En speciell kvinna som svarade med ”jaa…” i sävlig ton, varpå jag presenterade mig med entusiasm. Hon lät vilsen och jag guidade henne genom samtalet och fram till själva kryddan… ”när kan jag komma och se lägenheten?”. Hon var dröjande, och det faktum att hon helst inte ville ha dit någon var uppebart. Hon föreslog tillslut att jag kunde komma på fredagen, vilket jag förhandlade lite snabbt till torsdagen… Detta trots att jag hade velat storma in där på studs, för att se ett eventuellt kommande hem.

I tisdags kväll hade vi andra kurstillfället på agilitykursen. Deltagarna är duktiga och utvecklas, sådant är alltid en fröjd för ögat. Det är ett trevlig gäng med många yngre förmågor, som jag hoppas kunna värva till fortsatt hundträning. Loi var förstås med men satt mest vid en stolpe och beskådade matten som hastade runt på plan för att instruera och engagera. Mellan varven visade vi något hopphinder för att se hur man kan belöna och hur övningen var tänkt. Loi är bra som visningshund. Engagerad & ibland för tossig så att det blir fel. Tror att det kan vara nyttigt, att få se hur man kan hantera när det blir fel. Och kanske framförallt… att det inte är hela världen. Då gör vi bara om, och belöningen uteblir.

På torsdagen var så visningen kommen, som jag hade längtat och fantiserat. Hade ett break på några timmar mellan några arbetspass där jag passade på att gå till Skyttevägen och ringa på hos N. Hon öppnade och såg förvånansvärt glad ut, kändes som om det kunde gått lite hur som helst… Hon visade sedan glatt lägenheten, och berättade (likt den förra lägenhetesinnehavaren som jag var och besökte) om sitt liv. Jag var mest intresserad av tapeter, planlösning och eventuellt slitage. Lägenheten var väl inte helt och fullt vad jag väntat mig, och en viss besvikelse fanns i maggropen. Slitet, plastmattor och fula tapeter. I tillägg kallt om vintern och bomull i karmen vid stora fönstret, för att det ”inte skulle dra”. Sedan individuell elmätning och oro kring kostnader.

Gick hem lite moloken, men pratade med vänner och bekanta och fann hoppet igen. Det blir i så fall tapetsering innan jag flyttar in, och med möbler som är ”mina egna” så kan det nog bli fint och trivsamt. N´s möblemang var… allt annat än trivsamt… kartonger och saker precis överallt. Lite svårt att få en bild för sitt inre hur det skulle se ut med ordning och reda.

Klickade in ett ja på bostadsförmedlingens hemsida, och hoppas nu på det bästa. Kanske blev de tre före mig lika avskräckta?

På fredagen var det festförberedelser, och på lördagen var det dags för partyt i trädgården. Blev lyckat på många sätt och vis. Jag serverade och såg till att alla fick mat i magen. Larse var snäll och rastade hundarna lite. När sedan vinglasen fylldes på nytt så förpassades hundarna till övervåningen. Natten blev lång och tanken på jobb dagen efter blev ganska avlägsen.

Bet dock ihop söndag morgon och drog iväg på ett arbetspass. Himla trevligt även om huvudet bankade lite mellan varven. Kom hem vid fem och åt då middag innan jag ringde Sigrids pappa för att åka in till dem och hämta upp Spica. Sigrid är nämligen i närheten av vårt landställe för att fånga flugor och myror (hon pluggar till biolog). Slog in adressen på gps´en och styrde in mot St. Eriksplan. Hittade rätt trots att gps-Oskar uppenbarligen inte kan skillnad på höger och vänster. Det var totalt parkeringskaos och jag blev akut handikapad när jag stannade till på en sådan p-ruta. Spica blev glad av att se mig och drog närpå armen av Björn. Lastade in henne i bilen och vips så ringde telefonen…

Anne-Lie från jobbet som ville erbjuda mig ett andrahandskontrakt. Även om det lät bra, så kändes det också dåligt. Jag är så nära ett förstahandskontrakt nu att det känns mer, viktigt. Även om det kan tänkas ta några månader. Att då låsa sig i en lägenhet med ett andrahandskontrakt känns, omständigt. Men tackade ändå hjärtligast för erbjudandet!

Kom hem med Spica och installerade henne i flocken. Lakki vill pussa henne hela tiden, och Loi bryr sig inte nämnvärt (=de fungerar väldigt bra). Utom på promenad när de gärna gaddar ihop sig vid hundmöten, något som vi fick smaka på idag när vi var ut med Maria och Prada. Annars har Spica anpassat sig väl, och verkar ha växt till sig lite sedan jag passade henne sist.

Loi agerar lite ordningsvakt och korrigerade Spica när hon försökte tjura på Prada. Liksom att han ”stängt” in Lakki i hallen vid frukosten när han bara ville busa. Loi är så rolig ibland, Polis-Loi. Men han gör det ganska snyggt faktiskt…

Mycket tid har det blivit i skogen idag, trots spöregn. Imorgon hoppas vi på vackert väder!

Många ord, och minnet sviktar när jag inser att det är fler saker som jag förmodligen borde skrivit… men tappat på vägen. Hoppas på tätare uppdateringar framöver, i vart fall ska vi fixa in någon bild på Spica!

Folsbergafrukost

Här ovan ser ni valpen som vi kallar Bruno, den enda bruna. Många utav dem har fått ”kallasnamn”, det är Prinsen, Pongo, Igor, Nils/Nisse, Maja Gräddnos…osv. Men sakta men säkert börjar Linda bena upp vad de ska heta på ”riktigt”. Alla ska få vackra gamla namn på E, med något beskrivande engelskt ord framför. Kennelnamnet är Folsberga. Är ni mer nyfikna, så kika in på Lindas sida eller henns blogg. Det finns dessutom två valpar kvar som om sex veckor vill ha egna aktiva familjer, så om det låter intressant är det bara att höra av sig till Linda. Telefonnummer och mailadress finns på hemsidan/bloggen.

Igår eftermiddag tränade jag faktiskt lite med Loi här utanför. Lite lydnad. Han var pepp och jag kände inspiration och entusiasm. Tog pauser mellan varven och lekte med en fotboll. Sedan tog vi och gick niokilometersrundan med Linda och Elsa. Vägde sedan valparna och konstaterade viktökning på samtliga. Så gott som alla har numera små springor till ögon, de envisa på den punkten (med att stänga omvärlden ute) är grabbarna Bruno och Prinsen. Stora tiken Elly har helt öppnade ögon nu, jättefina. Nog för att man kännt ”kontakt” med dem innan. Men det blir så mycket mer intensivt när man har ögon att titta in i. Små personligheter börjar visa sig och trots att alla ser ”svarta” ut så är det förvånansvärt lätt att hålla skillnad på de flesta.

Loi ligger just nu och sover vid mina fötter. Han tycker fortsatt att valplukten är ofräsch. När vi är ute luktar han avvaktande på Modja, men försöker bjuda upp henne till lek mellan varven. Igår var vi  ner och utfodrade fåren, jag och Loi passade på att smita in och se om ankorna lite. De värper ägg på löpande band, men verkar inte riktigt ha förstått tjusningen med att ruva. Springer och gömmer sig när man kommer gör de också.

Snart ska vi åka hem, och det känns förstås tråkigt att missa dagar av valparnas första tid. Jobbet kallar. Men vi satsar förstås på att återkomma om inte alltför länge. Jag tror Loi ser fram emot att de blir lagom stora för att leka med morbror…

Valpfrukost

Igår packade vi in oss i Pärlan och for upp till Enköping för några dagars visit. Här hade valparna flyttat från lilla valplådan in i huset, och valpen Elly hade börjat öppna sina ögon. Igår var de 11 dagar gamla. De kravlar runt på stolpiga ben, och har vuxit massor sedan jag såg dem sist.

Loi hade kör i självömkan här utanför när han inte fick komma in. Så förskräckligt att behöva ligga ute en vacker vårdag. Han var dock med på en promenad med Modja bort till skogen. Skönt för Modja att komma ut lite. Sedan fick han även gå en promenad med Katrin och Ingrid bort till Kroby. Hade mött en bullterrier på vägen som Loi fattat tycke för.

Nu sitter vi och äter frukost brevid valparna. Modja sover vid våra fötter och Loi ligger utanför avspärrningen.

Ska försöka fota dem lite mer idag när ljuset är framme! Vi återkommer!

The storm

Jag försovde mig igår, och frågan är om man kan få en sämre start på dagen än att vakna med en ”konstig” känsla och ta sig en titt på klockan… 09.21. SHIT! Jag börjar 09.00! Fick således börja med att ringa till jobbet och meddela att jag kommer så fort jag bara kan. Hoppade i kläderna och drog sedan ut med hundarna. Mötte en granne som lät meddela att han mött en vilsen ensam hund uppe i skogen. Såg ut som en bulldog fast mindre, och var svart. Tänkte först Prada men insåg sedan att det förmodligen var mopsen som bor längre upp på gatan. Hann dock inte fördjupa mig i det.

Gav hundarna mat och åkte sedan till jobbet. Där löpte allt på i vanliga gängor. Slutade fyra vilket var samma tid som födelsedagsfirandet började som var lördagens nästa anhalt. Såledels stress när jag kom ifrån jobbet senare än planerat. Hem, dressa om till något finare och dessutom plocka upp hundarna. Kom lagom till att middagen var avklarad men möttes av glada miner och kända ansikten. Vid lite prat så framkom det att aussieanknytning i sällskapet fanns. Då Kerstins dotter hade en aussie vid namn Yazza som var från ”Stenungsund, Lilla Edet ungefär…” varpå jag förstås hajjade till. ”Då kommer hon väl från Chess player?” det kunde jag inte få något exakt svar på, men kunde sedan med hjälp av ledande frågor få fram att det var Marie som var uppfödaren (således Chess player). Ett långt samtal senare så förstod jag att det var en Chenindotter, och var tvungen att messa Camilla och fråga. Världen är så liten ibland. Loi gjorde fint intryck och fick hamna på bild för att visa för Yazzamatten. Senare framkom även att Yazzas ägare har jobbat på samma ställe som mig, fast för ca. 10 år sedan. Helt galet!

Hundarna fick många lovord och skötte sig fint (tiggde fint också… och Loi diskade även bordet lite på eget initiativ…). Liam var med och bjöd dem på många bakverk. Egentligen inte så jättenyttigt, men jag dealade till mig att han fick ge dem allt utom choklad något som han gick med på med orden ”nu vill vi vara själva” (vilket förmodligen betydde att han ville ge dem stora mängder, haha, men gulliga var de!).

Tog sedan en promenad bort till moster genom Västberga industriområde. Promenerade under E4:an längre bort och mötte både råddjur och hare, tur att man kommer in till stan ibland och får se lite vilda djur!

Kom hem ganska sent men med promenerade och glada hundar. Tog sedan sovmorgon idag, och har efter det varit ute en timme i storskogen så att de fått rusa av sig ordentligt. De har badat i skogsbad och Loi har hittade en stor hundleksak som han bar länge. Nu ligger de förnöjda här inne, och jag ska ta en snabbdusch innan jag far till jobbet. Känns som om det kryper överallt på mig, då jag plockade årets första fästing på Lakki.

Glömde av anledningen till titeln… men stormigt har det varit i det senaste. Strömavbrott på Värmdölandet och blinkande lampor på jobbet. Samtidigt vårvärme och vackra dagar!

Våren

Mitt i all valpvaka så inser jag att våren verkligen är här. Det har varit en gråmulen dag och vi har ju förstås befunnit oss mest inomhus. Timmarna går fort brevid en valplåda. Jag stack ut på en springrunda med Loi och Elsa på eftermiddagen. Benen var fulla med spring på oss alla. Samma runda som tidigare i veckan, fast åt andra hållet. Så ca. 9 km igen och på tiden 58 minuter. Kände mig nöjd med det, och förvånas samtidigt av att kroppen orkar med. Någonstans i början känns det psykiskt jobbigt och jag tror att jag max kommer orka 3 km. Men någonstans mellan 3 och 7 känner jag mig riktigt fin. På slutet lever jag på att vi snart är framme, och kan därav springa på ganska lätta ben. Hundarna sprang exemplariskt i sina nomeselar. Fint par att ha när man springer, är de Loi och Elsa.

Loi spenderar mycket tid inne hos familjen Idås, och jag passar på att pussa honom när jag är inne i huset. Jag vill inte påstå att det går någon nöd på honom, han har det bra här. Han är ständigt i köket om någon är där, för att se om eventuella matrester kan slinka ned i hans strupe. Mårten kom ut och frågade på eftermiddagen om Loi fick vara ute i trädgården med honom då han skulle grilla och fixa (idag har vi ätit grillat kött, premiär för i år!), tyckte nog lite synd om honom som är lite på undantag när valparna är i centrum.

Idag har vi vägt valparna och märkt dem som vi har lite svårt att se skillnad på med nagellack. Jag var sekreterare under valpningen och noterade alla vita tecken nogrannt. Så vi har koll på alla, men för att göra det lite enklare så har vi märkt upp några. Man märker redan lite små individuella drag på dem, och det ska bli så spännande att se vad de växer upp till. Min favorit Prinsen har ökat mest i vikt sedan igår, men ligger inte i topp… det gör nämligen en svart donna. Lilla Edith är minst men spannet mellan störst och minst är inte så himla stort. Kullen är ganska jämn på så vis.

Imorgon ska vi fara hem och jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna slita mig. Jag skulle med lätthet kunna spendera åtta veckor här, men livet kallar och jag får nöja mig med att återkomma om ett tag.

Valpning

På onsdagen gick tempen som sagt ned, på förmiddagen. Vi förberedde oss inför natten och trodde att valparna var i antågande. Modja var besvärad och krävde full support från valplådan. Hon ville ha oss alla nära nära. Vi vakade hela natten men inga valpar valde att titta ut. Värkarbetet hade inte kommit igång. Jag sov någon timme men mer än så var det inte. Vi observerade varje litet tecken, och inväntade hela tiden nya tider… ”jag tror att 03.00 är tiden då de tittar ut”. På morgonen så rastade jag de andra hundarna och kände lätt hopplöshet. Jag skulle åka hem vid lunch men ringde till jobbet och hörde efter om jag kunde utebli då mitt stundande tandläkarbesök i samma veva blev inställt. Vad skulle jag då hem och göra?

Jag gick in för att fixa frukostbricka till tjejerna och mata våra andra fyrbenta. När jag kom ut med stora bricken lät tjejerna meddela att värkarna hade kommit igång, och att något absolut var på g. Sedan var det många timmars valpning där vi varken hann äta eller dricka. Vid 09.58 kom första valpen och sista valpen vid 17.25. Jag hjälpte LillEdith ur fosterhinnan och torkade henne lite med en handduk, således kommer hon alltid stå mig lite extra varmt om hjärtat. Även om favoriten Prinsen kommer bli en riktig snygging. På kvällen satt vi sedan där och beundrade underverket av 5 flickor och 7 pojkar. Alla ganska jämnstora och synnerligen välmående. Samtliga svarta utom en liten brun pojke. Alla med mer eller mindre vita tecken.

Modja är en underbar mamma som redan älskar sina små. Det är knappt att hon hinner ut och kissa.

Innan middagen så tog jag ut de fyrbenta stora på promenad (Loi, Elsa och Bella) på promenad. Skönt att sträcka på benen och framförallt ryggen lite efter många timmar i ”konstigt” läge. Loi och Elsa busade ikapp över åkern samtidigt som jag ringde viktiga samtal och meddelade den slutliga fördelningen. Vi tog sedan svängen förbi fårhuset och utfodrade de ulliga.

Vilken dag vi hade, och vilket privilegium att få vara med!

Idag går vi in på valparnas andra dag och vi ska väga dem för att se om de ökat i lämplig omfattning. Tolv små liv är många för Modja att ta hand om, men det ser ut att gå bra. Vi håller tummarna för att alla ska utvecklas fint. Fortsättning följer…